27 november 2009

Bodström och skrivandet

Igår läste jag ut Tomas Bodströms Rymmaren. Jag har surfat på nätet efter recensioner på boken och alla verkar enstämmiga, Bodström är ingen litterär gigant direkt. Men han vet ju vad han pratar om när det gäller rättsväsendet, regeringen och kriminalvården. Det här är ju kanske en extrem bild av allt detta (hoppas jag innerligt) men det märks att han är politiker och har varit justitieminister. Boken blir ganska sågad på många håll men jag vet inte om den är sämre än Liza Marklunds deckare t.ex. Lustigt men träffande nog är det hon som rekommenderar boken på omslaget... Men inget litterärt mästerverk direkt och jag är inte direkt kompis med hans gestaltning av karaktärerna i boken heller. De är ganska stereotypiska och förutsägbara. Det enda roliga är egentligen att han ger sig själv en skrapa i boken då han beskriver hur dålig hans egen presskonferens efter Göteborgskravallerna var, lite humor har han allt. Jag är ju ett stort fan av svenska deckare som ni säkert har märkt vid det här laget men just Bodströms kan man faktiskt hoppa över. (precis som Liza Marklunds enligt min mening)

26 november 2009

Alla kan Beatles?

I dag lyssnar jag på the Beatles i bilen. Lustigt nog kan jag nästan varenda låt. Det fick mig att undra om alla kan det eller om jag tillhör den sista generationen som minns låtarna. Misstänker att de födda efter John Lennons död 1980 inte har så bra koll. De föddes ju dessutom rätt in i Noice och Gyllene Tider-eran så vad hade dom att välja på liksom? :) Det är bara att drilla Oliver i Beatles, Johnny Cash, hela Motownköret och lite annat smått och gott. Just nu oroar det mig mest att han kommer att lyssna för mycket på Mora Träsk som jag avskyr. Fast det är ju en period som brukar ha gått över i tonåren. hehe

24 november 2009

Den vilda jakten på vaccinet...

Igår blev Oliver till slut vaccinerad. Efter två misslyckade försök där vaccinet snopet tagit slut så var det dags igen. Jag var i god tid och det var många andra med... men vi fick en nummerlapp, Oliver fick en spruta och sen åkte vi hem och åt glass. Men lite rörigt känns alltihop, rörigt med vaccintillgången framför allt. Förstår att det inte är lätt för vårdcentralerna men vem är det som portionerar ut vaccin och hur mycket till 0lika vårdcentraler? Det var mest unga vuxna där och några små barn, de vuxna vaccinerades på löpande band, var knappt inne två minuter på rummen ens. Barnen däremot tar ju av naturliga orsaker lite längre tid. Jag hoppade över att vaccinera mig själv, jag inväntar snällt den tid jag har fått på jobbet. Man vill ju inte vara ett hjärtlöst svin som Jonas Gardell skrivit så roligt om i sin dagbok. :) När är egentligen den rätta tidpunkten att vaccinera sig? svårt att säga, mamma tror att hon och pappa kommer att hinna få influensan långt före dom får vaccinet, för det lär knappast bli dags för 70+ än på ett tag... och ska man som äldre ta vaccin för den gamla vanliga influensan också? Hm, många saker har sagts om svinis, många lugnande, många lite oroväckande, många roliga och många fullständigt galna. Här är några:
  • Sverige har sålt jättemycket vaccin till USA, därför är det slut hela tiden
  • läkemedelsföretagen kommer att bli miljardärer av allt sålt vaccin
  • influensan har muterat så vaccinet är helt verkningslöst
  • om man bara äter fettbaserad kost klarar man sig från att bli smittad
  • man börjar gå baklänges om man tar vaccinet
  • 3000 västsvenska tidningsbud får varken julbord eller juklappar i år av rädsla för svininfluensan
  • ett hemligt sällskap tänker döda 80% av jordens befolkning och vaccinet är första steget
Ja som ni märker finns det gott om åsikter om svinis. Vi vet aldrig vad som väntar bakom knuten, kanske får vi alla knorr på svansen till slut? Är det därför det är så många barnboks- och filmfigurer som är grisar, är det en konspiration månne? försöker de ta över världen? Den som lever får se helt enkelt. Om vi nu bara får det där sabla vaccinet nån gång. :)

22 november 2009

Sanningen om IKEA?

