Introvert - ja!

Började på den här för ganska länge sen men läste de sista raderna först här om dagen. Introvert: den tysta revolutionen av Linus Jonkman. När jag var som mest inne i boken så kunde jag knappt sluta prata om det här med att vara introvert. Nu har det mesta lagt sig en aning och jag har väl insett att visst är jag förmodligen superintrovert. Men inte enbart. Det finns såklart fördelar med att kunna sätta en etikett på sig själv och andra men även nackdelar. Man är oftast inte bara på "ett sätt". Men visst, introvert verkar vara min grej. Det blev många aha-upplevelser i boken och jag sög åt mig en hel del av det som stod. Men man måste kanske analysera sig själv i flera lager och inte haka upp sig på bara en sak. Att vara introvert i en värld där att vara extrovert snarare premieras är något man måste lära sig att leva med. Oftast går det ju bra ändå :) Men det blir ganska tydligt hur man "egentligen" borde vara när man ser skillnaden. Då gäller det att inse att alla faktiskt inte är lika (en gammal klassiker) och inte behöver vara det. Det är det där med gruppdynamiken tex. Att ha en grupp bestående enbart av utåtriktade, högljudda, sprudlande och egocentriska(?) personer fungerar oftast sådär. Samma sak med motsatsen. En blandning däremot brukar ge gruppen rätt skjuts till kreativa beslut. Det gillar jag! Så visst, hej, jag heter Lena och är introvert. Men det är ju inte allt här i livet. :)