04 november 2005

Alla helgons dag

Nu är vi framme vid höstens bästa helgdag, Alla helgons dag. När ljusen lyser på kyrkogårdarna i novembermörkret får jag alltid en speciell känsla i magen. Det utan att vara särskilt religiös. Tydligen tyckte man att de helgon som inte hade en egen dag i almanackan skulle få en gemensam dag och då blev det Alla Helgons dag den 1 november. Det är en gammal katolsk tradition och förmodligen var det italienska arbetare som kom till Sverige som fick oss att börja tända ljus på gravarna. Det är vackert, och framkallar som sagt vissa känslor som i sin tur får åtminstone mig att tänka efter lite grann. När jag växte upp gick vi alltid till kyrkogården och tände ljus på graven men i år tror jag det blir en minneslund för min del, eftersom jag befinner mig så långt bort. Det spelar egentligen ingen roll var man sätter ljuset, utan varför. För mig är det viktigt att minnas de som inte längre finns kvar i livet av olika anledningar. Det är först när man börjar glömma som de verkligen försvinner.

1 kommentar:

Anonym sa...

"Det är först när man börjar glömma som de verkligen försvinner."

Så sant så sant.