Jag har en dagisunge!

Idag var det dags, den dagen som jag på nåt sätt hela tiden trodde låg lååååååååååångt fram i tiden. Det var dags för Oliver att börja på dagis. Men ni som haft inskolning vet ju att det första dagarna handlar om en halvtimme till en timme, så mer dramatiskt än så är det alltså inte än. Idag och imorgon är det Stefans tur att ha hand om inskolningen och idag hade det tydligen gått väldigt bra, fattas bara annat. En liten kille som kommer in och direkt blir kramad av en liten tjej, snälla fröknar som visar runt och sen tusen och miljarder leksaker och madrasser och annat. Snacka om lajbans! Den stora frågan är nu om han kommer att tycka det är lika lajbans att sen bli lämnad där utan sina föräldrar, och vara på dagis en hel dag! Förmodligen klarar han det mycket bättre än just dessa föräldrar... :)