25 januari 2006

Veckans indian

Wovoka "Han som skär"

I år skulle Wovoka fyllt 150 år om människan nu kan bli så gammal... Han var paiuteindian från Nevada och grundaren till den beryktade andedansen. Den spred sig från reservat till reservat i USA under slutet av 1800-talet. Han var en sorts indiansk messias som under en uppenbarelse 1889 fick budskapet att alla skulle anstränga sig för att vara goda människor, ha respekt för andra, tala sanning och hålla fred med de vita. Redan Wovokas far hade ett finger med i spelet och startade en form av andedans redan under sin tid men den här gången sköt det verkligen fart, under Wovokas predikande. De nattliga ringdanserna skulle påskynda de döda andarnas återkomst och allt skulle bli som förr. Allt detta kulminerade i Andedansupproret 1890 då stora oroligheter utbröt i reservaten när Siouxerna tolkade andedansen på sitt eget sätt - att de skulle fördriva de vita. Allting sjåsades upp och ett starkt motstånd i form av armén försökte skingra indianerna men de fortsatte dansa. Det hela slutade i Sitting Bulls död och till sist masskern vid Wounded Knee där 350 siouxer omringades och mejades ner pga av att ett skott plötsligt brann av. Det var slutet för Wovokas väckelsemöten. Wovoka själv försökte hålla låg profil efter detta och kallade sig Jack Wilson men höll fram till sin död 1932, fast vid sin tro.

Äntligen!

Äntligen känns det som att det faktiskt var min tur. Det har inte gått så bra på jobbfronten sen examen och sen av en slump fick jag ett jobb som jag trivdes väldigt bra med. Och nu fick jag fortsätta 1.5 år till. Det känns bra! Just nu är det bråda dagar på jobbet eftersom det är en hel del som måste bankas in innan veckan är slut. Men som vanligt så kan man bara ta in en viss mängd information i taget. Fördelen här är ju att allt det andra runt omkring redan är avklarat. Så from onsdag nästa vecka har jag nya arbetsuppgifter, nytt ansvar och ny och bättre lön. Det känns fint!

16 januari 2006

Naturen suger

Med ovanstående rubrik menar jag inte att naturen är kass, oduglig, värdelös utan att man helt enkelt blir jäkligt hungrig när man är ute några timmar. I söndags trotsade vi en fruktansvärd baksmälla och gick ut och promenerade och grillade korv på engångsgrill. Det kunde varit väldigt mysigt och pittoreskt om det inte blåste snålblåst på den enda grillplats vi hittade och om vi inte hade hällt i oss alla de där drinkarna kvällen innan... Men när grillen väl gått igång var man hur hungrig som helst så tre korvar, en lussebulle och en halv apelsin senare var i alla fall jag redo för soffan - den blev min kompis resten av dagen... Vad jag vill komma fram till är att talesättet faktiskt stämmer, sjön suger och även naturen! Fast på ett bra sätt.

04 januari 2006

Mma Ramotswe gör mig lugn och harmonisk

Jag har en ny favoritdeckarpersonlighet, Mma Ramotswe från Alexander McCall Smiths böcker. Har precis läst ut den tredje i ordning om Damernas detektivbyrå i Botswana. Det finns inga böcker som bättre får mig att varva ner. Hos damernas detektivbyrå behöver man inte stressa utan sätter sig ner och dricker sitt rooibos-te och funderar på det problem som man har att lösa. Man kommer snart fram till både det ena och det andra bara genom att eftertänksamt studera, fundera och använda sin intuition. Jag tycker om det sätt som Mma Ramotswe och hennes kollega Mma Makutsi har att alltid försöka få den andres idéer låta som ett ypperligt bra förslag, antingen det är det eller inte. Det finns alltid minst två sätt att se på en sak och det kommer så tydligt fram här att det ena sättet inte alltid behöver vara det enda rätta. Jag tycker om att man istället för att klanka ner på en annan person direkt istället lyssnar, berömmer och får till slut förslaget att bli en bra kompromiss för båda två. Ett härligt och beundransvärt sätt att vara på. Nu är det bara att fortsätta läsa serien och vänta på filmatiseringen.