När man åker tåg och sen är hemma och är sjuk veckan efter är deckare the best. Jag laddade ner en bunt i min läsplatta (som jag har börjat använda igen) och först ut var Helen Turstens I skydd av skuggorna. Jag gillar deckarna med Irene Huss, de är lättlästa, lagom kluriga och ofta i Göteborgsmiljö. Nu är ju jag inte någon göteborgare men lite känner man la ju igen. Den här gången verkar allt perfekt i början, Irenes man Krister har tagit över en krog och allt går geschwint tills det börjar hända grejer i motorcykelgängskretsarna. Det hänger ihop med vad som plötsligt händer på Kristers krog och så är bollen i rullning. Sen var det bara att börja på nästa, Polis av min favorit Jo Nesbø. Eller egentligen är ju favoriten Harry Hole men eftersom han är skapad av Nesbø så... Här tampas han (motvilligt) med den sk polismördaren. Han glider in i berättelsen en bra bit in i boken. Utredningsteamet som kämpar i motvind redan från början inser att här behövs ett proffs - Harry Hole. Efter det kanske det inte var rättvist att läsa Ramona Fransson för det kändes i ärlighetens namn lite, B. Inget fel på historien alls men hela persongalleriet andas "skrivstund i skolan" och jag får ingen riktig känsla för personerna. Hämnaren från Tjörn heter boken och även här är det lite västkustsk stämning. Jobbigt ämne då det visade sig att en av huvudkaraktärerna hade cancer och det blev ganska tuff läsning. Som sagt, ganska bra story men jag tycker språket är lite fattigt. Efter det stiftade jag bekantskap men en ny deckarförfattare (för mig) Carin Gerhardsen som bla skrivit den jag läste - Hennes iskalla ögon. Här är det Hammarbypolisen som äger scenen och den fastnade jag i ganska lätt. Det tar ett tag innan polisen lyckas nysta upp den här storyn och när de väl gör det är det rätt gött. Japp, det var min deckarstream, under loppet av två veckor ungefär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar