29 maj 2014

Döden döden döden

För att spä på min ångest lite läste jag Tisdagarna med Morrie av Mitch Albom. Författaren är en tidigare elev hos Morrie från college och när han av en slump upptäcker att professorn är döende i ALS så bestämmer han sig äntligen för att infria det där löftet om att hälsa på. Det resulterar i en vänskap till livets slut, bokstavligen. Och de träffas alltid på tisdagar. De här tisdagarna samtalar de om allt mellan himmel och jord, döden avhandlas naturligtvis och relationer och lycka och livets mening etc. Min skräck är att själv diagnostiseras med ALS och den kvarstår helt klart efter boken. Det är ett hemskt öde. Det fina med boken är ju naturligtvis att se en vänskap fördjupas och inte bara se den kamp som Morrie har med sjukdomen utan även hans otroligt positiva sida och livsvisdom som han gärna delar med sig av. En fin liten bok. Däremot känns berättarstilen igen från många andra amerikanska biografi-aktiga böcker, ibland känns det som att de kunde varit skrivna av samma person men det är de inte. Det är med andra ord kanske inte nobelprisnivå på språket men i det här fallet spelar det inte så stor roll. Jag funderade lite på om jag kunde leva upp till det som Morrie hela tiden återkommer till i boken. Att leva livet fullt ut, att varje kväll fråga sig själv - har jag gjort allt jag velat/kunnat idag? Har jag levet livet som om det skulle varit min sista dag? Svaret på den frågan är nog nej, jag känner oftast att jag inte hinner/orkar med allt jag vill göra, dagarna bara går. Jag lever definitivt inte livet full ut, i alla fall inte det liv jag vill leva. Det är inte alltid så lätt men å andra sidan kanske jag inte anstränger mig tillräckligt heller. Den egna viljan och förmågan värderas högt här. Sen är det lite som i det här programmet om döden, det finns liksom ingen bra tidpunkt att dö på, det finns inte med i planeringen fast det är det enda vi egentligen är säkra på, alla ska vi dö någon gång. Ja att tänka på döden gör en inte muntrare precis så jag kanske ska släppa ämnet ett tag och försöka leva lite istället. Till den dagen då jag kan stämma in i den berömda indiankrigarens konstaterande, This is a good day to die. Jag hoppas det dröjer.

19 maj 2014

Ångest

"Ångesten som känsloyttring är neurologiskt inbyggd i det mänskliga psyket. När evolutionen utvecklade en hjärna som var i stånd att planera och förutse sin framtid så följde ångesten med som en produkt. Däremot bestämmer biologiska, kognitiva, erfarenhetsmässiga och kulturella faktorer hur och när ångesten yttrar sig. För den som varje dag kämpar för sin överlevnad är ångesten och fruktan riktad mot konkreta hinder i tillvaron. För oss som lever i välstånd väcks i stället fruktan av hinder och hot som vi inte kan materialisera. På så sätt blir den diffusa, okontrollerbara ångesten en konsekvens av det moderna samhället."
Det säger DN debatt idag.

Jag behöver med andra ord något konkret problem att sätta tänderna i. Men man vill ju inte önska krig och svält bara för att man lider av någon sorts odefinerbar ångest! Kanske ska man istället försöka lösa några av alla världsproblem som rent vatten åt alla, human flyktingpolitik, utrota trafficing. Ja det finns väldigt många saker att ta tag i, det gäller "bara" att materialisera ångesten och göra något bra av den. Wish me luck :)

