The great Gatsby

Efter att ha sett Den store Gatsby på bio blev jag sugen på att läsa om boken, det var många år sen sist. Den är en klassiker, skriven av F. Scott Fitzgerald som även skrev Det sällsamma fallet Benjamin Button som sen även den filmatiserades med bla. Brad Pitt. Jag har ju sett båda och det är två riktigt bra filmer. Den store Gatsy, eller The Great Gatsby in english, ger en blandad bild av 1920-talets USA, dels överklassen på Long Island och sen baksidan av New York, "the valley of ashes", en sotig industriplats där underklassen huserar. Boken handlar om Gatsby men vi får lära känna honom genom den unge oskuldsfulle Nick Carraway som kommit till NYC för att arbeta med aktier. Han dras in i en hela annan värld än den han är van vid och är den som kommer Gatsby närmast. Åtminstone är det vad han tror, Gatsby visar sig vara en man med många sidor. En båda glad, sorglig och ganska tragisk historia. Var bättre än jag mindes den, kanske behövde jag några år på mig för att "förstå" den.

Kepler

Ja, sommaren präglades av deckarläsning, när det gäller böcker. Författarparet Alexander och Alexandra Ahndoril har ju skrivit ett antal, sjukt populära, psykologiska thrillers under skrivna pseudonymen Lars Kepler. Nu var det dags för fjärde delen, Sandmannen. Den här gången får kriminalkommissarie Joona Linna möta någon han helst har velat glömma, seriemördaren Jurek Walter. En osannolik person som jag verkligen hoppas aldrig har existerat i vårt "väna Sverige". Man vill ju lätt tro att här inte ryms såna psykopater. Det gör det säkert, men kanske inte så djävulska som just Jurek Walter. :) Som vanligt är boken smockfull av kapitel med cliffhangers i överflöd. Trots det är den ganska spännande och pulsen går upp lite extra ibland. Paret Ahndoril har hittat sin genre och lär fortsätta producera sådana här deckare. Slutet flaggade för en fortsättning med just Joona Linna. Så ska man läsa den eller inte? Tja, varför inte.

Sommarpratare

Som vanligt kommer jag igång och lyssnar på årets sommarpratare i slutet av sommaren, genom att ladda ner pod-versionerna. Mycket praktiskt! nu när jag börjat jobba dessutom och åker buss morgon och eftermiddag hinner jag lyssna i mobilen. Annars funkar det utmärkt framför datorn vid en del rutinarbetsuppgifter. Det som slår mig är alltid hur roligt det är att bli överraskad! Att lyssna på någon utan att ha någon uppfattning om vem personen är eller vad han/hon ska prata om. Och få en enorm positiv feeling! Ibland även med personer man mycket väl vet vilka dom är men de överraskar ändå totalt med sitt sommarprat. Sen vet jag inte om redaktionen för Sommar har ansträngt sig extra mycket för att få ihop ett så blandat gäng som möjligt för när jag börjar lyssna märker jag hur olika vi människor är, vilka olika liv vi lever! vilken bakgrund vi har, hur uppväxten blir, vilka val vi gör i livet, vilka val som livet gör åt oss. Det är rätt fascinerande. Samma sak händer med mig varje år, jag får en kick och känner att det faktiskt finns plats för mig också, man behöver inte vara likadan som någon annan för att betyda något. Man kan vara precis som man är! Jag gillar Sommarprogrammet starkt och har några livsöden kvar att lyssna på med årets värdar. Och visst har jag några favoriter men de håller jag för mig själv :)

Från SR:s sida: http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2071&grupp=8277

Busfrön

De här två busfröna har jag spenderat sommaren ihop med och det har varit både härligt, soligt, svettigt, bråkigt, roligt, jobbigt, lätt, sent, mycket, litet, hemma och borta. En riktigt bra sommar! Men nu har jag börjat jobba igen och det är faktiskt bra det med. Men ibland saknar jag busfröna på dagarna men då är det desto roligare att komma hem och krama dom sen!

