Thomas Mann

I vår bokcirkel fick Lovisa för sig senast att vi skulle läsa klassiker från olika länder, alla olika. Det visade sig vara en ypperlig idé! Tysk litteratur föll på min lott och jag valde till slut Thomas Mann och hans Döden i Venedig. (1912) Mycket för att den var kort och bra, en sk kortroman :) I början avskydde jag Thomas Mann, det var sååååååå jobbigt för min stackars urvattnade hjärna att komma in i det otroligt detaljerade och beskrivande språket, jag läste och läste och fattade ingenting. Hjärnan hade svårt att ställa om sig från senaste numret av Family Living och Anna Janssons deckare. Men plötsligt händer det! Det lossnade och jag tyckte att det var kul att läsa igen! kul att läsa något lite mer utmanande och han har ju trots allt förärats nobelpriset i litteratur. Jag insåg hur roligt jag tyckte att litteraturvetenskap var när jag läste det på universitetet. Själva berättelsen handlar om kompositören Gustav von Aschenbach som reser till Venedig för att koppla av och hamnar mitt i en koleraepedemi samtidigt som han häftigt förälskar sig i en tonårspojke från Polen som är på semester vid samma ställe. Det händer aldrig något fysiskt mellan de två men man får följa Gustav von Aschenbachs trånande tankar och funderingar och hur han blir allt mer manisk med att följa efter denna unga adonis mellan Venedigs trånga gränder. Det hela slutar naturligtvis med det som titeln utlovar, döden. Jag gillade den och tyckte den var välskriven och intressant. Sen läste jag på nätet att många pedofiler lovordade boken som någon sorts "statement" för att det faktiskt finns framstående och prominenta personer som är pedofiler. Det lät ju sådär och är verkligen ingenting jag sympatiserar med. Det visar även på problemet att det är svårgreppbart när någon som en berömd författare och nobelpristagare skriver om sådant som vi idag skulle kalla pedofili fast vi inte gör det utan framhäver det hela istället som en sorts "förbjuden och platonisk kärlek". Och det är lite så det känns också, Gustav von Aschenbach gör som sagt aldrig verklighet av sina förbjudna tankar men de finns där ändå. Thomas Mann flydde Tyskland under andra världskriget och hans böcker brändes på bål mycket just för sitt homoerotiska innehåll. Han själv levde aldrig ut sin eventuella homosexualitet (vad man vet) utan gifte sig med en kvinna och fick sex barn. Jag ska försöka att läsa något mer av Thomas Mann när hjärnan tillåter :)

Mario Vargas Llosa

Årets nobelpristagare i litteratur, trum trum trum! Mario Vargas Llosa!!! Äntligen, en som jag faktiskt vet vem det är... men läst nå? nä, det har jag såklart inte. Vad är jag för en bibliotekarie egentligen? Tur att det inte ingår i examen...

... and the winner is...

Idag presenterade Horace, sin vana trogen, årets nobelpristagare i litteratur. Det blev en fransman som skrivit en herrans massa böcker, och jag har inte läst en enda... Men jag läste någonstans att han hade ett lättläst språk och inte var så tungläst... det låter ju betryggande. Kanske får jag ta och låna en av hans översatta romaner och se om det stämmer. Ja just det, höll ju på att glömma bort att skriva vem det blev (om ni nu inte redan vet det), Jean-Marie Gustave Le Clézio. För er som tycker att litteraturpristagarna mest påminner om en gammal torr ost och inte har en tanke på att läsa dom så kan jag tipsa om några av mina favoriter. Selma Lagerlöf ligger nog i topp, i tät följd av John Steinbeck, Per Lagerkvist, Eyvind Johnson, William Golding och Harry Martinsson. Många svenskar som ni märker. Det finns även många många fler som är läsvärda men det är som det alltid är, så många böcker, så lite tid...