Begravning

Efter ett antal mil på vägarna, ätandes godis med Stefan så har vi hunnit med att närvara vid Maarits begravning i Vittinge kyrka. Hur konstigt det än låter, som Maarits syster Anna-Maria uttryckte det - Maarit och begravning hör liksom inte ihop i samma mening. Men systrarna hade ordnat en jättefin dag, helt i Maarits smak. Hon hade alla gånger gillat det! Efteråt var det många roliga minnen om Maarit som hördes berättas här och där i lokalen. Det finns saker att minnas helt enkelt. Så här en dag efter, med ett blåmärke på armen efter kistan som påminnelse kan jag fortfarande inte begripa att det är sant och jag hade nästan väntat mig att Maarit skulle hoppa upp ur kistan under begravningen och ropa surprise! För det hela känns bara som ett sjukt skämt. Men det gjorde hon aldrig och nu är det som det är. Hela vägen hem igår lyssnade Stefan och jag på radion där Mix Megapol hade förkväll med bara 80 och 90talslåtar vilket var ett otroligt passande tema. Här är en goding som både Maarit och jag älskade! Mauro Scocco förstås. :)

Pick up och en shopaholic i New York

Fick tips från coachen (=Emma) om den här lite chic lit, eller snarare grabb lit-boken, Pick up: en romantisk komedi av Eva Dozzi. Lättläst och både bra och dålig. Handlar om nörden Pelle Svärd som i en desperat åtgärd ger sig in i något som kallas "Charismatic Seduction" som är ett gäng brats som ger kurser i hur man raggar brudar på krogen. Kort och gott. Det blir lätt fånigt med all svengelska och otroligt töntiga grejer som dårarna i den här "sekten" hittar på. Men samtidigt så tydligt hur jobbigt det måste vara att vara kille i 30-årsåldern med otroligt dålig självkänsla och otrolig tafatthet när det gäller tjejer. Hur som helst så får vi följa Pelles kamp i detta och självklart bjuds det på mängder av förvecklingar och missförstånd, vad annars :)

På Landvetter köpte jag i sista stund en pocket - Sophie Kinsellas En shopaholic i New York. Vad kunde vara mer passande än det tänkte jag, på väg till just nämnda ställe. Jag sträckläste den i princip på flyget efter att ha sett Harry Potter på film och nåt annat dåligt. Lättläst och rolig men hade ingen större inverkan på min shoppingförmåga eftersom jag (som vanligt) shoppade sämst av alla (typ min nördiga mugg från NY public library och sånt...) men boken var det annars inget fel på. Hon skriver ju roligt men ibland får jag lite lätt panik på huvudkaraktären som oftast saknar just - karaktär... Hon skulle hamna i Lyxfällan tusen gånger om ifall hon bodde i Sverige. Men bor man i London och New York hamnar man bara hos kronofogden... Lite skojig bok med tusen uppföljare och en köpte jag faktiskt på hemvägen men har inte hunnit så långt, det kom lite annat emellan.

Löpgravsvägen

Jag har läst Löpgravsvägen av den finska författaren Kari Hotakainen. För mig okänd men stor i Finland. Den här boken blev tom belönad med Nordiska rådets litteraturpris 2004. En otroligt härlig liten satir som utspelar sig bland radhus och småhusägare. Mattis fru lämnar honom och tar deras lilla dotter med sig efter ett slag en kväll. Mycket kretsar kring det här enda slaget och Matti och Helenas lite udda relation. Men det mesta utspelar sig i Mattis huvud. Han blir besatt av att få Helena och lilla Sini tillbaka, han börjar leta efter ett hus. Jag gillade verkligen den här boken även om historien är lite lätt galen. Men den är otroligt välskriven och full av roliga liksom tragiska beskrivningar av livet, ödets ironi. Hotakainen kan verkligen formulera sig "Jag gjorde anteckningar om allt jag såg och hörde. Jag vidgade min erfarenhet genom att lukta och känna mig fram. Utan att sovra skrev jag ner vartenda intryck. Jag var som en vårrusig fågelbongare på vars näthinna minsta vinslag fastnar". Boken är full av såna små guldkorn. Jag måste läsa något mer, kanske den här?

Bullar!

Bullar! Varför bakar vi inte det oftare? kanske för att det är för gott... Men jag har stor hjälp av minibagaren som av nån anledning älskar att vara med i köket, kan vi odla ett kockintresse kanske? eller bagarintresse? hm, vi får se.