Jag läste precis ut Sanningen om IKEA av Johan Stenebo som jag flaggat lite för innan här i bloggen. Den var ungefär lika rolig som framsidan. Samtidigt är det ju naturligtvis spännande att läsa om vad som händer bakom kulisserna i IKEA och hur Ingvar Kamprad egentligen är. Det som saknas i den här boken är kanske framförallt någon sorts skrivartalang. Det är klart att jag inte hade några förväntningar på en fantastisk litterär upplevelse eftersom det är tydligt att här är det storyn som gäller, fakta - eller Johan Stenebos fakta i alla fall... Men boken är ganska torftigt skriven och ibland förlorade jag mig helt i företagssnacket, koncerner hit, styrelser hit, bolag åt ena hållet och en massa titlar åt andra hållet. En annan störande grej är meningen - vi ska återkomma till den eller det längre fram i boken, men först... Det känns lite uttjatat efter ett tag, som om vi måste få all förhandsinformation i bokens första kapitel för att orka hålla oss kvar till slutet... Men visst, fenomenet IKEA och dess grundare Ingvar Kamprad fascinerar. Hur har ett företag kunnat bli så stort? och hur kan det styras så fundamentalt av en enda person? Och hur kan de inom ledningen vara så oerhört skickliga inom vissa områden och så katastrofalt inkompetenta inom andra? Kanske är svaret ändå Ingvar Kamprad, han verkar vara en väldigt speciell person som driver sitt företag med järhand - på sitt sätt. Tänk om man fick vara en fluga på väggen i hans närvaro några veckor, i och utanför arbetet. Fascinerande läsning är också hur absolut ingenting lämnas åt slumpen i varhusen, allt för att vi kunder ska handla så mycket som möjligt. Det är ju i och för sig ingenting nytt, det görs i alla butiker och försäljningssituationer men just besöken på IKEA har ju någon sorts djupt rotad tradition hos oss svenskar. Tänk vad lurade vi blir! he he Men faktum kvarstår, IKEA är ju billigt och roligt och allt det där och jag lär nog fortsätta göra mina inköpsresor till Kållered men jag tänker hålla ett extra öga på IKEAs miljöpolicy och insatser för bättre arbetsvillkor i produktionsländerna. Ett så stort företag med den omsättningen och vinsten är bara tvungen att bli bra på de områdena.

En fet deg...

Igår bakade jag lussebullar. Bakning är inte min starka sida så därför brukar jag mest göra kladdkaka (som ni på jobbet vet...) men lussebullar är lite av en tradition. Särskilt som jag bara bakar med saffran för att försöka få boråsarna och göteborgarna i min nya släkt och bektantskapskrets att inse att det är görgott! :) och saffran luktar så härligt när man öppnar påsen, då blir det plötsligt jul. Och idag har jag fått in min första önskelista inför julen från systerdottern Lisa 9 år, jag vet inte vad hälften av grejerna på listan är i och för sig men det löser sig :

Gotland forever

Den dubbla tystnaden av Mari Jungstedt hör inte till en av hennes bästa böcker kan jag nog säga utan att ljuga nu när jag har läst ut den. Men att läsa om ett somrigt Gotland i det här ständiga regnruskiga novemberBorås gör mig lite lättare om hjärtat. Den dagen jag vinner mina 43 miljoner är en liten stuga på Fårö eller Ljugarn något som står högt upp på listan, tillsammans med en liten vindslägenhet uppe på Klinten någonstans. Ja drömma kan man alltid. Och minnas. Varje gång jag kommit med nattfärjan och anländer till Visby en solig tidig morgon, eller alla de gånger vi bott på Norderstrands camping i nåt litet tält och promenerat strandpromnaden från centrum utåt campingen medan solen gått ner över havet nån sen kväll. Eller den sommaren vi badade i vågorna på Sudersand i augusti då alla turister åkt hem och det faktiskt var varmt i vattnet! Eller alla dom gånger jag ätit pasta på det goda pastahaket i Visby eller handlat batiktröjor i källaraffären mitt i stan. Eller varför inte den gången jag var tvungen att ta ett tårdrypande farväl av mina kompisar och ta nattfärjan hem tidigare bara för att fixa den där omtentan i konstvetenskap... Ja minnen från Gotland har jag gott om, hoppas jag får uppleva fler!

Rättelse

Jag får nog rätta mig själv i mitt tidigare inlägg, läste inte så mycket om Man Booker Prize men såg sen att Nadime Gordimer vann det 1974 så jag missuppfattade nog hela man-grejen :) Men då vet ni det! och jag...