11 maj 2014

Expeditionen – min kärlekshistoria av Bea Uusma

Det var ett tag sen jag läste den här, Expeditionen - min kärlekshistoria av Bea Uusma (illustrerad utgåva), men det är först nu jag får ner något på pränt, det har kommit lite annat emellan. Det började med att jag köpte in den till jobbet och den visade sig vara tvärslut överallt pga att den precis vunnit Augustpriset som bästa fackbok 2013. Den dröjde med andra ord och jag glömde väl av den. Sen plötsligt var det många som hade läst den och alla var sjukt fascinerade och lovordade den högt! När den äntligen kom till jobbet så var den utlånad och även försvunnen ett bra tag så det slutade med att jag köpte den på bokrean. Jag öppnade den en kväll och kunde (precis som alla sa) inte sluta läsa. Helt fast! En sådan underlig historia. Alla känner väl till Andrées polarexpedition sådär lite på en höft. Men att bli så förälskad i en historia att man börjar gräva i den och även utbilda sig till läkare för att titta närmare på vad som egentligen hände och tjugo år senare skriva en bok om den. Ja det är en helt annan historia! Bea Uusma har gjort ett grundligt jobb och sökt efter fakta med ljus och lykta, lyckats gräva fram saker som ingen annan som skrivit om händelsen tidigare lyckats med. Några gamla teorier och några nya läggs fram. Alltihop skrivet på ett oerhört medryckande sätt, kanske för att hon givmilt delar med sig av sin egen fascination (obsession?) och sitt  arbete. Boken är dessutom rätt cool med sitt stora format, många bilder och diagram och gamla foton. Det är sammansatt lite som en dagbok eller arbetsbok men strukturerad och klar och den driver historien framåt. Min enda invändning är egentligen att den liksom speedar upp farten på slutet och sen slutar ganska abrupt. Men det gör mig å andra sidan mer nyfiken och jag lär göra ett besök på Grenna museum för att se saker och ting på plats. Fackböcker behöver inte vara strama och dammigt trista (fördomsfullt javisst) utan de kan faktiskt vara så här härligt läsgoda!

Fantasy

Apropå det här inlägget om vad vi läser för böcker hemma för barnen så har jag efter barnbibliotekarien Emmas tips börjat läsa Jo Salmsons serie om Almandrarnas återkomst. Vi har precis läst ut del ett, Den försvunna staden. Lagom spännande, lagom lång, lite bilder, stor text, korta kapitel, intressant historia. Den får tummen upp! och det finns fler delar, fem delar allt som allt. Jo Salmson verkar ha skrivit en hel del fantasyserier och det är inte omöjligt att vi läser en till efter denna. Det roliga med att läsa just detta är ju att jag själv äntligen  får läsa lite fantasy igen! Jag gillar det ju men brukar avskräckas av alla tusen delar som fantasyserier brukar bestå av... Det finns för mycket annat att läsa som lockar mig. Här får jag istället en liten dos varje kväll, perfekt!

07 maj 2014

Köpstopp

I några omgångar har jag läst: Köp inte den här boken! Mitt år med köpstopp av Ann-Christin Gramming. Och jag köpte den inte, jag lånade den :) Den handlar som sagt om ett år med köpstopp, från januari till december, månad för månad. Ann-Christin har en familj med man och två små barn och ett stundande köksbyte. Men hon har funderat länge på det här med konsumtion. Varför köper vi så mycket grejer? behöver vi alla de här grejerna? som nyårslöfte bestämmer hon sig för att köra ett år med köpstopp. Undantaget det nya köket då, och så viktiga prylar som mat, medicin och annat. Det läggs på lite på listan som hon får köpa, en och annan sak slinker med men på det stora hela köper hon ingenting nytt på det här året. När man skrapar lite på ytan så är det ju en del som köps ändå och maken har inte köpstopp. Men visst, hon tänker verkligen igenom allt, går in för byteshandel och begagnat. Funderar igenom varje liten grej och det är ju det som allt det här handlar om. Idag köper vi utan att tänka. Nä men tänk om man skulle ta och köpa sig en ny tröja, visserligen exakt likadan som alla de jag redan har i garderoben, eller måste vi inte ha lite nya vinglas eller lite nya leksaker, att lekrummet fullständigt svämmar över av prylar kommer man inte på förrän man är hemma... Ja saker och ting köps, jag köper tex gärna tidningar och böcker, men jag har börjat köpa nästan enbart pocket som jag skickar vidare till syrran eller någon annan och tidningarna läser jag faktiskt ganska ordentligt och sen ger jag bort dem till någon annan. Men sen, onödiga kläder, godis, allehanda matvaror som mest står i kylen och vissnar, verktyg, dukar ja you name it. Jag personligen köper alldeles för mycket saker som jag egentligen inte behöver. Jag tänker inte ta något år med köpstopp men jag ska verkligen ta mig en funderare i samma ögonblick när jag är på väg att köpa något. Vi köper en hel del barnkläder och prylar begagnat och säljer också en del men jag vet inte om det riktigt uppväger allt annat. När jag dessutom börjar tycka att det nästan är svårt att andas hemma för att vi har för många prylar, då är det dags att rensa lite och sen INTE fylla huset med så mycket nytt. Det var en intressant bok och författaren läser väldigt mycket artiklar och bloggar och annat under det här året som hon tipsar om. Eftersom boken inte är dagsfärsk är det en hel del av dessa bloggar och projekt som inte finns kvar idag men en del har jag gått in och läst. Att köra köpstopp i en familj med två små barn är också lite av en challenge tänker jag men egentligen behöver det inte bli så blodigt. Det handlar ju till sist bara om att tänka efter lite extra när man handlar och planerar. De flesta i Sverige lever ett ganska gott liv där man har tak över huvudet, kanske en bil, saker man behöver och saker man inte behöver. Det räcker bra. Den här statushetsen som kommit på senare år är lite hysterisk. Jasså jaha, har ni gjort om köket och badrummet men det borde vi ju också göra, vi renoverar och piffar och fixar och ibland känns det mest "for show". Bort med renoverings- och märkeshets. Slappna av och sluta köp!

