Jag har bläddrat och skummat lite i Kära du - svenska brev från sju sekel. En liten sammanställning av kända svenskars brev under några århundraden. En anspråkslös liten bok jag köpte på stadsbibliotekets bokloppis för några år sen. Jag får oftast känslan av att jag tjuvläser någons privata tankar när jag läser brev i bokform, även om författarna för många år sen gått hädan. Men jag kan inte annat än undra vad Selma Lagerlöf t. ex. skulle tänka om hon visste att alla hennes brev till hennes mor finns att läsa öppet för alla? Eller ännu hellre hennes brevväxling med väninnan Sophie Elkan. Jag förundras över hur djupsinniga och väl formulerade breven är, en stark kontrast till dagens hastigt nerklottrade mail med förkortningar och stundtals obegripligt språk för utomstående. Nedskrivet, ofta utan närmare eftertanke. Jag brevväxlade länge med en barndomskompis hemma efter att jag flyttat ner till Borås för att plugga 1998. Vi höll på i många år och jag har sparat alla brev. Först skrev vi för hand, några år senare gick vi över till att skriva på datorn men skrev ut sidorna och lade fortfarande breven på posten. Nu mailar vi istället, allt har sin tid. När jag bläddrar i Kära du, fascineras jag särskilt av underskrifterna. Vilka pampiga formuleringar! Vad sägs t. ex. om ...Glöm aldrig en i döden högst förbunden vän och ödmjuk tjänarinna Gustava Eleonora Lindahl... Tja, vad säger man om det? Namn förpliktigar kanske, eller säger orden kanske mer om den de riktas till? Jag får fundera på det.
Eder ödmjuka och högst tillgifna, Lena Eriksdotter Holmberg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar