28 januari 2015

Denna underbara Bea Uusma

Astronauten som inte fick landa är en underbar liten bok av den lika underbara Bea Uusma. Ibland känns det som att hon kanske blir boostad alldeles för mycket, upphöjd till skyarna men så läser man en av hennes böcker eller ser en intervju eller ett föredrag och så blir man superfascinerad igen. Över att en person kan vara så cool, smart och nyfiken och sen föra det vidare på ett strålande sätt både i bokform och muntlig form. Cred till Bea! Den här korta men innehållsrika lilla boken har blivit belönad med priser både här och där och är väldigt informativ. Den fulla titeln är: Astronauten som inte fick landa: om Michael Collins, Apollo 11 och 9 kilo checklistor. Och det är precis vad det är, späckat med fakta om rymdfärder på ett lättfattligt sätt och samtidigt en hel del tankar och funderingar. Man läser ut den på tjugo minuter men det är en sån bok som man kan gå tillbaka till om och om igen för att ta reda på saker som man glömt.


Kepler

Säga vad man vill om Kepler men spännande är det! Stalker är inget undantag, tvärtom. Man kastas rakt in i handlingen och personligen tycker jag att de ögonblick där de beskriver den som ska mördas och när man vet att mördaren lurar i buskarna (bokstavligen) och sen inne är rysligt obehagliga. Och Joona Linna is back! Något tilltufsad dock och han agerar inte helt rationellt. Inte för att han kanske gör det annars heller men här är det extremt. Fascineras över äkta makarna Alexander och Alexandra Coelho Ahndorils samarbete. Hur kan man skriva så nasty stuff tillsammans med sin make/fru? Vem skriver vad liksom? och ser de alltid så otroligt stajlade ut som de gör på sin webbsida? det är sånt man kan undra över... Så, vill man läsa en spännande deckare så läs Keplers senaste!

25 januari 2015

Om andra världskriget och så mycket mer!

 Läste två böcker på raken som handlar om andra världskriget och förintelsen. Den första var Göran Rosenbergs Augustiprisvinnande bok Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz. Göran följer i sin fars fotspår. Vad hände egentligen där i Lódz och sen i Auschwitz och i Södertälje? Hur blev livet för pappan, hur satte förintelsen sina spår? En intressant skildring ur många aspekter. Idag verkar det ganska vanligt för efterlevande judar, att söka upp det förflutna och både de som överlevde och de som inte gjorde det. Man vill kartlägga livet och se hur det var innan, under och efter det där ödesdigra krigsåren. Rosenbergs skildring bygger på eget resande och undersökande men också intervjuer av släktingar och efterlevande på olika platser. Det är intressant, tankeväckande och finstämt samtidigt som korten läggs på bordet. Han har en lite egen stil att driva historien framåt vilket kan vara svårt att komma in i men jag tycker boken är riktigt bra och den förtjänade definitivt ett Augustpris. Som så många andra berättelser jag läst får vi reda på händelser utifrån ett judiskt perspektiv.

Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson däremot, en bok som legat på "att läsa listan" i många många år, har ett annat ingångsläge. Den handlar också om andra världskriget men vi får följa  en tysk ung kvinna som inte har judiskt ursprung men som likväl drabbas av kriget och alla dess följder. Hon är bara barnet när pappan förs bort till arbetsläger pga sitt aktiva medlemskap hos socialdemokraterna. Hon växer upp med sin mamma och träffar en SS-man som blir hennes stora förälskelse. Hon går emot allt vad hennes pappa trodde på och sväljer nazismen med hull och hår. Dessutom är hon kär. Men livet i Tyskland den tiden är inte okomplicerat för någon. De lever ett fattigt liv, snart finns det ingenting att äta, flyglarmen och bombningarna blir fler. Kärleken till SS-mannen Wilhelm både räddar henne och får henne att gå under. Slutligen blir hon medveten om vad som egentligen händer med judarna i koncentrationslägren. Det knäcker henne som människa men hon gör ändå allt för att överleva, det är det man gör. Kopplingarna till Sverige där hon tillbringar tid hos en familj under sin barndom och dit hon också återvänder efter kriget öppnar i alla fall mina ögon för hur det såg ut här hos oss under de åren. Synen på tyskar före och efter kriget, vad vi "inte visste" och vad vi visste. Stundtals blir liknelserna slående som när hon efter kriget, mager, blek och känslomässigt slut kommer till Sverige och möter välnärda, friska och glada och stundtals rätt okänsliga svenskar. Kontrasten är omedelbar. Det är inte så långt mellan våra länder. Just svälten ligger som en blöt filt över hela boken, att ständigt gå hungrig och ständigt försöka överleva. Jag tycker boken är oerhört bra och borde tillsammans med förintelselitteratur finnas med i historieundervisningen. Den ger oss ett annat perspektiv på kriget i Tyskland parallellt med det liv som judarna levde och försökte överleva. Samtidigt som jag läste de här böckerna driver SD sin människovidriga politik i svensk riksdag, judehatet visas öppet på gatorna i Malmö och hela världen genomsyras av antisemitism och rasism. Tänk att vi redan har glömt vad som hände! och vad som har hänt om igen efter det. Folkmordet i Rwanda, kriget i forna jugoslavien osv osv. Vi har verkligen inte lärt oss någonting. Det känns i hjärtat och samtidigt som jag vet att Sveriges neutralism är diskutabel så har den räddat oss från krig, svält och att känna denna fullständiga avgrundssmärta som många andra länder har tvingats genomlida. Det ger oss en viss skyldighet att inte stänga några gränser, att ta emot flyktingar med öppna armar och försöka ge dem det som trots allt räknas till de mänskliga rättigheterna, frihet, kärlek och an trygg plats att vara på.

24 januari 2015

Kalmars jägarinnor

Läste ut Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson (på läsplattan) och kände mig jättegammal. Visst, jag har också haft mina perioder av festande här i livet men just i den här åldern var det nog inte så farligt. Det kom senare :) Och aldrig så utmanande och tufft som de här tjejernas festliv. Om man är från Kalmar så är det här garanterat en fantastisk "känna igen sig bok". Även utan det kan det säkert vara en "känna igen sig bok" på andra sätt. Framförallt är det en rätt cool och rättfram skildring av ett gäng tjejer som inte bangar för någonting och som tar täten och inte låter sig hunsas. De gör det som de vill. De flesta i alla fall. De tar för sig och gör utmanande saker, lite sådär som killar brukar göra. Men när tjejer gör det får det vanligtvis en helt annan ton. Jag tycker författaren har lyckats bra med att plocka fram känslor och framförallt skildringar från en speciell period i livet. Hon gör det med bravur och det är en jäkla debutroman.

07 januari 2015

Plan B

Jonathan Tropper verkar producera böcker i parti och minut. Hurra säger jag till det efersom jag älskar hans storys och framförallt jargong. En del kanske tycker den är grabbig men jag har aldrig känt det svårt att relatera till den och brukar garva högt åt hans dråpliga kommentarer. Här var det Plan B som fick mig att skratta. Själva storyn är kanske egentligen inte så mycket att hänga i julgranen, ett kompisgäng vill rädda sin filmstjärnekompis från knark och kidnappar honom för att få honom avgiftad och på bättre tankar. Det hela urartar naturligtvis och snart är hela mediacirkusen igång. Trots en svag story och ett faktiskt ganska sockersött slut så gillade jag den. Just på grund av huvudkaraktärernas interagerande och deras dialoger och ibland rätt diskutabelt handlande:) Läs gärna den här också. Det känns som att hans böcker är gjorda för att bli film dessutom. Lättsam, välskriven underhållning.

Mer deckare och en läsplatta

Läste Zack av Mons Kallentoft och Markus Lutteman under julen och den var rätt obehaglig. Särskilt som det strax efter julhelgen uppdagade sig att en varg lurkade omkring i Sandaredstrakten... Huvudpersonen Zack verkar vara en grabbig typ men ändå inte, får inget riktigt grepp om honom vilket gör det hela lite mer intressant. Han flörtar dessutom med den kriminella världen genom sin barndomskompis Abdullah som han vet sysslar med olagliga saker och dessutom knarkar han rätt friskt emellanåt. Det känns ibland inte särskilt trovärdigt men efter ett tag släpper jag det där och tycker på något sätt att det gör honom lite mer mänsklig och det är dessutom säkert inte helt ovanligt i poliskretsar. Man är ju lite skadad efter alla under cover-agenter i Miami Vice och annat som själva nästan blir de som de spanar på. Men det har man inte överhuvudtaget kunna tänka sig i Sverige. Men varför skulle egentligen svenska poliser vara annorlunda? Här är inte Zack någon spanare i den bemärkelsen men jag tänker mig att även svenska poliser har ett liv vid sidan av. Jag gillar att Mons även denna gång väljer att visa en bild av våld och trafficing mot kvinnor. På något sätt gör det mig lite extra glad när män skriver om sådant (förmodligen löjligt), att de visar på hur jävligt det kan vara och att detta faktiskt inte är ok! jag gillar också att han har dragit ner på det där flummet som jag kallar det, de partier där vi får ta del av olika tankar från personer. Här passar det in på ett annat sätt och är inte lika utbrett. Kanske är det hans författarpartner Markus Lutteman som tyckte att det var bättre på det här sättet, vad vet jag. Det förvånar mig lite att jag ogillar det på ett sätt eftersom jag själv är lite flummig :) Ska bli spännande att se vad Zack hittar på i nästa bok. Det här var dessutom den första boken jag läste på min läsplatta som jag fick i julklapp, en iriver story, det funkade alldeles utmärkt och efter några veckor läser jag nästan uteslutande på plattan. Jag lånar böcker från elib och jag har även testat att köpa en bok. Jag jämför lite med Hannas läsplatta Letto som jag fick låna en gång och det finns både för och nackdelar. Tangentbordet på irivern är ju tänkt att fungera när man lånar och köper böcker men just wifin vill sig icke, en downer eftersom det var en av anledningarna till att jag valde just iriver. Jag tyckte att letton var så fokuserade på adlibris. Så tangentbordet är mest i vägen egentligen men ändå tycker jag formatet på irivern är lagom, den är lätt, smidig, väger nästan ingenting, det är lätt att föra över böcker från datorn via sladden och adobe digital editions. Saknar blädderknappen från letton för den satt så smidigt mitt på plattans högersida, här måste man trycka på knappen nere på tangentbordet vilket gör att det blir ett knöligare moment. Inte så ergonomiskt. Jag ska fortsätta läsa böcker på plattan och testa och utvärdera.


06 januari 2015

Nytt läsår 2015

Ja då var det nytt år igen, 2015! och visst har jag läst en hel del medan jag varit ledig. Senaste bokcirkelboken Än finns det hopp av Karin Wahlberg till exempel. Vi har inte haft vår nästa träff än så jag vet inte vad de andra tycker men jag ger den tumme upp! Lite svår att komma in i mest på grund av ett digert persongalleri, tack och lov finns en förteckning över de som är med i början men man orkar ändå bara bläddra tillbaka ett visst antal gånger... Så i början tyckte jag den var mest förvirrande, lite lång och seg men den tog sig rejält och det är ju ytterligare en anledning till att man inte alltid ska sluta läsa en bok efter ett visst antal sidor (Emma... :)) utan fortsätta! för det här visade sig bli en riktigt bra bok. 50-talet är ju före min tid men jag har ju hört en del berättas hemma och även sett en massa bilder. Oerhört intressant med polioepidemin i Sverige, den hade jag verkligen inte så bra koll på. Handlingen utspelar sig på 50-talet i en småstad i Sverige, allting kretsar kring ett lasarett och vi möter läkare, sjuksköterskor, sjuksköterskeelever, biträden, privatpersoner etc, allting vävs samman. Jag är otroligt glad att man hittade ett vaccin till polio och känner stor tacksamhet över att man 1965 införde vaccinet i barnvaccinprogrammet i Sverige. Polio är en hemsk sjukdom. 1953 toppade Sverige med insjuknande människor i polio, 5000 st varav 3000 hade paralytisk polio, alltså förlamningar. Efter 1977 har vi inte haft något inhemskt fall i Sverige. (källa http://www.folkhalsomyndigheten.se/). Vart efter man lär känna personerna i boken så blir man ju förtvivlad när någon diagnostiseras med polio och ett stort plus med boken är att den blandar livet på lasarettet med det "vanliga livet utanför", för även under en epidemi så fortsätter ju livet! Glädje, sorg, vardagliga och stora händelser. Läs den! (men ge inte upp i början)