Vänner för alltid

Om New Yorkresan var fantastisk så var det besked som väntade hemma det raka motsatta. Min kompis Maarit finns inte mer. Jag har nog inte fattat det riktigt än men dagen kommer. Allt känns helt absurt och upp o ner och fullkomligt obegripligt. Vi träffades på gymnasiet bland grytor och kastruller och Maj-Britts besvärliga skjortstrykning... Vi blev vänner ganska omgående och har varit det sen dess och kommer alltid att vara det, trots allt. Som den öppna person Maarit var fanns det aldrig några hemligheter och hon fick till och med en sån känslomässigt handikappad person som mig att öppna mig. Vi kunde verkligen prata om allt! Vem jag nu ska vända mig till vet jag inte. Men Maarit kommer aldrig att försvinna, jag är ju redan bra på att prata för mig själv, nu har jag ju en bra ursäkt att komma med - jag pratar med Maarit :) Vi har varit med om mycket tillsammans och jag har som tur var många härliga minnen kvar. Som att Maarit alltid kramade en hårt och länge när man sågs, att hon hade (alla sina miljarder olika) lägenheter fulla med blå inredningsprylar, ju fler ljusstakar och skålar desto bättre. (som hon sen ofta gjorde sig av med efter varje flytt men sen kom det ju nya...). Hon tyckte Andy Bell i Erasure hade världens snyggaste underarmar... och vi delade en passion för Bono och Johnny Depp (och även Gary Barlow i Take that men det talar vi tyst om...), Hon älskade musikaler, schlager och teater. Vi har spenderat många sena kvällar med många flaskor vin och mycket prat och fikat på stan och på IKEA som ju faktiskt har en prisvärd fika :) Hon kunde lätt supa klena pojkvänner (läs Stefan) under bordet med sambuca och lagade otroligt god linsgryta och chiliconcarne. Vi har plockat svamp ihop likaväl som vi hängt på krogen och åkt kommunalt överallt. Vi jobbade på Skansen ihop och medans jag kämpade med räkningen i kassan räknade Maarit enkelt ut allt, mattegeni som hon var. Hon är den enda jag vet som älskar att spela pop-geni och vann ungefär lika många gånger. Vi var lika på många sätt men även olika. Hon avskydde alltid när jag fyllde diskhon med disk och lät allt flyta omkring, hon läste hellre sagan om isfolket än det som jag tipsade om... hon var öppen och pratsam och stod ofta i centrum och var alltid den jag ringde till (både när jag bodde i Stockholm eller bara var på besök) för att få vägbeskrivningar till allehanda ställen i Stockholm. Hon borde haft en ledarposition på Stockholms lokaltrafik. Man fick även alternativa rutter ifall, om... :) Jag kommer att sakna alla dessa stunder vi delat och jag kommer att sakna min samtalspartner, och jag är inte den enda. Men allting tar inte slut här! Livet fortsätter trots allt och även om vi nu befinner oss på olika sidor av gränsen så kommer vi alltid att vara vänner, forever and ever. Hoppas du har det bra där du är Maarit och vi ses igen!

Eating and the city

Istället för Sex and the city eller Shopping and the city kommer min teveserie att heta Eating in the city... Det är väldigt vad vi har ätit, ungefär allt utom cupcakes. En liten besvikelse. Men äter man hela tiden är man konstant mätt hela tiden och inga cupcakes får plats... New Yorkresan har varit oförskämt bra och vi har njutit och plågats om vartannat. Det sistnämnda handlar om fötter och ben. NYC är stort! och även om vi köpte metrokort så har vi gått oerhört mycket. Vi har även sett oerhört mycket, ätit och druckit oerhört mycket (trots att glassfabriken inte hade öppnat när vi var där...), handlat oerhört mycket (fast jag shoppade sämst som vanligt), glott oerhört mycket och suttit på flygplan/platser oerhört mycket. Men däremot sovit oerhört lite. Det straffade sig igår när vi började inta zoombiemood... men det hindrade ju inte mig från att gå ut och äta middag med bästa BLR! Men nu har jag sovit 9 timmar, arbetat en hel dag och ätit lite mindre. Jag är på väg in i vardagen igen.

New York New York!

Imorgon åker vi! Mot storstaden New York. Icke att förväxla med galenskaparnas Borås Borås... Jag borde egentligen packa och inte sitta här och blogga men eftersom jag inte vet vad jag ska packa ner så kan jag lika gärna sitta här framför datorn. Moment 22. Det ska bli kul att återse NY och jag hoppas det är betydligt varmare där än här och att man kan äta en fet glass i Central Park, trängas på MOMA, shoppa i Soho och dricka rödvin i Little Italy. Vi får se hur det blir! Svårast är ju som vanligt att lämna lillgrisen hemma. Han är avlämnad hos farmor och det hela var högst odramatiskt men så har han ju noll tidsuppfattning också... En sak som är säker är att farmor kommer att vara trött i öronen innan vi är tillbaka... :)

Vitsippor?

Vädret höll i sig fram till idag, nu är det kallt och blåsigt. Igår såg vi vitsippor överallt, men dom här var inte så vita minsann, utan rosa-sippor! Väldigt fina. Vi struntade i valborgselden och satt uppe och spelade spel till 23.30 istället. Behöver jag säga att jag storkrossade dom andra i NE-spelet! hehe Det växer så det knakar i buskar och snår och idag dumpade Olivers farfar en hög med koskit i vår trädgård och mamma och jag köpte en massa säckar med jord och rensade rabatter. Lite ordning på trädgården får det bli innan vi far till metropolen New York, lantisar som vi är.