06 maj 2014

Lycklig?

Vi pratade lite om vad det innebär att vara lycklig igår på lunchen. Och det är en mycket bra fråga. Vi kom fram till att lyckobegreppet är något ouppnåeligt och egentligen ett ganska vansinnigt begrepp. Vad är lycka egentligen? Där får man säkert lite olika svar beroende på vem man frågar. Och kommer man någonsin att bli helt lycklig? Är det inte något man ständigt strävar efter men aldrig riktigt når fram till? Någon hade startat en blogg som heter Lycklig på 100 dagar. Vi funderade på att starta en som heter Gilla läget. För det är lite det som det hela handlar om, att inte alltid sträva efter något som man "hört ska göra en lycklig", utan att faktiskt försöka leva sitt liv som det är på bästa sätt. Gilla läget liksom. Det kanske är först när man släpper lite på de där kraven att bli lycklig som man verkligen blir det, eller? Ja det här löser sig ju inte på en kvart har jag insett och visst finns det väl steg att gå och några finns med i bloggen. Men framförallt så tror jag man ska tagga ner lite. Life is life.

02 maj 2014

Mer högläsning åt barnen!

UR har en drive om högläsning just nu, det kanske ni har sett på Barnkanalen. Man kan tipsa om barnböcker genom att lägga till #lässugen. Jag tänkte passa på att tipsa om några bilderböcker och pekböcker som jag ofta läser antingen på kvällen för Oliver (snart 7 år) eller på dagen för Leo (snart 2 år). Det roliga med högläsning är ju att man kan läsa nästan vad som helst, kapitelböcker, bilderböcker, pekböcker, vuxenböcker, serietidningar, you name it! Oliver kan läsa själv men har inte riktigt kommit till det där "flytet" så han vill hellre att någon läser för honom och jag vill i ärlighetens namn inte gärna bli av med den där lässtunden i sängen på kvällen, en av de bästa stunderna som finns. Vi har plöjt det mesta men återkommer ofta till några böcker, det här är några av dem. Kanske för att vi har dem men även för att vi båda gillar att läsa dem. Leo har inte riktigt samma ro att sitta med böcker på samma sätt som Oliver alltid haft. Men vi läser många pekböcker (ofta i raketfart) och han lyssnar gärna ett tag när vi läser för Oliver. Leos största problem med böcker är nog kanske inte att han har så bråttom utan att han är ganska ehe, våldsam. Böcker går lätt sönder när han har med dem att göra, därför brukar Stefan fynda pekböcker för 5 spänn på loppis så kan han riva sönder ett par stycken... men vi försöker lära honom att det inte är det rätta sättet :)








Findus flyttar ut av Sven Nordqvist
Pettson och Findusböckerna är alltid kul, dels finns det en härlig story i botten men också tusen små detaljer att kika på genom hela berättelsen. Dessutom finns det alltid mycket att prata om när man läser Pettson och Findus. I den här boken blir gubben Pettson så störd av att katten Findus hoppar i sin säng varje morgon klockan 05.00 att han ger Findus ett ultimatum. Antingen slutar du att hoppa i sängen eller så får du flytta ut. Findus väljer överraskande att flytta ut och de bygger om utedasset till ett litet hus för Findus och sängen. Där kan Findus hoppa hur mycket som helst! Men allt blir inte alltid som man tänkt sig och rätt snart upptäcker Findus att det kan vara lite läskigt att vara där ute själv när räven smyger omkring och Pettson inser hur tråkigt det är på kvällarna i köket när inte Findus är där.