Deckarsommar

Jahapp, den här sommaren skulle jag ju ligga i hängmattan och bara läsa en massa bra böcker! hur gick det med det egentligen? Jo hela sommaren har gått åt till dels en hel del trevliga aktiviteter men främst till att jaga Leo "överallt" Holmberg och rädda honom från diverse faror. Så jag har tillbringat kvällarna åt att läsa deckare på ipaden istället. ENBART deckare, Arne Dahl närmare bestämt. Det började med en, och sen blev det en till och en till och ja nu är jag inne på min nionde... Är de bra då? Bara den saken att jag snart har plöjt nio böcker svarar kanske på den frågan. Ja, Arne Dahl är bra. Kanske inte sjukt, fantastiskt, otroligt asabra, men bra. Och nu har jag bara en sista bok kvar i serien om A-gruppen som de kallas. Sen har han skrivit en massa fler så ni behöver inte vara oroliga, jag kommer inte att stå utan Arne Dahl. Däremot står jag ju helt utan boktips att tipsa om i Boråskuriren i höst men det är en helt annan sak, nu har jag tagit tag i min ångest och börjat läsa annat, parallellt... För Arne Dahl är lätt beroendeframkallande och jag är en känd sommar-deckar-läsare dessutom. Det blir nästan alltid så här... Dahls serie om A-gruppen, en samling udda, lätt dysfunktionella poliser från spridda delar av landet sammankallas för att ta tag i ett brott inom den nybildade avdelningen - A-gruppen, Rikskriminalens specialenhet för våldsbrott av internationell art. Där börjar historien och det ena efter det andra otroliga brottet uppdagas och sammankopplas och löses naturligtvis av denna A-grupp. Kul att följa dem både som poliser och brottsuredare och samtidigt som privatpersoner. Det händer en del i deras liv. De är lättlästa och jag har helt och hållet fastnat för e-böcker på ipaden. Det trodde jag nog inte riktigt om mig själv men det går ju strålande! ett smidigt sätt att bara via webben gå in och låna en e-bok förslagsvis på sitt eget eller andra bibliotek och sen bara ladda hem och läsa. Det kommer jag att fortsätta med och det känns bra att veta att bara man har paddan med sig, har man något att läsa.

42

Födelsedagarna duggar tätt för oss i juni/juli och snart får Oliver och Leo även en kusin, förmodligen född i juli. :) Den 16:onde var det faktiskt dags för mig att fylla den något slätstrukna siffran 42. Inte illa ändå, det är ju trots allt svaret på den yttersta frågan om livet universum och allting. I alla fall enligt Douglas Adams. Och ganska mysigt när man blir uppväckt (ur sin låtsassömn) av de här godbitarna!

En sexåring!

Och här firar vi en sexåring! Han lovade dyrt och heligt att låtsassova och blunda på morgonen även om han vaknat innan vi kommit in med tårta och sång. Och han klarade det! sen fick jag samma tips av honom kvällen före min egen födelsedag, snällt :) Kängurutröjan som han fått av sin moster satt som en smäck och tacos var beställt och sen även jordgubbstårta, fast den åt vi andra upp. Födelsedagsbarnet själv åt hellre jordgubbar och blåbär som de är. Förståndigt. I höst börjar han förskoleklass och de här åren har passerat förbi i faslig fart. Grattis Oliver!

Rosor

Någon eller något har ätit upp mina rosor, buhu! som tur är så har jag istället hela kortsidan på huset full av såna här honungsrosor som precis börjat blomma. De växer sig högre och yvigare för varje år men jag har svårt att klippa ner dem. Och varje år tokblommar dom! Vackert. Men de andra rosorna kan jag glömma i år, tur jag  inte har så många. I övrigt är det mesta upp o ner, astillben som alltid blygsamt blommat, kanske bara några stänglar per år har den här sommaren fått fnatt och är alldeles översållad av rosa blommor! Den fina rosa prästkragen dog ut fullständigt, klarade kanske inte den svåra vintern, eller så råkade vi rensa bort den i våras... :) Pärlbusken med små vita blommor har bara ett fåtal knoppar, björnbärsbusken klippte vi ner fullständigt men den har redan växt en bra bit, vi får inga bär i år dock. Trädgården lever sitt egna liv, den går inte att tämja.

Dagens 1-åring!

Hurra för Leo idag! Ett år fyller han och är ett gigantiskt busfrö. Efter den sedvanliga uppvaktningen på morgonen undrade han nog vad som pågick. Vad är det här? paket? till mig? flagga? Vad är det som händer? Men han var glad ändå. :) Grattis Leo!

