29 april 2012

Mord i kvadrat

Igår avslutade jag sista delen i Lars Bill Lundholms kvadruppel för att använda lite konståkningstermer: Gamla stan-morden. Den första delen: Östermalmsmorden läste jag för länge sen, vet inte vad som hände efter det, hade de andra delarna inte kommit i pocket eller glömde jag av det? strunt samma. Fick låna resten hos syrran sist och nu är dom utlästa. Egentligen ingen fantastisk deckarprosa men fina Stockholmsskildringar och en intressant kommissarie. Hake. Författaren har mest skrivit för teve innan (t.ex Skärgårdsdoktorn) men det brukar ju snarare vara ett plus i deckarsammanhang. Handlingen består av en stor portion gammalt hederligt detektivarbete, man intervjuar samma misstänkta gång på gång och till slut utkristalliserar sig ett mönster. Det blir sällan särskilt spännande eller dramatiskt. Då står nog Hakes förhållande med den mystiska Hanna Sergel mer för dramatiken. Oftast brukar det vara en fördel att läsa en serie så här på raken men en sak irriterar mig med denna. Författaren verkar inte alls tro att folk hänger med utan måste i varje bok förklara alla personer och deras förhållande sins emellan ordentligt på olilka sätt vilket blir lite tjatigt, och hur många gånger har jag inte läst om Hakes fäbless för danskt rågbröd med roquefortost och en klick osaltat smör i starkt kaffe precis som de gamla hamnarbetarna i Dunkerque... snark. På det stora hela, en sjysst svensk deckarserie med fantastiska stockholmsskildringar och ett plus för de snygga omslagen till pocketutgåvan :)



2 kommentarer:

Katharina sa...

Dom har ju jag läst! Äntligen kan jag känna mig lite med. Jag gillade dem, men så läste jag dem inte i ett svep heller, så för min del gjorde de där rågbrödspåminnelserna inget. =)

Lena sa...

Så bra för dig :) själv höll jag på att bli galen! eller i alla fall lite trött... :)