Nästan läst...

Jag har nästan läst Anhörig av Katerina Janouch. Jag slutade någonstans strax efter halva boken. Inte för att jag inte tycker att ämnet är viktigt, eller att jag känner att "det där rör inte mig" utan för att det helt enkelt var ett evigt malande... Jag har läst annat av Katerina Janouch och tyckt att hon skriver bra, men hon har en förmåga att upprepa sig ganska mycket och i denna boken blev det extremt. Det är mycket möjligt att någon som sitter som anhörig orkar igenom boken på ett annat sätt, tycker den blir ett stöd. Jag tycker hon skulle ha kortat ner den lite och inte skrivit det självklara på allas näsor hela tiden, då hade den blivit betydligt bättre. Men som sagt, jag tycker fortfarande ämnet är viktigt för det kan inte vara lätt att leva tillsammans med någon som är alkholist eller någon annan missbrukare. Det måste helt enkelt vara skitjobbigt, svårt och hopplöst. Det är bra att någon försöker beskriva det hela ur den anhöriges perspektiv.