Aldrig nöjd

Jag har läst Hanne Kjöllers I huvudet på en mamma. Det verkar råda lite delade meningar om det här är en väckarklocka till gnälliga småbarnsföräldrar som har allt, eller om det bara är en "låt mig skriva dig på näsan hur det ska vara-bok". Hur som helst så håller jag med henne i bokens huvudtes, nämligen att det är ett sabla gnäll över det mesta idag, särskilt medeklass-småbarnsföräldrar som i princip har allt de behöver och lite till. De är mest gnälliga enligt Hanne, och kanske enligt mig med... Men vad beror detta på? Om man jämför med hur våra mormödrar fick slita med 7 barn, hushåll utan el kanske, lantbruket och sysslorna där och sen ojämställdhetens blinkande neonskylt på det. Om man jämför med hur vi har det idag med engångsblöjor, tvättmaskin, dagis, hus med trädgård, stora bilar, modern barnvagn, burkmat etc. Då känns livet rätt enkelt nu för tiden, eller hur? Men jag tror inte det är däri problemet ligger, det är nog att vi aldrig är nöjda över någonting. Sån är jag i alla fall. Hur bra jag än har det så är det alltid någonting jag inte är nöjd över. Även om det var kämpigt förr var det nog lättare att känna sig nöjd inbillar jag mig, efter en hård dags arbete när alla ungar är matade, tvättade och i säng, potatisen är satt på åkern, det är diskat i köket, man kanske kan sätta sig ner i gungstolen och koppla av lite framför vedspisen. Då kan man känna sig nöjd över sin dag. Nu för tiden så är det så mycket saker som man inte hinner med som ligger och skvalpar i bakhuvdet. För varje respektabel familj måste ju renovera badrummet och köket vart tredje år och där emellan snickra en veranda eller två, sen ska man ju åka på en skidresa och en solsemester och däremellan hälsa på släkt och vänner över hela landet, man ska hinna storhandla, shoppa barnkläder och prylar och tusen andra grejer samtidigt som man helst ska storstäda, tvätta bilen, hålla ordning i garaget, frosta av frysen och ordna en massa hippa middagar och fester och gå på andras. Och släng även in var sitt heltidsarbete för båda vuxna och xxx antal aktiviteter för ungarna på fritiden. Ja, det är ju inte så lätt att känna sig nöjd över allt detta när man inser att det inte finns tid för att göra ens hälften. Så om man bara kunde komma på ett sätt att vara nöjd med det man har och orkar/hinner med så vore nog problemet löst. Men alla dessa förväntningar som ställs från media, vänner, samhället. De kan ta kål på vem som helst! Varför måste man göra alla dessa saker? och ha alla dessa prylar? Vem har bestämt det? Men som ett litet nyårslöfte till mig själv ska jag jobba hårt på att bara vara och även vara nöjd med det. Så det så!

Läst...

Man hittar en del konstigheter i Läslusthyllan hos oss på bibblan. Min senast lästa bok plockade jag därifrån, Allt ligger samlat av Hans Gunnarsson. Ett märkligt relationsdrama om några grannar som egentligen inte känner varandra så bra men får för sig att äta middag ihop en kväll. Allt kan hända... Från den hyllan tog jag även Stinas möten, där journalisten Stina Lundberg Dabrowski berättar om några utvalda intervjuer hon har haft (med kändisar förstås). Allt från politiker till popstjärnor avhandlas. Ganska kul att få höra om omständigheterna kring varje intervju och om det blev som hon hade tänkt sig, och fram för allt om personen ifråga var som hon tänkte sig innan. Lite härlig semesterläsning. Sen har jag äntligen, ÄNTLIGEN läst ut Sofies värld av Jostein Gaarder. Jag trodde ett tag att jag var den enda i hela världshistorien som inte hade läst den och misstänkte att jag kanske var för gammal för det dessutom. Men det går nog bra att läsa den i vuxen ålder också kan jag konstatera så här efteråt, men så svindlande bra som jag trodde att den skulle vara var den inte. Lite irriterande präktigt språk ibland men om man bortser från det så är det ju verkligen en gedigen filosofilektion man får. Men det tröttnade jag på efter ett tag och blev, som någon annan sa, mer nyfiken på själva historien bakom Sofie, Hilde och Alberto Knox? Hur skulle det hela sluta? Nu vet jag det och är glad att jag slipper se den där tegelstenen drällandes på nattduksbordet vareviga kväll...

