Barn kontra jobb

Har funderat lite på det här med det ständiga pusslandet för småbarnsföräldrar nu för tiden. Var man än läser eller vem man än pratar med så verkar alla tycka att det är lika krångligt att få ihop det med barn och jobb. Hur kan det komma sig? Att skaffa familj sägs ju vara ett "naturligt steg i livet" (även om alla naturligtvis varken håller med eller praktiserar detta, helt ok för min del). Varför ska det då vara så svårt att ha barn och jobb samtidigt? (är allergisk mot ordet karriär så det slopar jag här). Borde det inte vara tvärtom? Om Sverige vill säkra framtiden med lite mer barnafödande och mer arbetare, borde det inte gå att kombinera dessa aktiviteter på ett vettigt och naturligt sätt? Man hör fler och fler skräckhistorier om arbetsgivare som diskriminerar fram för allt mammor som vill gå ner i arbetstid för att få mer tid för sina barn eller som väljer att tala om att de ÄR med barn. Är inte det lite 1800-tal eller i alla fall 1950-tal??? Hm... Jag har inte hamnat i smeten än mer än att jag redan haft mina duster med Försäkringskassan men det är en annan historia. Får återkomma om något år när jag ska gå tillbaka till jobbet så får vi se hur läget ligger då.