Den siste bisonoxen

Den siste mohikanen känner väl alla till men den siste bisonoxen? Innan den vite mannen landsteg i Nordamerika fanns det ca 35 miljoner bisonoxar som strövade fritt över kontinenten. 1870 var de nästan helt utrotade. Om jag inte missminner mig var det 1492 som Columbus av misstag "upptäckte" Amerika. Vad hände egentligen på dessa dryga 300 år? När pälsjägarna började jaga och snara rovdjur så ökade t.o.m. bisonstammen under en 100-årsperiod till ca 70 miljoner djur! Men, precis som vanligt så lyckades människan sätta käppar i hjulet och driva en art till randen av sin existens. Det blev plötsligt en sport att jaga bisonoxar, många sköts direkt från tåget bara för att det var skoj. Det enda man plockade ur var tungan. För indianerna var det tvärtom, bisonoxen var som en handelsbod på fyra ben. Köttet åt färskt eller torkades, revbenen blev pilar och verktyg. Magen användes till grytor och vattenkärl precis som urinblåsan. Skinnet användes till tält, kläder, sadelväskor, mattor, mockasiner, filtar, penslar, rep sadlar och isolering. Svansen blev flugsmällare, benen vertyg och knappar. Gödseln användes i elden till röksignaler, tänderna blev smycken, hornen skedar och behållare. Hjärnan användes för preparering av hudar. Med andra ord så använde man allt! Idag finns det nästan inga vilda bisonoxar kvar och bara drygt en halv miljon bison i hela världen. Det tack vare naturreservat och farmare som föder upp bison. En bison blir aldrig tam och kan vara lite knepig att tampas med men eftersom de alltid är ute året om håller de sig friska och ingen bisonoxe har ännu drabbats av BSE. Köttet smakar ungefär som vanligt nötkött medan kolesterolhalten är betydligt lägre och innehåller också väldigt mycket järn vilket gör det till ett betydligt nyttigare alternativ än tamboskapen. Förra våren föddes en vit bisonkalv i North Dakota och det sägs att en vit bison för med sig fred och harmoni i världen, jag hoppas på det!