Not that kind of girl

Eftersom jag älskar tv-serien Girls och är en bokmal var det kanske inte oväntat att jag läste Lena Dunhams bok Not that kind of girl när den översattes till svenska. I Girls är det snart ganska uppenbart att manusförfattaren gör en tv-serie mycket om sig själv. I boken är det ingen tvekan. Som vanligt när det handlar om en samling texter, lite ihopslängda på en höft (förmodligen inte men det är så man upplever det) känns det inte som man kommer ner på djupet på någonting. Men det är catchy, och utlämnande. Lena Dunham är ju en spännande person även om det i dag är lite sorgligt att något som egentligen borde vara helt naturligt blir ett statement. Att prata om sin egen kropp (ja underlivet står i centrum men inte enbart) och sex, mat, bantning, killar, tjejer, vänskap, familj. Ja sånt som man brukar prata om med sina vänner. Lena Dunham har på något sätt blivit lika med en hel generation kvinnor/tjejer som skiter i vad andra tycker om att de tar plats och pratar om sina liv. Jag gillar att hon gör det och jag hoppas att hon följs av fler.