26 juli 2014

Klantskalle

Mitt rätta jag av Pernilla Glaser handlar om en klantskalle. Det är väl så man bäst kan beskriva huvudkaraktären Nicke. Han är en sån där jobbig osympatisk typ som ständigt och jämt klantar till det för sig. Han tar dessutom aldrig ansvar för sina handlingar utan tycker mest att världen och alla däri är emot honom. Han är ju värd så mycket bättre! Att läsa om en sån person suger musten ur en och gör en bara förbannad. Han är ett riktigt svin och det finns ingenting som kan ändra på det. Inte ens slutet ändrar på det och jag vet inte om det är författaren Pernilla Glasers mening att liksom låta romanen sluta lite tvetydigt. Är Nicke på väg att faktiskt ta tag i sitt liv, att bli en bättre människa? Ärligt talat så skiter jag i vilket för han är verkligen ett as. Pernilla Glasers böcker (de som jag har läst) är ganska pladdriga och hon kör ett pratigt språk med mycket slang och i den här boken märks det att hon försökt anamma just Nickes typ av språk, lite halvgrabbigt, slangigt och komiskt. Det lyckas hon ganska bra med, hon förstärker Nickes karaktär (som idiot) och det känns verkligen som en roman som nån ung kille skulle ha kunnat skriva. Jag tror hon skriver bättre manus och vet ju att hon skrivit till en film men borde satsa på teve! Där tror jag hennes stil kommer mer till sin rätt. I romanerna glöms liksom ämnet nästan bort av allt plidder pladder men jag tror att hon skulle vara lysande som manusförfattare till svenska teveserier.

Längtan bor i mina steg

I år tipsade vi om biografier inför sommaren på jobbet. Då passade jag på att sno med mig den här hem (jag lånade den alltså :)) Längtan bor i mina steg av Klara Zimmergren. Tema barnlöshet är ju ingen nyhet i sig men i det här fallet lite sensationellt att en så offentlig person berättar så naket och ärligt om vad det faktiskt innebär. Allt jobb, känslor, vånda och det som hör till. Jag tror att det är svårt att till fullo förstå hur känslorna rör runt i kroppen och sinnet när man står inför det faktum att det här med barn inte visade sig vara något man fixar med en fingerknäppning. Medans de flesta inte ens behöver anstränga sig utan det "bara blir" så finns det (fler och fler) som får kämpa till sista droppen att få till det där älskade barnet. Jag tycker det är strongt av Klara att skriva en sån här bok just för att hon inte räds att skriva direkt från hjärtat. Så här är det, detaljer, tankar och känslor bildar en bok om ämnet. En personlig berättelse. Men den här boken handlar inte bara om barn och barnlöshet, den handlar även om hundar. Kärleken till ett djur som är så stark att den överskuggar det mesta. Efter att ha läst Klaras bok blev jag grymt sugen på att skaffa hund. Synd bara att jag är allergisk. Men det kanske går att ändra på i framtiden, för till skillnad från det här med barn så är hundar något man faktiskt kan "skaffa" lite när som. Det slutade ju bra för Klara till slut, hon fick det där efterlängtade barnet men kanske på ett annat sätt än hon hade tänkt från början. Och hund tror jag är något som hon alltid kommer att ha.

23 juli 2014

Underhållande eller bara manschauvinism?

Saker min son behöver veta om världen av Fredrik Backman kom med på ett hörn från Adlibris. Jag har läst En man som heter Ove och otaliga Backman-krönikor i Vi föräldrar. Jag gillade En man som heter Ove, den var både kul, träffande och sorglig. En bra bok helt enkelt. Jag fnissade rätt mycket åt Backmans krönikor i Vi föräldrar, mest för att det var så befriande med ett manligt, barnsligt och stundtals idiotiskt perspektiv gentemot alla prettomammor som sådär läskigt instinktivt visste precis hur man gjorde med allting från blöjeksem till exakt rätt outfit (lager på lager) när det är minusgrader ute. Jäjä sånt tröttnar man ju liksom på, det får man nog av i övrigt. Därför var Fredrik Backman en frisk fläkt på "snacka om barn"-sidan. Bara en sån sak som att erkänna att "jag gillar inte automatiskt andra barn bara för att jag själv fått barn, jag gillar MINA barn". hehe Men Saker som min son behöver veta om världen känns som en bok som han skulle kunnat hoppa över att skriva. Här blir det mesta bara lite för mycket, och även om man skrattar lite ibland känns det mest tragiskt att han envisas med att älska att framhålla sin absoluta oduglighet som make och pappa. Så himla crazy kan det bara inte vara. I så fall undrar man ju varför han inte fortfarande är singel... Så ska man hoppa över en bok av Backman så är det nog den här. My opinion.