20 november 2009

Sammankomsten

Jag har läst irländska Sammankomsten av Anne Enright. Den belönades med Booker-priset som visst egentligen heter Man booker prize. De hade jag ingen aning om men tydligen har dom tänkt om och det skramlar några kvinnor på slutet av listan. Jämställdheten kom till slut ikapp... Hur som helst, vad tyckte jag då om denna? Det ska vi prata om i bokcirkeln på tisdag men jag kan redan nu avslöja att den inte hör till det bästa jag har läst... Jag förstår faktiskt inte riktigt att den fick pris... Så var det med det, jag går raskt vidare med nästa bok i högen och det blev Den dubbla tystnaden av Mari Jungsted. Deckare från Gotland där jag börjar närma mig upplösningen... Sen måste jag snabbt läsa Sanningen om IKEA av den före detta anställda Johan Stenebo eftersom det är kö på den. Och så ska man ju hinna baka lussebullar också. :)

17 november 2009

Jasså redan?

Är det redan dags för semlor alltså? lite tidigt tycker jag. Jippi, yummie tror jag Stefan tycker om det... :)

15 november 2009

Posten har redan börjat!

Ha! kolla vad jag såg i Knalleland idag, Posten har redan påbörjat sitt arbete med en hög och en låg brevlåda bredvid varandra. Tyvärr hade jag inte tid att stanna och invänta brevbärarna för att se om det var en kort och en lång...

13 november 2009

Jag har en plan...

Postens nya höga brevlådor får kritik. Tänkte väl det när jag såg dom och själv reagerade på at jag knappt nådde upp. Där överdrev jag lite men det är inte så att man direkt kan skicka lilla Kalle 6 år och posta ett brev eftersom han inte når, eller de rullstolsburna, eller kortvuxna... Men, det finns ju en anledning till de här höga postlådorna säger Posten, de är till för att de anställda inte ska få ont i ryggen, det är alltså en arbetsmiljöfråga. Men då har jag en lösning! Jag har en plan. Varför inte ha två brevlådor bredvid varandra, en hög och en låg. Och så turas ett arbetslag om att tömma, där en är kort och en är lång! Det problemet löste jag ju galant! Men Posten tänkte inte så långt, det är inte direkt Postens år i år, eller förra året, eller året före det... När var det egentligen Postens år? När hade de sina glansdagar? Var det när Ponnyexpressen började på 1800-talet eller var det när jag och samtliga i min klass hade brevkompisar överallt i början av 1980-talet? De borde ju ha fått ett uppsving när näthandeln kom igång på allvar här för inte alltför många år sen. Men då började samtidigt en massa transportföretag sno kundernas paket så det gick inte så bra för Posten det heller. Ja vi får se, kan 2010 bli Postens år månne? Jag är tveksam... och exakt hur många gånger har jag skrivit Posten i det här inlägget egentligen? Många frågor blev det...

11 november 2009

Vitt vitt vitt

I lördags var vi på hem och villamässan i Göteborg. Vårt mål var att hitta några trappleverantörer och prata med. Det gjorde vi också så nu vet vi lite mer än innan, men faktum kvarstår att trappor är attans dyra. (Oliver har provgått de flesta) Vi kollade även lite på takfönster och annat och konstaterade att det mesta folket befann sig på heminredningsavdelningen. Och att det är inne med badtunnor, bastuhus och gigantiska jacuzzibadkar. Innan vi gick ut kunde man köpa billiga inredningstidningar så jag plockade på mig några. Nu har jag bläddrat igenom de flesta och det är ju en del jag köper annars också ibland. Det vet ni ju sen tidigare. Det som var så slående nu när jag läste dom var att alla dessa hem ser precis likadana ut. Det är nytt och vitt vitt vitt, det ingår en stor maffig soffa (vit kanske?) och moderna kök och badrum i vitt och svart kakel. Allt är städat, propert och vitt. Det finns ingen variation och ingenting som säger vem som egentligen bor där. Särskilt kul är det att se barnfamiljers hem där det inte finns en enda leksak framme utom möjligtvis en snygg gammal antik bil eller gunghäst. Hm, var har dom garderoben där dom stoppat undan allt i panik innan fotografen kom undrar jag, eller kan man verkligen ha det så??? Undandtagen i de här tidningarna var faktiskt ett hem med mycket färg och mönster men på ett snyggt sätt, och hemtrevligt. Och ett kök i plywood och betong som var precis så fult som det låter, men det var åtminstone originellt... Frågan är nu om man blir inspirerad av dessa vita och snygga hem? Svar nej, jag känner mig inte ett dugg sugen på att göra nåt. Det är inte det att det är fult på något sätt, men det är ofta intentsägande och opersonligt. Fram för mer feeling! Men hur man får det låter jag vara osagt för det är ju som sagt väldigt olika, en smaksak. Och innan jag får kommentarer så kan jag meddela att jag gillar vitt, vi har massor av vitt hemma, men en hel del annat med :)

