Zoombies eller??

Efter Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist ville jag läsa något mer av honom. Det blev Hanteringen av odöda. Fantastisk titel men stor zoombievarning på baksidan. Och visst finns det zoombies i boken, eller "omlevande" som de kallas. Men som vanligt så placerar Lindqvist in handlingen bland precis vanliga människor som dig och mig. Han vet hur han ska få den mest osannolika händelse möjlig i våra tankar. En ofattbar varm och elektrisk natt i Stockholm händer plötsligt det som inte kan hända, de döda vaknar till liv. Fast liv är att överdriva eftersom de är som zoombies, fast inte blodtörstiga och illvilliga sådana. Bara som kroppsliga paket med döda ögon, som rör på sig. Detta ställer naturligtvis allt på sin spets. Vad gör man nu? Hela Danderyd fylls av dessa "odöda", de vaknar till liv i bårhusen, man gräver upp gravar på kyrkogårdarna och militären kallas in. Här får vi följa några personer vars nära och kära nyligen har dött, de är redan mitt i sitt sorgearbete och så händer det här. Hade det varit en opersonlig berättelse om galna zoombies hade den varit lättare att läsa. Nu var det istället ganska tufft att läsa om framförallt den lilla pojken Elias som grävs upp ur sin grav av sin morfar. Han är sig inte lik längre eftersom huden har torkat och blivit som pergament och han luktar illa och ser allmänt anskrämlig ut, han är ju ett lik, men han är också Elias, den lilla kille som dog av en olyckshändelse och som både hans morfar och mamma skulle göra vad som helst för att få tillbaka! Men finns Elias fortfarande där inne? Man kan tycka att flykten som Elias morfar och mamma gör är fullständigt vansinnig men samtidigt, vad gör man inte för att få den man älskar mest tillbaka? Usch, det var tuff läsning tycker jag men jag gillade boken, även om jag hatar zoombies :)