Biblioteksångest

Idag är det international hug an librarian day men det jag läste här om dagen handlade mer om bibloteksångest. Christer Hermanssons bok Varför har inte fler bibliotekarier läderbyxor är fantastiskt kul emellanåt och ibland lite tragisk och ångestframkallande. Som i det här kapitlet där han beskriver hur han (anno någon gång på 80-talet) glad i hågen kliver in på Borås högskolebibliotek och ska beställa ett fjärrlån.

En dag vill du prova dina vingar och ta det stora steget att beställa ett fjärrlån från högskolans bibliotek. Du har hittat en referens till en väldigt intressant tidskriftsartikel som handlar om din favoritförfattare. Du fyller i blanketten med de nödvändiga bibliografiska uppgifterna och stegar sedan frimodigt fram till informationsdisken. Bibliotekarien tar emot din fjärrlåneansökan, granskar den och börjar sedan skratta maliciöst. Du får sedan en rejäl utskällning och uppmanas att skriva de bibliografiska uppgifterna korrekt och och sedan komma tillbaka. Du går därifrån med en känsla av skam. Aldrig någonsin frågar du en bibliotekarie i informationsdisken på högskolan i Borås om någonting överhuvudtaget.

Efter den läsningen ville jag genast skriva ett brev till Christer Hermansson och be honom komma tillbaka och göra en fjärrlåneansökan hos oss idag, jag lovar att han skulle bli förvånad över den snabba och excellenta service han skulle få, dessutom med ett kärleksfullt leende. Så arbetar vi på fjärrlånet vid Högskolan i Borås idag! hehe skämt åsido, det känns som att åtminstone några saker har förbättras inom biblioteksvärlden idag som servicen utåt våra låntagare. Det är vad jag tror i alla fall. :)