23 oktober 2009

Home sweet home

Nu har jag varit i Hannover på konferens i flera dagar. Det har varit en jättebra jobbvecka och kul att se en ny stad. Men ack så skönt det var att komma hem! Den här resan har jag verkligen saknat Oliver o Stefan. Och svenska språket! :) Fast jag har träffat en del svenska kollegor naturligtvis, men annars har det mest varit engelska med konstig brytning hela konferensen och sen tyska tyska tyska för hela slanten. Tröttnar dom aldrig på sitt eget språk? Varenda amerikansk komediserie är dubbad (liksom allt annat) och det blir till slut helt absurt. Men det har varit kul att se en ny stad som sagt, trots att det med undandtag av tisdagens underbara väder har varit rätt så kallt och ruggigt. Som väntat har tyskarna en oerhört effektiv lokaltrafik, både stadsbussar, tunnelbana, spårvagn och lokaltåg trängs på liten yta. Och åker man inte något av dessa transportmedel är det cykel som gäller, cyklister överallt! Det tillsammans med ganska många stora trafikerade vägar med (i mitt tycke) vansinniga korsningar och spår överallt gör Hannover till en stad som åtminstone inte jag skulle vilja köra bil i... Vad gör man annars i Hannover? Jo man äter t.ex. Hela centralstationen var ett enda eldorado i smaskiga wursterior, bakverks och smörgåsställen och mycket mycket mer. Goda grejer överallt! Sen shoppar man, hela city är fullt med affärer och gallerior på alla håll och ledder. Bokhandlarna är stora och maffiga och innehåller allt, även supersköna bra sittplatser där man kan sitta och läsa, och café förstås. Helt i min smak! Det märks att svensk litteratur är populär i Tyskland, Stieg Larsson i topp på alla listor, Håkan Nesser lite överallt, massvis med barnböcker där figurerna heter helt andra saker som Willi Wiberg (Alfons Åberg) Pippi Langstrumpf och Findus och Pettersson...
Svenska barnböcker med nya namn...
Smaskiga bröd och bakverk..
Man röker också en hel del, även på hotellet är jag rädd. Mitt rum luktade skunk när jag kom men efter någon dags vädring gick det att sova utan att känna sig rädd för att dö av passiv rökning... Konferensanläggningen som vi var på, Hannover Conference Center (HCC) var gigantisk och full av stora och mindre salar, korridorer och hallar. Där konfererades det minsann.
Hannover Conference Center (HCC) sett från parken bakom
Men nu är det som sagt skönt att vara hemma igen och jag kan fortfarande inte fatta att jag överlevde flygningen dit i världens minsta plan, men det gick!
Hannovers egna Turning Torso?? Fast i mindre format...
Show your liquidsskylt på flygplatsen, låter nästan lite äckligt...
Det här flygplanet önskade jag att jag skulle få flyga med...
... men istället blev det det här...
Några rosor blommade faktiskt fortfarande i parken
Min utsikt från hotellet

Den längsta lindallé jag någonsin gått genom...

1 kommentar:

Kristallena sa...

Fina bilder Lena!