I går läste jag ut ett tips från Christel, ett nytryck av boken Sighsten, skriven av Sighsten Herrgård själv och journalisten Carl Otto Werkelid . Själva boken är inget litterärt mästerverk, skriven i lite sådär gammaldags stil ibland som t.ex. nu ska vi återvända och se vad Sighsten gör 1968... Ett ganska irriterande grepp. Men det är inte språket som är grejen i den här boken utan det är storyn. Vilket liv han har levt Sighsten! Och när han själv berättar är det allra bäst, som de helt fantastiska dagboksanteckningarna från jobbresor till Iran och Island. Bland det roligaste jag har läst, varför levde man inte på 60-talet??? coolt! Man får både en bakgrundsbild av Sighstens uppväxt (född i Finland) under kriget och vilka han möter genom livet som påverkar honom och framför allt kanske hur han påverkar dom! Både underhållande och intressant läsning och en bra inblick i hur nyheten om sjukdomen AIDS slog ner i ett ont anande Sverige. Jag var 18 år när Sighsten gick till dom sälla jaktmarkerna och visste nog egentligen inte vem han var (mode-o-intresserad som jag alltid varit) men minns att det blev en del ståhej. Två år senare dog även Jakob Dahlin i samma sjukdom men han gick aldrig ut offentligt som Sighsten och talade om att han var sjuk. Sighsten la nog grunden till ett arbete mot sjukdomen och för forskningen i Sverige och fick oss att få upp ögonen för aids. Idag pratas det inte alls lika mycket om Hiv och aids , kanske för att de flesta i västvärlden får bra bromsmediciner och kan leva ett ganska bra liv - betydligt längre än man kunde 1989. Däremot är det ett gigantiskt problem i u-länderna och idag räknas ca 33 miljoner människor vara smittade och förmodligen i realiteten är det fler än så. Det jobbas hårt på ett vaccin men än så länge finns inget fungerande botemedel. Läs gärna Sighsten, inte bara för inblicken i aidsforskningen utan för att det är en härlig levnadsskildring av en omtyckt man.
04 januari 2011
Sighsten Herrgård
I går läste jag ut ett tips från Christel, ett nytryck av boken Sighsten, skriven av Sighsten Herrgård själv och journalisten Carl Otto Werkelid . Själva boken är inget litterärt mästerverk, skriven i lite sådär gammaldags stil ibland som t.ex. nu ska vi återvända och se vad Sighsten gör 1968... Ett ganska irriterande grepp. Men det är inte språket som är grejen i den här boken utan det är storyn. Vilket liv han har levt Sighsten! Och när han själv berättar är det allra bäst, som de helt fantastiska dagboksanteckningarna från jobbresor till Iran och Island. Bland det roligaste jag har läst, varför levde man inte på 60-talet??? coolt! Man får både en bakgrundsbild av Sighstens uppväxt (född i Finland) under kriget och vilka han möter genom livet som påverkar honom och framför allt kanske hur han påverkar dom! Både underhållande och intressant läsning och en bra inblick i hur nyheten om sjukdomen AIDS slog ner i ett ont anande Sverige. Jag var 18 år när Sighsten gick till dom sälla jaktmarkerna och visste nog egentligen inte vem han var (mode-o-intresserad som jag alltid varit) men minns att det blev en del ståhej. Två år senare dog även Jakob Dahlin i samma sjukdom men han gick aldrig ut offentligt som Sighsten och talade om att han var sjuk. Sighsten la nog grunden till ett arbete mot sjukdomen och för forskningen i Sverige och fick oss att få upp ögonen för aids. Idag pratas det inte alls lika mycket om Hiv och aids , kanske för att de flesta i västvärlden får bra bromsmediciner och kan leva ett ganska bra liv - betydligt längre än man kunde 1989. Däremot är det ett gigantiskt problem i u-länderna och idag räknas ca 33 miljoner människor vara smittade och förmodligen i realiteten är det fler än så. Det jobbas hårt på ett vaccin men än så länge finns inget fungerande botemedel. Läs gärna Sighsten, inte bara för inblicken i aidsforskningen utan för att det är en härlig levnadsskildring av en omtyckt man.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag hörde på något radioprogram att han ändrade stavningen av sitt namn till just Sighsten eftersom det var helt omöjligt att skriva en snygg signatur om man stavade Sixten med x... Eller var det på På spåret jag hörde det? Skit samma, hört det har jag gjort, sen om det är sant eller inte, det är en annan sak.
Ja det stod i boken nåt om det, och att han aldrig gillat sitt namn särskilt men med ändringen blev det tydligen bättre :)
Jag hade för övrigt ingen aning om vem det var förrän jag hörde radioprogrammet. Eller ja, jag vet fortfarande inte vem det är, men jag vet i alla fall att det funnits en man som stavat Sixten konstigt och att han var någon sorts modeperson. Hmm, kan det ha varit på Stil i P1 jag hörde det. Jaja, uppenbarligen skulle jag ha en del att lära av att läsa boken. Men det får bli när jag inte läser om djupandning, diafragman som krockar med livmodern eller smära som möjligtvis kan hanteras med rnbart andning om man har tränat på andningen i fyra månader. =)
Skicka en kommentar