08 juli 2014

Våga vara annorlunda

Även om jag aldrig tycker att jag har tid att bara sitta/ligga/stå och läsa så verkar jag hinna det ändå för här avlöser böckerna varann och sommaren har bara börjat. Jag har läst Emma Hambergs Rosengädda nästa! Jag gillar Emma Hamberg och jag gillar hennes böcker. De är ofta sådär skönt avslappnade, knasiga och på pricken i många avseenden. Men det här var faktiskt inte hennes bästa. Hon går alltid all in vad gäller rollkaraktärer vilket både kan vara på gott och på ont, mest gott. Hon vågar visa att vi alla är olika eller annorlunda. Detta ord som plötsligt sätter en prägel på en person. Ofta betraktas det som dåligt. Och det är ju naturligtvis helt befängt. Det är något som Emma vill ändra på, hennes böcker är alltid fulla av knasiga, roliga, tragiska, skumma, sköna, bra och just annorlunda personer. Det är lite så vi är helt enkelt, olika. Och annorlunda. Alla här i homogena copy-cat - Sandared - look alikes borde kanske läsa lite mer Emma Hamberg-böcker helt klart... Men som sagt, det här var inte den bästa just för att omgivningarna och omständigheterna har en förmåga att spåra ur lite i Emmas böcker och här blev det just lite väl på den fronten. Men fullt av sköna romantyper att fantisera om och Bror och Chantelle förtjänar faktiskt en helt egen berättelse, en hel roman!

03 juli 2014

Deckare

Jag vad kan man göra annat i regnet än att läsa deckare? Förmodligen en massa saker men här hemma har rastlösheten infunnit sig efter ett antal regniga sommarlovsdagar där ingen annan att leka med verkar finnas i kvarteret. Leo driver oss alla till vansinne och när han somnat på sin eftermiddagslur infinner sig friden i hemmet. Då lägger jag mig och läser deckare (eller kollar slut på vårt bredband via Netflix...) . Jag har klämt först Prövningen av Michael Connelly. Han är alltid ett säkert kort även om det är som någon sa, att översättningen är ganska usel. Han kan med fördel läsas på engelska men det har jag inte tid med. Den här gången utspelar sig handlingen minimalt ute på fältet och mest inne i rättssalen. Kunde ha blivit rätt tråkigt om inte Connelly är Connelly och har bra huvudkaraktärer. Rätt intressant att få inblick i en rättegång med amerikansk jury från början till slut. Nästa bok ut Skymningens barfotabarn av min favoritdeckarförfattare Anna Jansson bjuder som vanligt på lockande beskrivningar från Gotland som får mitt hjärta att rusa och längta till denna ö, i sommar är det många jag känner som åker dit, nästan alla känns det som. Men inte jag, buhu! jag fortsätter att längta. Gotland är för evigt inristat i mitt hjärta och snart vill jag dit igen. I Anna Janssons deckare ryms de vanliga karaktärerna Maria Wern och Per Arvidsson. Spänningarna dem emellan finns fortfarande samtidigt som Maria är på väg att gifta sig. Gamla familjehemligheter kommer upp i dagen och ett mord kastar tillbakablickar till nazismens Tyskland. Gammalt groll rostar aldrig eller hur man nu säger :) Efter detta testade jag att läsa en för mig ny bekantskap, Lena Matthijs, det handlar om Borås poliskår och trakterna kring Ulricehamn och boken heter Killing your darlings. Lena, med den tjusiga titeln polisöverintendent arbetar inom polismyndigheten i Västra Götaland och gör som så många andra poliser, politiker och läkare, hon skriver deckare. Den här var helt ok, en invecklad historia, kändes kanske lite främmande Borås men vad vet jag om brottsligheten här? Kul att läsa om trakter man känner igen lite grann. Varför är det alltid så kul? Sommaren börjar med regn och deckare, vi får se hur den fortsätter.