Expeditionen – min kärlekshistoria av Bea Uusma

Det var ett tag sen jag läste den här, Expeditionen - min kärlekshistoria av Bea Uusma (illustrerad utgåva), men det är först nu jag får ner något på pränt, det har kommit lite annat emellan. Det började med att jag köpte in den till jobbet och den visade sig vara tvärslut överallt pga att den precis vunnit Augustpriset som bästa fackbok 2013. Den dröjde med andra ord och jag glömde väl av den. Sen plötsligt var det många som hade läst den och alla var sjukt fascinerade och lovordade den högt! När den äntligen kom till jobbet så var den utlånad och även försvunnen ett bra tag så det slutade med att jag köpte den på bokrean. Jag öppnade den en kväll och kunde (precis som alla sa) inte sluta läsa. Helt fast! En sådan underlig historia. Alla känner väl till Andrées polarexpedition sådär lite på en höft. Men att bli så förälskad i en historia att man börjar gräva i den och även utbilda sig till läkare för att titta närmare på vad som egentligen hände och tjugo år senare skriva en bok om den. Ja det är en helt annan historia! Bea Uusma har gjort ett grundligt jobb och sökt efter fakta med ljus och lykta, lyckats gräva fram saker som ingen annan som skrivit om händelsen tidigare lyckats med. Några gamla teorier och några nya läggs fram. Alltihop skrivet på ett oerhört medryckande sätt, kanske för att hon givmilt delar med sig av sin egen fascination (obsession?) och sitt  arbete. Boken är dessutom rätt cool med sitt stora format, många bilder och diagram och gamla foton. Det är sammansatt lite som en dagbok eller arbetsbok men strukturerad och klar och den driver historien framåt. Min enda invändning är egentligen att den liksom speedar upp farten på slutet och sen slutar ganska abrupt. Men det gör mig å andra sidan mer nyfiken och jag lär göra ett besök på Grenna museum för att se saker och ting på plats. Fackböcker behöver inte vara strama och dammigt trista (fördomsfullt javisst) utan de kan faktiskt vara så här härligt läsgoda!