Idag var det dags, den dagen som jag på nåt sätt hela tiden trodde låg lååååååååååångt fram i tiden. Det var dags för Oliver att börja på dagis. Men ni som haft inskolning vet ju att det första dagarna handlar om en halvtimme till en timme, så mer dramatiskt än så är det alltså inte än. Idag och imorgon är det Stefans tur att ha hand om inskolningen och idag hade det tydligen gått väldigt bra, fattas bara annat. En liten kille som kommer in och direkt blir kramad av en liten tjej, snälla fröknar som visar runt och sen tusen och miljarder leksaker och madrasser och annat. Snacka om lajbans! Den stora frågan är nu om han kommer att tycka det är lika lajbans att sen bli lämnad där utan sina föräldrar, och vara på dagis en hel dag! Förmodligen klarar han det mycket bättre än just dessa föräldrar... :)
12 januari 2009
Jag har en dagisunge!
Idag var det dags, den dagen som jag på nåt sätt hela tiden trodde låg lååååååååååångt fram i tiden. Det var dags för Oliver att börja på dagis. Men ni som haft inskolning vet ju att det första dagarna handlar om en halvtimme till en timme, så mer dramatiskt än så är det alltså inte än. Idag och imorgon är det Stefans tur att ha hand om inskolningen och idag hade det tydligen gått väldigt bra, fattas bara annat. En liten kille som kommer in och direkt blir kramad av en liten tjej, snälla fröknar som visar runt och sen tusen och miljarder leksaker och madrasser och annat. Snacka om lajbans! Den stora frågan är nu om han kommer att tycka det är lika lajbans att sen bli lämnad där utan sina föräldrar, och vara på dagis en hel dag! Förmodligen klarar han det mycket bättre än just dessa föräldrar... :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Det kommer alla gånger att gå jättebra för honom att vara där ensam. Det är värre för oss föräldrar som lämnar de små, små barnen och inser att de faktiskt börjar bli stora och får ett eget liv, suck...
Det kommer gå som en dans! Men my god vad tiden rusar iväg. Om ett år ar det jag... hua hua. =)
Ja när började egentligen tiden att gå så här fort? var det när man fyllde 25? eller fick barn? eller insåg som malin säger att "barnen faktiskt börjar bli stora och får ett eget liv" :) hur ska vi klara oss?
Det kommer alla gånger att gå bra, det är ju liksom därför man tar det så försiktigt med inskolningen för att de succesivt ska vänja sig vara utan sina föräldrar. Hoppas det är ett bra dagis han hamnar på!
eller så är det tvärtom att man tar inskolningen så försiktigt för att vänja föräldrarna att vara utan sina barn:)
Skicka en kommentar