Blandbandens uppgång och fall

En gång i tiden spelade jag in flera blandband i månaden. Det berodde på hur många nya skivor man hade hunnit köpa eller låna. Sen rullade blandbanden i freestylen eller stereon dygnet runt. Det bästa var planeringen, vilka låtar skulle vara med och framförallt i vilken ordning? Detta moment var mycket viktigt. Det måste bli en bra mix med lagom många upptempolåtar och lagom många ballader. I mitten på 1980-talet när det var hårdrock som gällde kunde det skilja rejält på just tempot. Först sparkade man igång med Scorpions Rock you like a hurricane medan nästa låt blev den smäktande Empty Rooms med Gary Moore. Sista låten på varje sida skulle dessutom "fadas" ut så att det inte det blev ett abrupt slut på bandet och låten klipptes av mitt i eller några sekunder före slutet. Jag lade ner massor av tid på att kolla hur långa låtarna var och när man lämpligast kunde fada ut dom så att det blev ett snyggt slut. Åren gick och musiksmaken gled mer och mer över till "vanlig" rock och pop och har idag landat ganska stadigt i singer/songwritergenren. Det har i sin tur inneburit lite jämnare kassettband men ett tag kunde t.ex. David Bowie, Tina Turner, Mr Mister och José Feliciano samsas på ett och samma blandband. Mycket intressant, undrar vad Musikbyrån skulle tycka om det... Hur som helst så växte högen med blandband och när jag började åka Swebuss mellan Stockholm och Borås kom de väl till pass. Nåde den som avbröt mig när jag lyssnade på Sång för april med Peter Lemarc eller Round here med Counting Crows. Ofta snurrade banden som sagt var även på stereon hemma och tillfredsställelsen var total när man upptäckte hur bra man hade lyckats med det senaste bandet. Låtvalet, tajmingen, stämningen, hur det speglade skivsamlingen m.m. Ja, att spela in blandband var en hel vetenskap. Sen kom cd-brännaren och den bärbara cd-spelaren. Allt var förstört. Det tog ett tag innan man insåg hur man skulle göra när man skulle bränna ner låtar från cd-skivorna på datorn och sen bränna en blandning på en cd. Det blev mycket krångligare. Dessutom kunde man ju inte ha lika många låtar med på skivan som på kassettbandet. Typiskt. Efter ett tag insåg man ju kvalitetshöjningen och när det även gick att bränna massor av mp3 på en cd-skiva så var det ju inte så dumt ändå. Men jag saknar fortfarande blandbanden. Ibland tar jag freestylen ändå och lämnar cd-spelaren hemma. Och finns det något bätre sätt att uppleva 80 och 90-talen på än att gräva i lådan och sätta i ett band i stereon. Jag älskar mina blandband!

Klädaffärerna - Lena 1-0

Att prova kläder är bland det värsta jag vet. Ingenting passar någonsin och storlekarna varierar grymt mycket i alla klädaffärer. Denna gång var det dags att leta tjusiga kläder till ett bröllop. Helt kört om man är 1.62 lång och ungefär lika bred (nästan). Allting är för litet eller illasittande och hur man än vrider och vänder på sig framför spegeln i provhyttan så är det kört. Ett värdsligt problem kan man tycka (och det tycker jag också) men fortfarande väldigt irriterande. Att ständigt behöva bli matad med bilder av perfekta trådsmala och snygga modeller som dessutom är retuscherade på alla upptänkliga sätt är bara frustrerande. Man kan aldrig nå upp till de idealen och varför ska man egentligen behöva det? Varför duger man inte bara som den man är? Och hur kommer det sig att sådana fantastiska modeller behöver retuscheras för det första? Jakten på den perfekta kroppen, huden, håret, smajlet har gått lite för långt. Men jag är en vuxen människa, jag har sunt förnuft och inser att jag visst kan vara mig själv. Värre är det för alla lättpåverkade och "innefixerade" tonåringar som tror att det är på tidningarnas omslag som normen ges. Men hur gick det nu med shoppingen? Det gick dåligt, just nu är ställningen klädaffärerna - Lena 1-0. Men jag ger inte upp!

17 500 nya arbetslösa?

