Rädda filmupplevelsen!!

I varje aktningsvärd "damtidning" idag finns minst ett reportage om barnvagnsbio. Alltså en film som visas mitt på dan där taklampan är tänd och en "lagom film" visas på duken. Biografen kryllar av mammor (och möjligtvis en o annan pappa) med skrikande bebisar, barn och trendiga barnvagnar, det pratas och matas och tittas väldigt lite på film. Men vad är det här för idiotiskt påhitt?? Hela poängen med att gå på bio är väl att förlora sig i en helt annan värld och komma bort från skrikande ungar. Den enda som ska skrika på bio är jag. Och det gör jag utan undantag så fort det uppstår någon sorts plötslig och oväntad situation/rörelse i en film. Stefan tycker jag är pinsam och brukar försöka förutse när det ska hända... men har man snabba reflexer (och tendens för att bli skitskraj) så har man - take it or leave it! Jag vill sitta med fula 3d-glasögon och se Avatar. Jag vill krampaktigt stirra in i filmduken med torra ögon under några av de filmer som Svante rekommenderat från filmfestivalen, särskilt Lebanon och Lourdes. Jag vill sitta med en stor påse godis och sörpla läsk på någon fånig romantisk komedi och byta menande ögonkast med Emma. Allt detta vill jag göra utan skrikande ungar för jag älskar bio! Att gå på barnvagnsbio är för mig fullständigt främmande men eftersom det är så många som gör det så kanske det är toppen? Förmodligen inte någon fantastisk filmupplevelse men kanske en trevlig samvaro? Nä, ju mer jag tänker på det, ju mer idiotiskt låter det! Jag helt enkelt VÄGRAR att gå på barnvagnsbio, vilken tur att ingen tvingar mig :)