28 maj 2013

Busfröet!


Danskt

Fick äntligen senaste delen av Adler-Olsens deckare om Carl och Assad i min hand och nu är den utläst. Det är böcker man liksom inte kan låta bli att läsa när man väl har dom. Det går automatiskt, och med glädje. Kändes skönt att återse den cyniske Carl Mörck vid Köpenhamnspolisen och självklart hans assistenter Assad och Rose. Som vanligt får de nysta fram en otroligt komplicerad och otrolig historia efter att fallet hamnat hos avdelning Q. Marcoeffekten  ger mersmak för nästa del så varför skriver inte Jussi Adler-Olsen lite snabbare egentligen? Ja jag får väl bida min tid med annat. Det finns ju en del att läsa helt klart. Här får vi följa en pojke, Marco, som arbetar som ficktjuv under klanledaren Zola. Lite Dickens över det hele... men då framstår Fagin som rena helgonet i jämförelse med Zola. Jag både lider och förfäras å Marcos vägar boken igenom, det känns som att den här gången får både Carl, Rose och Assad stå tillbaka lite som huvudkaraktärer. Marco tar plats och det med rätta. Så när kommer nästa egentligen?

20 maj 2013

Gräs

Sommaren är här, gräset växer, gräset klipps. Det finns ungefär 9000 arter gräs i världen enligt wikipedia. Det finns fint gräs, fult gräs, vippigt gräs, rakt gräs, roligt gräs, jobbigt gräs och mycket gräs. Jag kan bli gräsligt allergisk mot gräs också, vissa år är riktigt jobbiga, värre än vårens björkpollen. Vår gräsmatta består mest av mossa, sen gräs. Men det är grönt och mjukt så det gör inte så mycket. Det finns gräsligt konstiga frågor om gräs också, som den här till 118 118... Sen finns det gräsligt söta trädgårdsarbetare som den här!


16 maj 2013

Förlåtelsen

Äntligen, äntligen! fick jag läsa Hanne Vibeke Holst igen. Förlåtelsen är en bok som väcker många tankar och jag funderar på om den blev debatterad i dansk press. Om ni läser den förstår ni vad jag menar. Hanne är expert på att skildra trasiga relationer och släkthistorier, det här är inget undantag. Jag gillar att hon lyckas få fram allt det svåra med att leva tillsammans med andra, att tillhöra en familj. Förlåtelsen är även ett politiskt drama som visar på att allt inte är svart eller vitt. Hanne är gråzonens mästare.  Läs den!

08 maj 2013

Otäck trilogi

Läste ut den tredje och sista delen i trilogin om Victoria Bergman av Jerker Eriksson och Håkan Axlander-Sundquist. Pythians anvisningar är upplösningen på berättelserna om Victoria Bergman och det otäcka ämnet barnpornografi och övergrepp. Fruktansvärda historier och bitvis ganska jobbig läsning. Författarna har gjort bra research och jobbat hårt med intrigen. Resultatet är tre delar av psykologisk misär. Jag har egentligen inte några vettiga ord att beskriva den här trilogin med, men ska ni läsa den, läs gärna alla tre i ett sträck. Jag väntade tills den sista kom i pocket och där tappade jag lite av storyn tidigare. Den är ibland ganska invecklad. Tidigare titlar är Kråkflickan och Hungerelden. På senare år har det kommit många s.k. kriminalromaner med ämnet övergrepp och på något sätt känns det tryggt att det kommer fram i ljuset, att det inte är något som vi försöker stoppa undan och inte tänka på. För övergrepp sker, varje dag.

07 maj 2013

Ett blåbär


Ett riktigt litet blåbär :) Storebrorsan uttryckte annars ett önskemål om namn här om dagen, Oliver Blåbär Holmberg, men det ändrades sen till Kängurubär... Varför tänkte vi inte på det vid dopet???

02 maj 2013

På tur

Vi har tagit upp geocachandet lite, fast det är mest en ursäkt att komma ut, hopplösa innesittare som vi är. Oliver med lego/rita/spela spel/dinosaurieleka/kolla film och Stefan framför datorn eller i soffan pillandes i naveln och på iphonen, jag på soffan läsandes eller surfandes på ipaden. Leo är väl den som längtansfullt tittar ut men han får ju sova ute tre timmar om dagen annars äter han grus så fort man släpper honom på marken... Sagt och gjort, på Stefans födelsedag gav vi oss till Pedlers view. En fantastisk utkiksplats mellan Hultafors och Sandared som är väl värd ett besök! Parkerar man ovanför Svarvhultsbacken och hoppar på Knalleleden så är det inte så långt. Glöm inte fikat! och kikaren. Sen lämnade vi alla trädgårdsarbetande grannar hemma och gav oss av till Vänga mosse på 1 maj. Där har vi varit förut en höst då Oliver var fyra år och det är ett fint naturområde med breda spångar som man tar sig fram på. Nu hade de fixat ännu bättre spångar så det kan jag verkligen rekommendera som utflyktsmål. Vi fikade på samma ställe som sist och hade ingen större lust att lämna vårsolen och åka hemåt. På väg hem blev det även ett besök hos Unos djur med imponerande träsnideri. Undrar vart vi ska bege oss härnäst?