Som vanligt burkar jag plöja ett gäng deckare på sommaren. En av dem är Vårlik av Mons Kallentoft. Det är fjärde delen i, tja vad är det egentligen? nu har han nämligen uppfunnit den femte årstiden. Kanske för att böckerna sålde så bra, vad vet jag. Lite kul att få se vad som händer fortsättningsvis med den stundtals nerdekade kriminalinspektören Malin Fors. Jag gillar henne, hon är lite den kvinnliga motsvarigheten till Kurt Wallander. Den här gången skakas Linköping av en explosion vid en bank där två tvillingflickor stryker med, Malin börjar nysta i historien och allt är inte vad det ser ut att vara, surprise! Det som jag tyckte funkade bra med Kallentofts böcker i början, det där att man får lite glimtar av offret själv funkade inte alls här, det blev konstigt och krystat när de där småtjejerna ska "prata" i någon sorts mix mellan två oskuldsfulla barn som kan alldeles för svåra ord för att vara just små barn. Lite spännande men ändå lite sådär halvdant, kan bero på att jag fortfarande tycker Mons verkar pretentiös vilket förstärktes när jag läste en artikel i typ Sköna hem här om dagen. Där allt i hans lägenhet var i total mistärtrist med alla de rätta inredningsprylarna, "stilsäkert" som det kallas :) Lite skitnödigt sådär. Men men! en deckare är en deckare trots allt och självklart kommer jag att läsa fortsättningen. Klämde Helene Turstens Den som vakar i mörkret också, det var ett tag sen jag läste om Irene Huss (har heller inte sett filmatiseringarna) och det var ett kärt återseende. Tursten känns mer rakt på sak och ärlig. Den här gången får kriminalinspektör Huss och hennes kollegor ge sig i kast med en srimördare som dödar medelålders kvinnor samtidigt som Irenes egen familj hotas. Spännande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar