31 oktober 2007

Scary Halloween!

"Åh" utbrast jag förtjust alldeles nyss när tre ruskigt utklädda tjejer ringde på dörren och frågade "bus eller godis?" Förra året när vi var nyinflyttade köpte vi nämligen obscent mycket godis till Halloween eftersom vi fått höra från en granne/kompis att det måste man göra. Det kom inte en enda liten filur och ringde på... Men nu kom det alltså några! därav min förtjusning, de måste ha trott att jag inte fått besök på länge... hehe

Scary Halloween på er!

26 oktober 2007

5 saker...

5 saker jag inte trodde skulle hända, innan jag fick barn...

1) Jag vaknar på gott humör... (därför att en glad liten kille ligger i sängen o skrattar)
2) Det är bajs på badrumsmattan... (blä...)
3) Jag pratar plötsligt bebisspråk... (hur gick det till???)
4) Tycker att en kräkig tröja, den kan man väl ha en dag till! eller två... (man är inte så kräsen)
5) Jag kikar gärna ner i andras barnvagnar för att se vad det är för en filur där i... (och konstaterar ALLTID att min bebis är sötast)

19 oktober 2007

Vargbröder

Nu har jag läst ut Vargbröder och Varbröder: Havets fångar, de två första delarna i serien. Den har varit så omskriven och populär bland barn så jag lånade böckerna av min systerson och började läsa. Jag gillar dem eftersom jag gillar hela den här mytiska världen med vargar och amuletter och andevärldar osv. Det har alltid varit min grej. Jag tycker böckerna var lättlästa och spännande och kan nog tilltala vuxna och inte bara barn... Varbröder handlar om Torak, en helt vanlig liten kille som växer upp med sin far som lär honom allt om jakt. Men det visar sig att Torak inte är så vanlig som han tror utan han är en andevandrare. Många märkliga saker sker i Storskogen och Torak har plötsligt en svår uppgift framför sig. Ska han klara det? Han får oväntad hjälp av vargungen Ulv. De två blir vargbröder.
Böckerna är skrivna av Michelle Paver.

17 oktober 2007

Pigga ögon

Kom att tänka på vilken skillnad det är när en liten nyvaken glad bebis kikar runt med pigga ögon på morgonen mot låt säga undertecknad på väg till jobbet en vanlig dag... När jag vaknar tänker jag mest, "åh nej, är det redan morgon", sen äter jag samma sak till frukost, har samma ångest över vad jag ska (kan få) på mig, åker samma väg till jobbet, och göra ungefär samma saker. Varje dag. Nu när Oliver vaknar på morgonen ser han sig nyfiket omkring och det ser ut som om han tänker "vad ska hända för spännande den här dagen då"! Allt är nya upptäckter och oförställd glädje. Så vill jag också ha det.

Årets tomatskörd

Ja det ser kanske inte mycket ut för världen, och det är det inte heller... men det är första gången jag odlar tomater så vad kan man säga :) Jag tackar ändå Fluff för de söta tomatplantorna som jag lyckades få att överleva och bli stora. Men när jag ställde ut dem för sommaren stod de nog inte så soligt... Bättre lycka nästa gång!

08 oktober 2007

Handlingsförlamad

Här om dan köpte jag en trädgårdstidning till... den kostade bara 22:50 stod det lockande på framsidan... det förstår jag för den var inte mycket att hänga i julgranen. Men jag är fast, fast i köpandet av trädgårdstidningar, inredningstidningar m.m. Jag bläddrar och läser och tänker att så där skulle jag vilja ha det. Men sen händer absolut ingenting! Jag vet inte om jag hade väntat mig att jag genom all denna läsning skulle få någon sorts andlig upplevelse som gjorde att jag verkligen satte igång och gjorde allt det där jag bara läser om??? Men det händer aldrig. Detsamma är det med kokböcker, jag läste någonstans att vi i Sverige köper mest kokböcker i världen men tillbringar minst tid när det gäller matlagning... Jag äger också tonvis med kokböcker men det slutar oftast med att jag gör köttbullar och makaroner för tredje gången samma vecka... Det kallas handlingsförlamning och det finns säkert någon tidning som förklarar hur man kommer loss, den måste jag köpa. :)

03 oktober 2007

Sitting Bull

Det var längesedan det var någon indian på tapeten i den här bloggen... det var ju liksom meningen från början! Därför breder jag ut texten lite om den ultimata indianen, nämligen Sitting Bull. Det finns ju många kändisar som Geronimo, Crazy Horse, Cochise med flera men Sitting Bull är nog den mest omtalade av alla nordamerikanska indianer genom tiderna.