Pioner

Varje år tänker jag, varför har vi inte fler pioner? I höst kanske jag ska plantera några.

Deckarläsning

Sen klämde jag två deckare av Jonas Moström också. De är väl okej även om huvudkaraktärerna är väldigt "grabbiga" på något sätt. Först ut var Svart cirkel och sen kom hjärtats mörker. Jag ser att Moström har skrivit en del så det finns att plocka av. För tillfället har jag laddat ner Arne Dahls första på paddan och läser den just nu. Det som är trevligt är att Moströms deckare utspelar sig i Sundsvall, en ny bekantskap för mig. Skönt att den svenska deckarkåren sprider ut sig så allt inte utspelar sig i Stockholm eller Göteborg.

Innan floden tar oss

Läste Innan floden tar oss av Helena Thorfinn i bokcirkeln senast. Bra titel, bra innehåll, bra bok! Det märks att författaren har koll på läget, hon har själv arbetat på SIDA och tillbringat tid på ambassaden i Dhaka, Bangladesh. För mig som i princip inte vet någonting om bistånd och vad ambassadörer och biståndspersonal egentligen sysslar med var det här superintressant! Både hoppfullt och nedslående på samma gång. Ett bra persongalleri gjorde att man får en bredd i handlingen och förståelse och icke förståelse för allt möjligt. En större bild växer fram och hopplösheten griper tag i mig. Varför ser det ut som det gör i världen? och varför är det så svårt att få fram den hjälp som behövs? Och varför, VARFÖR konsumerar jag själv så oerhört mycket och är så fäst vid mina grejer när det finns de som egentligen inte har någonting. Allt är relativt, även lyckan, men i det här fallet kändes det som att både jag och de i boken drog nitlotten. Innan floden tar oss är en jättebra bok, en intressant bok, en läsvärd bok, en viktig bok! Den här läste jag mestadels på paddan, började på pocketen men låg en bit in på nätterna och läste i sängen i paddans sken.

Busfröet!

Danskt

Fick äntligen senaste delen av Adler-Olsens deckare om Carl och Assad i min hand och nu är den utläst. Det är böcker man liksom inte kan låta bli att läsa när man väl har dom. Det går automatiskt, och med glädje. Kändes skönt att återse den cyniske Carl Mörck vid Köpenhamnspolisen och självklart hans assistenter Assad och Rose. Som vanligt får de nysta fram en otroligt komplicerad och otrolig historia efter att fallet hamnat hos avdelning Q. Marcoeffekten  ger mersmak för nästa del så varför skriver inte Jussi Adler-Olsen lite snabbare egentligen? Ja jag får väl bida min tid med annat. Det finns ju en del att läsa helt klart. Här får vi följa en pojke, Marco, som arbetar som ficktjuv under klanledaren Zola. Lite Dickens över det hele... men då framstår Fagin som rena helgonet i jämförelse med Zola. Jag både lider och förfäras å Marcos vägar boken igenom, det känns som att den här gången får både Carl, Rose och Assad stå tillbaka lite som huvudkaraktärer. Marco tar plats och det med rätta. Så när kommer nästa egentligen?

Gräs

Sommaren är här, gräset växer, gräset klipps. Det finns ungefär 9000 arter gräs i världen enligt wikipedia. Det finns fint gräs, fult gräs, vippigt gräs, rakt gräs, roligt gräs, jobbigt gräs och mycket gräs. Jag kan bli gräsligt allergisk mot gräs också, vissa år är riktigt jobbiga, värre än vårens björkpollen. Vår gräsmatta består mest av mossa, sen gräs. Men det är grönt och mjukt så det gör inte så mycket. Det finns gräsligt konstiga frågor om gräs också, som den här till 118 118... Sen finns det gräsligt söta trädgårdsarbetare som den här!

Förlåtelsen

Äntligen, äntligen! fick jag läsa Hanne Vibeke Holst igen. Förlåtelsen är en bok som väcker många tankar och jag funderar på om den blev debatterad i dansk press. Om ni läser den förstår ni vad jag menar. Hanne är expert på att skildra trasiga relationer och släkthistorier, det här är inget undantag. Jag gillar att hon lyckas få fram allt det svåra med att leva tillsammans med andra, att tillhöra en familj. Förlåtelsen är även ett politiskt drama som visar på att allt inte är svart eller vitt. Hanne är gråzonens mästare.  Läs den!