Enligt regeringens nya sysselsättningspaket så ska 17 500 nya högskoleplatser skapas. Till vilken nytta då undrar jag? Idag pratas det om att arbetslösheten bland akademiker har ökat med 50- 80% eller kanske mer. Hur kan det motiveras att fler ska sättas på skolbänken, ta dyra studielån för att sedan komma ut i arbetslöhet? Förut ledde en akademisk bana i stort sett oavkortat till arbete, idag stämmer inte den bilden längre. Visst förvandlas ett antal personer till välmående siffror i arbetslöshetsstatistiken, för ett tag. Men sen hamnar de där lik förbannat eftersom de efter examen inte får något jobb. Det irriterar mig att man inte tagit tag i saken för länge sedan, högskolorna och universiteten säger ju bara ja tack och amen till fler platser. Det innebär mer pengar och mer status till deras verksamhet. Men vem ska ta ansvaret för att för många akademiker utbildas varje år? Utbildning är ju aldrig fel och visst är det bra för Sverige att ha en välutbildad befolkning. Vi har även att fantastiskt bra utbildningssystem som inte kostar någonting för att alla ska ha möjlighet att utnyttja det. Men att det skulle vara gratis är ju inte riktigt sant eftersom man måste leva också, och det oftast blir på studielån som sen ska betalas tillbaka. Det gör man ju ganska lätt när man får sin fasta anställning och sin feta lön på kontot varje månad. Eller hur var det nu igen? Det blir istället A-kassa, sjukskrivining eller ett lågavlönat vikariat som inte räcker till varken hyra, levnadskostnader eller återbetalning av studielånet. Men vad sjutton, vi slänger väl in några högskoleplatser till så ordnar det sig nog!

Sofia Talvik på pelaren

Missa inte Sofia Talvik på pelaren i höst. Iklädd en rock från MQ gör hon lite reklam för sin musik. MQ har satsat på lite nya ansikten i år vilket är kul. Sofia platsar som MQ-modell hur lätt som helst eftersom hon är minst lika snygg som en fotomodell. Men viktigast av allt - hon kan både sjunga och spela gitarr. På www.mq.se kan ni köpa Rock of MQ, en skiva där bl.a. Sofia är med på.

Hösten kommer

Jag vägrar fortfarande att ha strumpor på mig, men en och annan tjock stickad tröja åker på när jag ska ut. Hösten kommer, den första frosten har redan gjort entré. Det är fortfarande förvånansvärt grönt ute i naturen men det är bara en tidsfråga innan allt blir gult och rött. Jag gillar hösten och det är nog min favoritårstid. Bara mörkret håller i sig aningen för länge. I Norrland har hösten redan slagit rot och i Björkliden lyser snön vit på fjället och skogen är orange. Tack vare teknikens under - webbkameran kan alla få se hur vackert det är.

Ich bin ein bibliothekar!

Har nu läst ut Christer Hermanssons "Ich bin ein bibliothekar!" och vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta. Den är fantastiskt rolig men är det en parodi eller inte? Hermansson själv har ju gått bibliotekshögskolan precis som undertecknad och allt han skriver känner man igen. Samtidigt är man lite trött på schablonen bibliotekarie som används till huvudpersonen här. Bildad, högdragen, lite lustig, stram, nykterist m.m. Men jag ska inte sitta här och ljuga, dom finns också... i princip på alla bibliotek dessutom. Jag får välgöra uppror och motarbeta strömmen; slänga vadmalskjolen och de hornbågade glasögonen på hyllan, släppa ut ett långt svallande hår och prata högt om senaste Schwarzeneggerfilmen som jag sett.

Början

Så har jag startat min första blogg. Timmen är sen och huvudet slut. Alltid blir det väl nåt. Jag önskar verkligen att jag hade en tipi, även om det verkar bli kyligt och kanske tom. frost i natt. Men då sveper man bara in sig i sin buffelfäll och somnar av tystnaden som breder ut sig på prärien... Eller hur var det nu igen? Jag bor ju mitt i stan, här blir det aldrig tyst, och någon buffelfäll har jag inte heller. Men jag har gott om fantasti! Over and out.