Gammal och trött

Jag älskar Per Nilssons böcker. Lyssnade på honom på bokmässan sist (eller om det var näst sist) och blev lite förvånad över personen Per Nilsson kontra författaren. Tyckte hans böcker var betydligt mer färgstarka... Läste nyligen The return of Hjärtans Fröjd och insåg efteråt att jag nog passerat bäst före datum vad gäller vissa ungdomsromaner. Jag som alltid älskat ungdomsromaner! Eller älskar, för jag kommer nog att fortsätta läsa dom. Jag fascineras över hur många bra sådana det skrivs i dag jämfört med när jag var ung och man gick direkt från Vitnos till Hollywoodfruar typ. Jag är glad för dagens ungdomar. När hjärtans fröjd kom 1992 var jag i ärlighetens namn redan då för gammal för att läsa ungdomsromaner men det hindrade inte mig, och om jag gillade den!!! Därför känns det så sorgligt att känna hur man liksom inte själv hänger med när jag läste uppföljaren. Men så är livet, ibland är man helt enkelt bara gammal och trött :)