Tatanka Iyotake ( Sittande Tjuren) föddes 1831 i Hunkpapastammen bland Siouxerna i SydDakota. Som barn kallades han Hunkesni (Den Långsamme) men redan som 14-åring visade han sitt mod i en raid mot Kråkindianerna. Han avancerade snabbt till ledare av krigarsammanslutningen De starka Hjärtana. Han blev 1860 ledare för Hunkpapastammen och det var först då han egentligen började komma i kontakt med vita, men det dröjde inte länge innan han var deras svorne fiende. Sitting Bull var nämligen emot allt som bröt det traditionella indianska livet, han ansåg att de vitas påverkan på indianerna slutligen skulle leda till att den indianska kulturen försvann, vilket han ju hade alldeles rätt i... Behovet av starka ledare blev tydligt ju mer de vita trängde sig in i indianernas land. Sitting Bull, Crazy Horse, American Horse, Gall med flera blev en samlad ledarskara för de olika stammarna och gjorde tillsammans angrepp mot de vitas framfart efter upptäckten av guld i Black Hills1874. De amerikanska myndigheterna köpte upp mer och mer av indianernas land och när de till slut vägrade sälja förklarade man krig. Det resulterade bl.a. i ett av historiens mest kända slag, det mot Custer vid Little Big Horn. Efter det blev situationen ohållbar för Sitting Bull och hans gelikar för de vita satte in hela artilleriet och indianerna fick fly åt olika håll. Sitting Bull styrde mot Kanada där han levde i exil några år men längtan hem blev till slut för stor så han och hans stam återvände till USA och blev krigsfångar. 1883 återförenades han med hela sitt folk där han blev deras självskrivne ledare. De sista åren kämpade han för att indianerna skulle få tillbaka sitt land som nu var det reservat som de bodde i, vilket kulminerade 1890 då hans motståndare general McLaughlin lät arrestera honom. I tumultet som uppstod kring detta blev Sitting Bull skjuten och en epok var över. Han lever vidare idag som en av de mest fascinerande frontfigurer för indianskt motstånd genom historien.
Det blev mycket information på en gång här men lite kuriosa kan jag slänga in så här på slutet. Under sin tid i reservatet vid Standing Rock, Missouri gjorde Sitting Bull under år 1885 några gästspel hos William Cody´s Buffalo Bill´s Wild West Show. En show som nog blev förstadiet till dagens rodeo. Vad han tyckte om det förtäljer inte historien...

So you think you can dance - moi????

Igår var jag uppe sent för att se finalen i So you think you can dance. Lite överraskande vann faktiskt Sabra över Danny (för er som inte sett det, Sabra är en liten kort söt och duktig tjej och Danny är rena drömkillen för alla småtjejer...). Överraskande för att jag var helt övertygad om att alla tjejer i hela USA skulle ringa in och rösta på Danny, han är som sagt var rena drömmen med sina sammetsögon, snygga atletiska kropp och så naturligtvis superduktig på att dansa också. Men Sabra är inte illa heller, hon har varit min favorit genom hela serien och därför är det ju extra kul att hon går och vinner! Är himla imponerad av alla som varit med, snacka om att kunna dansa allt från hip hop till wienervals! Själv kan jag stapplande ta mig runt dansgolvet i en foxtrot... Så på frågan/påståendet - So you think you can dance???!!! svarar jag NEJ!!!! men drömma kan man ju alltid... Here I come, Patrick Swayze!!!!