Bokmässan fyller sitt syfte

Ja då var det dags igen, för bokmässan alltså. Denna totala bubblande, fräsande, svajande och förvirrade tillställning. Det är massor av folk, det är massor av böcker, det är massor av författare, tyckare, intervjuare, kameramän, damer med glasögon, herrar med glasögon, julkort, almanackor och mat. Ibland undrar man om man verkligen inte var där för några veckor sedan senast eftersom allt ser likadant ut. Matstället där man får vin i plastglas och där det är svårt att få bord ligger på exakt samma ställe år efter år. Svenska akademin stånd ligger tryggt förankrat på samma breddgrad som tidigare år, liksom hörnan med Lasse Åbergs tavlor. Allt är sig likt. Folk minglar, pratar, skrattar, stirrar, letar och framförallt handlar. Jag tillhör den senare kategorin. Trots att bokhyllan är ett enda jytter av inköpta böcker från det senaste året inbillar jag mig att det finns plats för lite till. Det gör det inte. Men jag köper ändå! Det här året blev det mest biografier, Ted Gärdestad, Johnny Cash och Iron Maiden (den sista till Stefan). Att handla billiga böcker måste vara en av de roligaste sakerna som finns! Hur som helst så är bokmässan en happening för litteraturälskare av alla de slag och de flesta går därifrån nöjda med antingen bokfynd, kändisspotting, bra föredrag i potten eller bara känslan av att ha minglat bland likasinnade. Återigen har bokmässan fyllt sitt syfte - att vara en tummelplats för alla som vill och är intresserade av böcker.