Otäck trilogi

Läste ut den tredje och sista delen i trilogin om Victoria Bergman av Jerker Eriksson och Håkan Axlander-Sundquist. Pythians anvisningar är upplösningen på berättelserna om Victoria Bergman och det otäcka ämnet barnpornografi och övergrepp. Fruktansvärda historier och bitvis ganska jobbig läsning. Författarna har gjort bra research och jobbat hårt med intrigen. Resultatet är tre delar av psykologisk misär. Jag har egentligen inte några vettiga ord att beskriva den här trilogin med, men ska ni läsa den, läs gärna alla tre i ett sträck. Jag väntade tills den sista kom i pocket och där tappade jag lite av storyn tidigare. Den är ibland ganska invecklad. Tidigare titlar är Kråkflickan och Hungerelden. På senare år har det kommit många s.k. kriminalromaner med ämnet övergrepp och på något sätt känns det tryggt att det kommer fram i ljuset, att det inte är något som vi försöker stoppa undan och inte tänka på. För övergrepp sker, varje dag.

Ett blåbär

Ett riktigt litet blåbär :) Storebrorsan uttryckte annars ett önskemål om namn här om dagen, Oliver Blåbär Holmberg, men det ändrades sen till Kängurubär... Varför tänkte vi inte på det vid dopet???

På tur

Vi har tagit upp geocachandet lite, fast det är mest en ursäkt att komma ut, hopplösa innesittare som vi är. Oliver med lego/rita/spela spel/dinosaurieleka/kolla film och Stefan framför datorn eller i soffan pillandes i naveln och på iphonen, jag på soffan läsandes eller surfandes på ipaden. Leo är väl den som längtansfullt tittar ut men han får ju sova ute tre timmar om dagen annars äter han grus så fort man släpper honom på marken... Sagt och gjort, på Stefans födelsedag gav vi oss till Pedlers view. En fantastisk utkiksplats mellan Hultafors och Sandared som är väl värd ett besök! Parkerar man ovanför Svarvhultsbacken och hoppar på Knalleleden så är det inte så långt. Glöm inte fikat! och kikaren. Sen lämnade vi alla trädgårdsarbetande grannar hemma och gav oss av till Vänga mosse på 1 maj. Där har vi varit förut en höst då Oliver var fyra år och det är ett fint naturområde med breda spångar som man tar sig fram på. Nu hade de fixat ännu bättre spångar så det kan jag verkligen rekommendera som utflyktsmål. Vi fikade på samma ställe som sist och hade ingen större lust att lämna vårsolen och åka hemåt. På väg hem blev det även ett besök hos Unos djur med imponerande träsnideri. Undrar vart vi ska bege oss härnäst?

Instängd

Igår läste jag ut Jean-Dominique Baubys roman Fjärilen i glaskupan. Både fascinerande och lite skrämmande läsning, samtidigt som det var en hoppfull och fin liten bok. Jean-Dominique Bauby är chefredaktör för franska Elle när han plötsligt drabbas av en stroke. Han får diagnosen locked in- syndrom och kan endast kommunicera med hjälp av ena ögonlocket. Han är med andra ord instängd i sin egen kropp. Efter en tid i koma är han vaken och fullständigt medveten om omvärlden men kan inte göra sig förstådd. Ett öde värre än döden känns det som. Han kan till slut med hjälp av ett specialskrivet alfabet kommunicera med omvärlden och skriver med hjälp av detta den här boken. Han dog kort efter att den publicerades. Att läsa om hans tankar och funderingar, han drömmer sig tillbaka ibland och se framåt ibland och lever i nuet. Jag får lite ångest när jag tänker på hur desperat man måste känna sig när livet pågår runt omkring en men man kan inte vara delaktig annat än med lite blinkningar. Vilken frustration! Familjen tar med sig honom på promenader ibland, barnen spelar hänga gubbe med honom och hans pappa ringer ibland och pratar utan att kunna få några svar. En fullständigt hopplös och hjärtslitande berättelse. Men konstigt nog samtidigt ljus och väldigt väldigt fin. Läs den!