Jag vill ha en egen måne

Så här dramatisk såg himlen ut när det började skymma på nyårsdagen och vi var nere och grillade korv vid sjön. Isen låg blank och fin och det var många ute och åkte skridskor denna dag. Det var även många som grillade korv för varenda korvbröd var slut i affären, men det går ju lika bra med selleri :) Jag hoppas att ingen gick genom isen någonstans för det var som sagt var fullt med folk överallt även om det ju är långt ifrån säkert att isen håller överallt. Varje år är det samma historia, folk ger sig av på långfärdsåkning ensamma och försvinner för alltid. Fast man behöver inte ens ge sig ut särskilt långt, eller ensam heller för den delen. Men det är oftast lättare att ta sig iland igen om man är två. När vi var ute och åkte så verkade det inte vara någon fara men isen gör ibland ett sånt där märkligt ljud, en blandning mellan ett knakande och sjungande läte, lite övernaturligt. Jag hoppas isen håller.

Så många böcker, så lite tid...

Jag fick den här boken i julklapp och måste nu ta tjänstledigt nåt år från jobbet för att hinna läsa alla dom här böckerna :) Jag upptäckte när jag kikade i registret längst fram att jag faktiskt har läst en hel del men det är tillräckligt många kvar för att jag inte lär hinna göra så mycket annat... och sen är det alla andra böcker jag vill läsa på eget bevåg också, när ska man hinna med dom?? Så många böcker, så lite tid...

Gott nytt år!

Influensan har lagt sig en aning men jag kan inte påstå att jag är i toppform direkt, får se hur mycket firande jag orkar med ikväll. Lite champagne kanske förbättrar?? Kom fullständigt av mig med bloggande om julen men den förlöt utan några konstigheter. Mycket och god mat, alldeles för många julklappar, firande på tre ställen, som vanligt nästan inga vinster vid trisskrapningen och vår julgran var klart snyggast! Mamma lyckades fixa till en god kalkon på annandag jul i år igen och vi återupplivade en gammal klassisk efterrätt - glace au four. :)

Jag önskar er alla ett riktigt gott nytt år och lämnar det här året med en bild på Oliver då han får syn på jultomten i Göteborg, minen är obetalbar.

Tack gode gud för skatteåterbäringen!

Eller i mitt fall Billy panpizza... Det var absolut det enda jag kunde tänka mig att äta till middag ikväll, så efter lite desperat rotande i frysen utan resultat övervägde jag faktiskt att ringa Stefan på hans spelkväll och kolla om han inte kunde avbryta den för att svänga förbi Ica och köpa Billy-pizza åt mig. Men så lyfte jag på all glassen, och där låg den, den alldeles alldeles undebara lilla rektangulära plastförpackningen, innehållandes härligt fet pizza utan några som helst naturliga tillsatser :) Så sjuk är jag alltså (och inte gravid om nu någon trodde det) och nu ska det bli alldeles alldeles underbart att sätta tänderna i Billy.

Bilden lånad från www.dafgard.se

...lite kuriosa angående Billy är att jag under en sommars arbetande på Skansen levde på Billy panpizza för vi hade bara tjugo minuters lunch och då var det alldeles lagom vad gällde både tillagningstid och tuggtid. Att jag sen inte fick skörbjugg fick jag nog tacka mammas sallad på kvällarna för...

Influensa

På en av de sista dagarna på året slog influensan till hos oss, eller hos mig rättare sagt. Dom andra är pigga och glada medan jag har legat nedbäddad i min säng de senaste två dygnen, ömsom svettats, ömsom frusit... Ingen hit, men det var inte kräksjukan i alla fall. Man ska väl vara glad för nåt! :) Nu ska jag sluta ömka mig här och genast gå och lägga mig för det finns en tydlig gräns på hur mycket jag orkar vara upprätt.

Kaka!

