Att jag är vansinnigt morgontrött är väl ingen hemlighet. Och att Oliver är det har säkert ingen heller missat. Men i morse blev det så tydligt hur lika vi är när Stefan försöker väcka honom och jag hör en liten röst inifrån rummet -
jag vill sova lite... sen följde vilda protester när han måste gå/lyftas upp och strax efteråt hör jag hur han springer tilbaka till sin säng och återigen påpekar -
jag vill sova lite pappa!!!!!! Mamma upp i dan... men då fick ju jag också masa mig upp som ett gott exempel, morgnar är verkligen inte min grej, inte Olivers heller...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar