25 december 2013

En klassisk spökhistoria

Före jul läste jag Henry James När skruven dras åt. En klassisk spökhistoria i 1800-talets England. Henry James har skrivit oerhört många short stories/noveller och romaner och annat men jag har läst väldigt lite. Jag gillar inte att läsa skräcklitteratur även om jag har läst en och annan Stephen King i mina dagar. Men det här är mer subtilt och psykologiskt och bra skrivet. En klassiker är alltid en klassiker, faktiskt. Låter kanske pretentiöst sagt men det stämmer :) Men var är egentligen en klassiker? ja Bibblan svarar - svarar på ett sätt. Kärnpunkten är kanske "Frågorna om vem som bestämmer vad som ska anses vara en klassiker och hur många klassiker det finns är svårare att besvara." Ja att en klassiker är en klassiker idag beror kanske mycket på att det har bestämts av litteraturvetare och litteraturkritiker genom tiderna. Men å andra sidan måste det kanske finnas några som väljer ut, för att det ska fungera, hur ser vår litterära kanon ut? Och trots allt märks det ganska väl när man läser "god litteratur" att den är bra. Sen tror jag inte det är nyttigt att bara läsa klassiker eftersom de tenderar att ha några år på nacken vilket i vissa fall ändå fungerar utmärkt (ett kriterium för en klassiker?) men det finns otroligt mycket samtida litteratur som kanske aldrig kommer att hamna i historieböckerna som klassiker men som speglar den värld vi lever i och berikar vårt liv. Ja det här inlägget urartade till att bli om möjligt ännu mer pretentiöst men det bjuder jag på. Bara ni läser Henry James! :) Men vad handlar då hans bok om? En guvernant får anställning på ett gods utanför London där märkliga saker börjar hända kring de barn som hon ska ha hand om. En klassisk spökhistoria som sagt.

11 december 2013

Snabbläst

Har snabbläst lite böcker. Först Familjegraven, en fortsättning på Grabben i graven bredvid. Men inte riktigt lika bra. Katarina Mazetti har ett roligt och vasst språk och boken är lättläst. Men behövdes det egentligen någon fortsättning på en sådan härlig bok som Grabben i graven bredvid? Jag tycker egentligen inte det. Visst är det lite småroligt att återigen möta kulturkrocken mellan bonden Benny och bibliotekarien Desirée och få läsa om alla motgångar och besvär ute på vischan. Men till slut blir det ganska tjatigt och jag önskar att jag hade lämnat Benny och Desirée därhän efter första boken. Hoppas det inte görs film på den här... (även om filmen efter första boken faktiskt var förvånansvärt bra!) Efter det tragglade jag mig igenom Sara Kadefors augustnominerade ungdomsbok Lex. Jag gillar ju Sara Kadefors men hade uppenbara problem att komma in i den här boken. Den uppfyllde inte alls mina förväntningar först, men efter en tredjedel av boken så kom den igång och blev bra. Då började det hända något. Ämnet är ju inte helt galet eftersom det handlar om bloggar, uppmärksamhet och känslor, typiska tonårsgrejer säger tantiga jag :) men den lyfte liksom lite för sent för att jag ärligt kan säga att jag tyckte den var läsvärd. Det förvånar mig lite för Sandor slash Ida var ju en riktigt bra ungdomsbok! Kanske blir det bättre nästa gång eller så börjar jag bli för gammal för ungdomsböcker. Fast egentligen inte, det handlar inte riktigt om det med tanke på att jag boostade den här boken nyss genom att säga att den är en ungdomsbok som går precis lika bra att läsa som vuxen.