Oliver pratar en himla massa hela tiden, men ingenting som ger någon mening, inga ord som vi andra förstår mer än mamma och pappa. Men här om dan kläckte han ur sig ett tydligt ord utan tvekan, och det var kaka! och så pekade han uppfodrande på kakfatet uppe på mikron. Man kan ju inget annat än rodna som förälder... haha hur gick det där till???

God jul!

Granen är klädd, Oliver har julbadat, kolan är INTE gjord för jag gav fanken i det i år, skinkan ska snart griljeras i ugnen, hela huset är städat, alla julklappar är inhandlade och det där vansinnigt smutsiga fönstret i vardagsrummet är tvättat :) Så nu återstår bara att dricka glögg, lyssna på julsånger, fundera på vilken kjol man möjligtvis får på sig på julafton och hålla Oliver borta från granen. Lite sådär allmänt mys, dan före dan. Oliver kopplar av genom att läsa Pippi Långstrump i tomtedräkt.
Hoppas ni får en riktigt god jul och att ni inte får ont i magen!

Tuff mathelg

Idag läste jag i BT att djuren har en tuff helg framför sig. De äter gärna lite för mycket av både det ena och andra och de mår de naturligtvis inte bra av. Det gäller för små barn med kan jag meddela. Vi åt julmat hos ett par kompisar i lördags och Oliver smaskade glatt i sig både skinka, korv, köttbullar, sill, Jansson och en liten julgodis på det. Sen hade han ont i magen på natten. Jag tror inte vi gör om misstaget på julafton. :) Så håll små barn och djur borta från julmaten! hehe

Tajta brallor

Det känns ju som att modet har blivit tajtare och mindre genom åren, särskilt på tjejer. Men igår på bästa sändningstid hamnade jag framför en gammal tennisklassiker. Borg möter McEnroe i Wimbledonfinal 1980. Och jag lovar, där kan vi snacka tajta shorts! Hur dom överhuvudtaget kunde röra sig är obegripligt och hur de kunde få ner en tennisboll eller två i fickan är ännu mer obegripligt. Men det gick, och Borg vann den rafflande matchen och gick till historien.

Bilden lånad från www.sporting-heroes.net men gör inte shortsen rättvisa...

Jullunch och ministrålarna

Idag har Oliver och jag varit på jullunch på jobbet. Det var väldigt gott och trevligt. Oliver tyckte köttbullarna och prinskorvarna var prima. Tack festkommitén!! Och tänk att man fick träffa tomten också. :) Sen handlade vi julklappar i Knalleland och när vi kom hem såg vi på Alfons Åberg och julkalendern. Där emellan visades den gamla klassikern Dagens visa och det är ju bl.a. Ministrålarna och Solstrålarna från Vallentuna (nu mera över hela landet) som står för det inslaget. Jag var tvungen att kolla upp hur länge dom egentligen hållit på för det är ju ett kortprogram som figurerat rätt länge i tv. Det visade sig att Ministrålarna/Solstrålarna startade för 30 år sen och att mellan 1989-1997 så spelades över 300 barnvisor in. Programmen har alltså bara fortsatt att visas genom åren, om och om igen. Och tänk, fortfarande sjunger dom lika illa... haha men det är ju charmen med barn, de vågar ändå!

Tony Hillerman

Läste idag att Tony Hillerman är död vilket jag helt hade missat. Han är en av mina favoritförfattare, en som jag läst mycket av. Han skriver om något som intresserar mig, nämligen indianer. I det här fallet främst navajos i sydvästra USA. Det är tråkigt att det inte blir fler böcker men för er som inte har läst Hillerman så är det framförallt deckargenren som gäller. Pusseldeckare med färgstarka personer och miljöer kryddade med övernaturlighet, indiansk kultur och religion. Den första i serien om polisen Joe Leaphorn (1970) heter The blessing way (Välsignelsens väg) och lite senare kom hans kollega och raka motsats Jim Chee in bilden 1980 i People of darkness (ej översatt till svenska). Och som den bibliotekarie jag är har jag checkat att vi i alla fall har en av hans böcker hos oss på bibblan, lite klent utbud om jag får säga det själv... men folkbiblioteken har fler, bara att låna!

Bilden lånad från dallsnews.com

Snö!

