Bara vara hemma kanske?

"Tipset är att köpa färdig mat, be om barnvakt ofta och lägga sig tidigare så orkar man mer". Det citatet tillhör Ann Söderlund som svarar på tidningen Kupés fråga om hur hon får det att funka med tre barn och jobba jämt. Hm, att jobba mindre tycker jag annars vore en bättre idé. Jag kan bli galen på alla kändismorsor som får sina 15 minutes of fame i tv och bara måste "ta chansen". Även om de producerar barn i parti och minut och egentligen enligt min mening borde ägna sig mer åt att vara hemma den tiden (delat med pappan naturligtvis, man är väl feminist!). Men på något sätt är det superinne att vara o farten och synas överallt släpandes på sina rufsiga ungar i moderiktiga retrokläder i ena handeln och en cafe latte i den andra... Och jobba jämt, jämt, jämt. Fördelen för dom här morsorna är väl att de jobbar lite mysko tider och kan vara hemma mitt på dan rätt så mycket men alla tidiga morgnar för direktsädning i morgonprogram eller inspelning av serier och repetioner och gud vet allt och där emellan måste man ju gå till skönhetssalongen och fixa utseendet och sen är det alla premiärfester... suck. Jag blir alldeles matt när jag tänker på det. För mig blir det nästan för mycket när vi ska på tre olika saker en vecka, en sak per dag då... Det är också ett gissel att vara mamma idag när man förväntas gå på tusen och en saker hela tiden för att "barnet ska utvecklas och bli framåt" när det mesta egentligen ändå är till för föräldrarna/mammorna och att barnen klarar sig alldeles utmärkt hemma i köket med en träslev de första månaderna. När man som jag är en rätt laid back och jordnära person som helt enkelt gillar att gå hemma och slå dank och läsa sagor för Oliver eller leka på golvet eller prata om vad jag lagar för mat i köket känns det här bara stressande. För man är ju ingen bra mamma om man inte gör alla dom här sakerna, eller??? Det är lite så det vinklas i media och styrks av kändismammornas framfart i densamma. Men vi tar det lilla lugna här i förorten, vi plaskar i babysimmet en gång i veckan och ibland sjunger vi kyrkan på babysången. Vi mammor träffas och fikar och pratar barn varannan vecka. Det tycker jag är alldeles lagom, och det verkar som att Oliver gör det med!