Historikern

Igår låg jag på soffan och läste till 01.00. Jag kände att det är nu eller aldrig om jag ska läsa ut den här boken. Nu låter det som jag hade fått en riktigt tråkig bok på halsen men tvärtom! bara det att den var så detaljrik och hade så liten text så det tog helt enkelt tid att läsa ut den. Så vad är det jag har läst? Historikern av Elizabeth Kostova. Och efter det förra sömnplåstret Presidentens hustru rivstartade den här boken och kändes spännande och intressant direkt. Det visade sig bli en historia som ringlar sig genom tid, ändlösa bibliotek och genom östblockets länder. Jag gillar den starkt men så är jag också en sucker för lite spännande äventyrs- och spookyhistorier. Det som är spooky i den här berättelsen är att det handlar om Dracula, vlad Dracul, Pålspetsaren Vlad Tepes, (icke) kärt barn har många namn... Vissa (som Emma t.ex.) skulle nog tröttna ganska omgående eftersom den som sagt är väldigt detaljrik och ibland omständlig men jag gillade sättet den var skriven på och gillade även konstellationerna av alla möjliga och omöjliga karaktärer som dök upp under resans gång. Och utöver spänningsmomentet kändes det lite befriande att för ett ögonblick glömma allt vad Internet och open access och digitaliserat material heter. Här gäller det att ta sig direkt till källan som oftast är ett litet gömt obskyrt arkiv eller storslaget imponerande bibliotek någonstans i världen. Det enda i den här historien som oroar mig lite är att Drakula verkar ha särskild smak för bibliotekarier, arkivarier och historiker. Det bådar inte gott för vår yrkeskår :)

10 november 2009

Jag älskar tandläkaren!!

Eller ja det gör jag kanske inte, men i jämförelse med tandhygienisten så... Idag hamnade jag nämligen där igen helt oförhappandes. Tydligen är min tandsten av yttersta vikt att få bukt med. Som vanligt spratt tandsten och blodet rann... vilken tortyrmetod! Hellre lagar jag fem hål på raken hos tandläkaren. Nu är det i alla fall över och jag har lovat att införskaffa en elektrisk tandborste. Hoppas det fungerar bättre, annars flyr jag landet nästa gång en kallelse kommer.

04 november 2009

Tre små grisar

Är det inte får så är det grisar. Eller nåt annat. Dom här tre små grisarna hittade jag i sängen i natt vid olika tillfällen. De är väldigt väldigt små, men jag lovar att dom känns att ligga på ändå...

01 november 2009

Alldeles för lååååång....

Jag har läst Presidentens hustru av Curtis Sittenfeld. Den är 569 sidor lång men borde vara max hälften... Det lät så lovande på baksidan - Alice, bibliotekarie och demokrat från en ganska blygsam bakgrund möter den charmige och festglade Charlie från en förmögen och välkänd republikansk släkt. Lite senare vinner Charlie presidentvalet och Alice ställs in för svåra val i livet... Ja, det enda den här boken innehåller är 569 sidor tantsnusk blandat med många och långa och omständliga tankegångar och händelser som gör den sååååååååå trååååååkig! Med andra ord, läs nåt annat...

Får på rad

Här står fåren på rad i Olivers rum. Efter att ha hittat min och syrrans gamla bondgård i en kartong i garaget finns det nu förutom tusen bilar i Olivers rum - även tusen olika djur... Många får fanns det och vad kan vara bättre än att göra som på Olivers vis, rada upp dom på en lång rad! Det är många rader av många olika typer av saker hemma hos oss, allt ska radas upp och organiseras. Kommer han att bli en bibliotekarie månne? Eller kanske en kinesisk vakt på flygplatsen i Peking som vill ha raka led fram till passkontrollen... Det är antingen eller känner jag.