10 mars 2015

Att ringa Clara

Jag hade hört så otroligt positiva saker om den här romanen och kastade mig över den med liv och lust. Men nä, den fastnade inte, tyvärr! Kanske hade jag för bråttom? jag försökte analysera vad det var som gjorde att jag inte tyckte den var sådär storslagen som många andra. Visst är den bra skriven, den har ett intressant och gripande tema och det är alltid kul att följa två personer åt under så många år. Det finns avsnitt både i nutid och tillbakablickar. Det är en helt ok berättelse och roman. Men den saknar det där lilla extra som gör att en bok blir storlagen för mig, den grep helt enkelt inte tag. Det handlar alltså om Att ringa Clara av Anna Schulze. Men jag kanske ska ge författaren en chans till, hon har trots allt skrivit fler relationsdramer. Det kan ju hända att jag kom in fel, det händer ibland. Men det märks så tydligen när det klickar det till som med När Gud var en kanin tex eller Bumerang av Tatiana de Rosnay (typ alla böcker av Tatiana de Rosnay) eller Erlend Loes böcker exempelvis Naiv Super. Alla dessa blev kärlek vid första ögonkastet. Det blev det inte med Anna Schulze, men jag ska ge henne en chans till!

06 mars 2015

Feminism, politik och livet som underklass

Efter Eva Witt Brattströms föredrag om sin nya bok Stå i bredd på högskolan här om veckan kände jag mig laddad att läsa en del av all den där litteraturen som skrevs på 70-talet. Jag bestämde mig för att börja med en av de mest kända, Maja Ekelöfs Rapport från en skurhink. Ett lyckokast tror jag för den är verkligen en klassiker. En städerska som rapporterar från sin egen livssituation, en diskbänksrealism men överraskande nog full av politik, kultur och mitt i livet-funderingar. En roman i dagboksform som vann Rabén & Sjögrens romanpris 1970 och gavs ut mitt den litterära hetluften. Kunde verkligen en städerska skriva en bok? och en bra sådan dessutom! Den manliga kultureliten chockades svårt. :) Jag tänker fortsätta läsa litterära klassiker från 70-talet för det är verkligen en intressant tid. Nu för tiden ser boken ut så här som till vänster när man köper den men jag lånade jobbets gamla slitna exemplar från 1970 och då var det ett mer talande omslag (och baksida). Läs den!

Bästa barnet

Läste ut den här serieboken av Sofia Olsson, Bästa barnet. En utlämnande berättelse om det svåra i att bli med barn. Jag tror att många som har stått ut med hormonbehandlingar, sprutor, inseminationer, och längtan efter barn som inte kommer känner igen sig i den här. Författaren ritar och skriver väldigt personligt och det här är bara en berättelse av många. Hoppet, glädjen, sorgen, ångesten och den där fasaden man sätter upp utåt kan splittra vilket förhållande som helst. Karaktärerna har ett talande minspel så ibland är texten nästan överflödig. Precis som i Klara Zimmergrens berättelse känner jag verkligen med dem (och då spontant mest med kvinnan) som kämpar och försöker bli med barn fast det inte går. Eller går till slut, som i den här serieromanen. Det är svårt att sätta sig in exakt i hur det är men de senaste åren har många gått ut och berättat sin historia vilket jag tror underlättar för andra i samma situation. Att bli förälder är inte alltid något som går på räls.