Kan man inte bara få vara ifred?

Igår var det hårdrock i stan. Mustasch gjorde Borås osäkert för en kväll och Riff Raffe var kung som vanligt. En samling ganska udda människor hade samlats för att lyssna och kolla på göteborgarnas rockexport nummer ett. Det var bra ös och svettigt och varmt som vanligt. Ljuspunkten var definitivt rökförbudet på krogen, man mår betydligt bättre dagen efter... Men åter till gårdagens kväll. Jag halkade efter de andra eftersom jag inte fick i öronpropparna som de skulle men gillar heller inte att trängas så jag stannade kvar där jag stod. Jag såg riktigt bra. Men tydligen kan man inte stå som ensam tjej på en rockkonsert särskilt länge innan alla killar inom 2 meters radie börjar antasta en på olika sätt. Irritationen växte, vad är det som är så sabla konstigt med att stå rakt upp och ner, sippa på drinken och digga Mustasch ensam? Uppenbarligen ser vissa det som sin uppgift att "ta hand" om denna person genom att snacka massa skit, bjuda på dricka, spilla öl på en, undra varför man står där själv etc etc. Jag avböjde vänligt och tålmodigt alla närmanden och fick konstiga blickar tillbaka. 20-åringar eller 40-åringar, det spelade ingen roll. Igår var jag lovligt byte. Det hela var egentligen ganska harmlöst men inte desto mindre irriterande. Jag ville ju bara stå där ifred och lyssna på konserten en timme. Varför är det så provocerande? Ok om någon frågar en gång om man inte hellre vill umgås med dem (och deras asfulla, odrägliga, läskiga medelålderskompisar) men när man bara fortsätter och tjatar så blir jag förbannad. Det var många Jackie Chan-scener som flög genom mitt huvud under den timmen, jag såg hur alla påträngande killar flög till höger och vänster medan Riff Raffe imponerad tittade ner på Kung-Fu-Lena från scenen. I verkligheten stod jag snällt kvar, nickade och lyssnade på fyllisarnas pladder och skakade på huvudet åt deras inviter. Nästa gång är det jag som tar med mig ett elstängslet.