Blandbandens uppgång och fall

En gång i tiden spelade jag in flera blandband i månaden. Det berodde på hur många nya skivor man hade hunnit köpa eller låna. Sen rullade blandbanden i freestylen eller stereon dygnet runt. Det bästa var planeringen, vilka låtar skulle vara med och framförallt i vilken ordning? Detta moment var mycket viktigt. Det måste bli en bra mix med lagom många upptempolåtar och lagom många ballader. I mitten på 1980-talet när det var hårdrock som gällde kunde det skilja rejält på just tempot. Först sparkade man igång med Scorpions Rock you like a hurricane medan nästa låt blev den smäktande Empty Rooms med Gary Moore. Sista låten på varje sida skulle dessutom "fadas" ut så att det inte det blev ett abrupt slut på bandet och låten klipptes av mitt i eller några sekunder före slutet. Jag lade ner massor av tid på att kolla hur långa låtarna var och när man lämpligast kunde fada ut dom så att det blev ett snyggt slut. Åren gick och musiksmaken gled mer och mer över till "vanlig" rock och pop och har idag landat ganska stadigt i singer/songwritergenren. Det har i sin tur inneburit lite jämnare kassettband men ett tag kunde t.ex. David Bowie, Tina Turner, Mr Mister och José Feliciano samsas på ett och samma blandband. Mycket intressant, undrar vad Musikbyrån skulle tycka om det... Hur som helst så växte högen med blandband och när jag började åka Swebuss mellan Stockholm och Borås kom de väl till pass. Nåde den som avbröt mig när jag lyssnade på Sång för april med Peter Lemarc eller Round here med Counting Crows. Ofta snurrade banden som sagt var även på stereon hemma och tillfredsställelsen var total när man upptäckte hur bra man hade lyckats med det senaste bandet. Låtvalet, tajmingen, stämningen, hur det speglade skivsamlingen m.m. Ja, att spela in blandband var en hel vetenskap. Sen kom cd-brännaren och den bärbara cd-spelaren. Allt var förstört. Det tog ett tag innan man insåg hur man skulle göra när man skulle bränna ner låtar från cd-skivorna på datorn och sen bränna en blandning på en cd. Det blev mycket krångligare. Dessutom kunde man ju inte ha lika många låtar med på skivan som på kassettbandet. Typiskt. Efter ett tag insåg man ju kvalitetshöjningen och när det även gick att bränna massor av mp3 på en cd-skiva så var det ju inte så dumt ändå. Men jag saknar fortfarande blandbanden. Ibland tar jag freestylen ändå och lämnar cd-spelaren hemma. Och finns det något bätre sätt att uppleva 80 och 90-talen på än att gräva i lådan och sätta i ett band i stereon. Jag älskar mina blandband!