Castor bakar av Lars Klinting
En storfavorit hos Oliver fortfarande, har så varit i många år. Alla Castor-böckerna gillar han men denna allra bäst. Kanske för att han både älskar att baka och att äta bakade saker :) Castor och hans kompis Frippe brukar hitta på lite olika saker som de sen beskriver väldigt noggrant och ordningsamt genom böckerna. Lite för ordningsamt tycker vissa men både jag och Oliver gillar det. I den här boken rotar Castor fram mormors gamla receptsamling och så bakar de en sockerkaka, längst bak finns ett recept. (som vi givetvis testat och det var smaskigt!)

Det var en gång... massor av dinosaurier av Sarah Sheppard
Oliver var ett tag galet intresserad av dinosaurier. Det är han väl i ärlighetens namn fortfarande men just nu är det bara LEGO LEGO LEGO. Det här är en rätt kul bok blandad med fakta och roliga som inlägg och pratbubblor och bilder och allt möjligt, förutom att det är stört omöjligt att uttala de flesta dinosauriernas namn (även efter tusen läsningar...) så är det en kul bok att läsa även för vuxna. Men som med alla faktaböcker så blir det väldigt mycket läsning och ibland känner man sig lite tjatig... men den är kul upplagd och det ska ju vara roligt att lära sig!

Gittan och gråvargarna av Pija Lindenbaum
Gittan är en tuff tjej, hon blir inte rädd av att tappas bort i skogen och träffa på en massa gråvargar, inte Gittan inte! Hon tar genast tag i saken och leker med vargarna och både får dem att leka sjuka och klättra i träd. Den här boken är vansinnigt kul och Gittan gör inte alltid som man tror att hon ska göra, befriande.

Snurran och fjärrkontrollen av Eva Bergström
Snurran är en av mina favoriter. Det finns massor av böcker om Snurran och de är fyllda av en sån humor som både vuxna och barn kan skratta åt men ibland tror jag faktiskt att jag tycker att den är roligare än Oliver... Snurran är en katt som har ganska stort ego kan man väl säga, Snurran tycker alltid att hon är världsbäst på allt. I det här fallet tycker även Snurran att fjärrkontrollen är helt och hållet hennes, ingen annan i familjen ska bestämma vad hon ska trycka på för kanal, den saken är klar. Alla de andra håller inte med...

Mulle Mecks minsta bok - Vakna av Georg Johansson
Storfavorit hos Leo just nu är böckerna om Mulle Meck och Buffa. Vakna är en i serien och där vaknar Buffa efter en natts sömn och Buffa lyssnar på Mulle i köket, sträcker på alla sina tassar och får kaffedoft i sin nos. Kort och koncis och mysig.

Klappa djuren av Xavier Deneux
Något man märker när man får barn är att det finns en miljard böcker för små barn om bondgården och dess djur. Det är nästan sjukligt viktigt att barn ska få läsa om just bondgårdar :) Det här är en av dem, en avlång bok om djur på bondgården med olika struktur på sidorna, det kan vara mjuka djur, lite skrovligt, en hårtuss på getens skägg etc. Ganska fint ritad och med flikar och grejer.

Sjung med fler djur från förlaget Kärnan
Att sjunga är oerhört poppis hos oss, det finns ju massor av sådana Sjung med Ellen och Olle-böcker som är roliga. Här är en annan. Det är några av de vanliga låtarna i med stor text som man lätt kan sjunga med i. Bra när det inte är så många verser på varje låt för det hinner man inte med...

Lek med Molly av Lucy Cousins
Mollyböckerna är poppis. Många gånger innehåller de en massa roliga flikar vilket är väldigt kul när man är liten men också väldigt lockande att riva loss... Mollyböckerna är alltid färgsprakande och lätta att hänga med i. Oliver gillar fortfarande Molly mus.