Idag tog Oliver sin premiärtur med pulkan. Vi har hyfsat mycket snö i Sandared så vi tog oss en promenix. Det allra roligaste var att åka nerför en liten backe så snart får vi nog ge oss i kast med större backar, detta var nog i mesigaste laget för Oliver. haha Jag hoppas snön får ligga kvar till jul så han kan åka med kusinerna också. I eftermiddag ska vi bege oss till djurparken för lussepromenad och hoppas att vi får träffa några tomtar och troll och se lite djur som inte har gått i ide.

Nya bilen!

Igår var en spännande dag för familjen Holmberg/Persson. Då var vi nämligen och hämtade vår nya bil! En Peugeot 307 SW, jag hoppas att den håller lite bättre än Skodan Blå Blixten som inte direkt levde upp till sitt namn... frågan är nu vad vår nya bil ska heta? Den här är ju också blå men kanske heller ingen Blixt. Har ni några förslag kanske? Trots den hastigt påkomna vintern och sommardäck på bilen så blev vinterdäck snabbt ditsatta och barnstolen inknypplad. Allt gick finemang. Igår tog vi en söndagstur mitt på fredagskvällen och testade alla knappar och reglage. Det tar alltid lite tid att vänja sig men hittills känns det faktiskt riktigt bra!

Ny handduksförvaring

När jag kom in i badrummet i morse så hade vi fått ny handduksförvaring. Och jag kan inte annat än hålla med Oliver, det får ju plats mycket mer i badbaljan än i skåpet! Undrar vad Lulu Carter skulle säga om den inredningsdetaljen...

Brunk Holmqvist x 2

Jag har läst Karin Brunk Holmqvist. Först romanen Potensgivarna som jag hade hört skulle vara så himla kul. Och det var den också! Sen läste jag Mintgrodornas återkomst som är en samling krönikor. Den var lite smårolig men jag måste nog utfärda en tantvarning! Medelåldern på läsarna där ligger nog runt 60 så där ligger man ju i lä. Men Karin Brunk Holmqvist kan vara vansinnigt rolig och fyndig och har ofta en poäng. Men till er lite yngre läsare rekommenderar jag hellre Potensgivarna. För även om medelåldern i boken är runt 70 så tror jag den tilltalar en bredare publik. Och då talar jag inte bredare om baken utan bredare i åldersperspektiv. Så vill ni ha ett gott skratt, läs den!

Vov!

Oliver lurar man inte så lätt. Här om kvällen när de visade en film med Scooby-Doo på teve så var det ingen som kände igen Scooby när han var utklädd till människa. Då utbrister Oliver VOOOOOV och pekar på teven. Han såg allt att Scooby var en hund, honom lurar man inte minsann! haha

Ljusterapi?

Igår när jag väntade på bussen vid resecentrum så tänkte jag på vad ofantligt många lampor och kontakter som måste till för att lysa upp stan. Eller som igår, resecentrum. Vilket slöseri! var min nästa tanke, miljövän som jag är... Men efter att ha stått där ett tag och funderat lite så kände jag att det förtjänar vi här uppe i mörka Norden, vi behöver lite (eller snarare mycket) ljus den här årstiden när den livsviktiga solen lyser med sin frånvaro... Så just nu blundar jag för miljön och tänker på hälsan och själen istället :)

Besök

Idag fick vi besök av Kakan och Fred. Dom stannade på lunch och rulltårta. Fred har blivit jättestor men såg (och vägde) pyttelite i jämförelse med Oliver. Och ändå är dom födda på samma dag! Men det är ju visst ett år emellan också... :) Fred och Oliver kom rätt bra överens tycker jag, båda var ganska nyfikna på varandra. Fred hade handlat en jättefin polisbil till Oliver (för det var väl han som hade handlat Kakan?) som han genast gjorde sönder. Han är så våldsam nu för tiden. Men det var "bara" sirenen som fick sig en smäll så den får han klara sig utan. Polisen behöver inte rycka ut så ofta hemma hos oss. Men det är klart, husinbrotten närmar sig Sandared med stormsteg påstår Tina... :) Trevligt med lite besök så här mitt i veckan, och nu när busfröet sover ska jag försöka få ordning på ekonomin inför kommande bilköp.