Efter att inte ha hittat en kantarell i skogen på typ 13 år så förbarmade sig Sara över mig och tog med mig på kantarelljakt. Hon nosade snabbt upp hur mycket trattkantareller som helst! Vi åkte nöjda hem efter en skön skogspromenad med var sin påse full av godbitar. Sen började det tråkiga arbetet, att rensa... men ack så viktiga arbetet också har man förstått efter all svampförgiftningsinformation som tidningarna basunerar ut... Svampen räckte till både en fet och härligt god svampsås (som avnjöts med entrocote och klyftpotatis) och svampomelett samt var sin stor rostmacka med stekta trattkantareller på. Härligt! Så nu är jag nöjd och ska inte klaga mer på dessa embarliga svamphatande skogarna eftersom det uppenbarligen finns guld bara runt hörnet ;)
2 kommentarer:
mysigt att rensa ute :) hus ska man ha!!! och vad mycket du hade, nästan mer än jag tror jag :)
Det är för att du är för snäll Sara :)
Skicka en kommentar