Vi är på bibblan

Idag hämtade jag Oliver på dagis där han tydligen hade fått ett litet bett, hm. På vägen hem fick jag svara rätt många gånger på frågan "varför då??". Ibland har man ett bra svar, ibland inte... vi tog vägen om bibblan eftersom jag hade böcker som skulle tillbaks. Oliver parkerade sig på barnavdelningen, tog av sig stövlarna och läste böcker. Och tjoade så det lät över hela bibblan men det var som tur var bara vi där - och bibliotekarien förstås (inte jag alltså, utan den som jobbar där bara för att klargöra det hela). Jag lånade lite ditt och datt och vi la även två kattböcker till samnlingen. Jag förundras varje gång över hur mycket roligt dom faktiskt har på den lilla bibblan. Oliver skulle icke låna med sig nåt hem, förmodligen tycker han att han har böcker så han klarar sig eller så fick han ingen inspiration. Sista biten hem fick jag svara på fler frågor och väl hemma upptäckte vi att resten av snön på framsidan hade rasat ner så jag fick skotta en gång till brevlådan med tung blötsnö som var packade hård som en sill, inget vidare. Sen var det mer frågor, matlagning (hastigt improviserad kassler-pasta-rätt) och Oliver spelade Pippis ballongspel själv tills hans pappa kom hem och förbarmade sig över honom. Nån timme och tusen frågor senare somnade han i sin säng framför Musse Pigg före kl 20! helt galet. Men man blir väl trött av så många frågor kan jag tänka mig...

En studie i snö...

Idag var det andra dagen för Oliver på nya dagisavdelningen. Det känns både bra och dåligt, det blir säkert jättebra men helt plötsligt känns det jobbigt med nya fröknar (som säkert är jättebra) och mindre lokaler (hur tänkte dom då?) och större barn (fast visst är det eg. bra att blanda åldrar?). Idag vinkade jag av honom och lät honom vara där utan mig en timme. Då passade jag på att ta grusgångvägen från Sjömarken bort till Sandared och tillbaka. Ungefär efter avfarten till Björvik och gaml Mio möbler så smalnar vägen av lite och träden står tätt på båda sidor. Det var som att kliva in i ett sagolandskap, ett vintrigt Narnia - rätt ut genom garderoben. Lövträden orkade inte hålla uppe den tunga snön och föll lite tjusigt in över vägen. För en gångs skull hade jag kameran med mig så jag tog några foton, här kommer en studie i snö. Och hur hade det gått för Oliver? alldeles, alldels utmärkt. Imorgon blir det både lunch och vila med.

Sovplats i hyllan

Vi har skojat lite ibland om att vi kunde ha dagis i bikupan i rum J218 på jobbet, nu när så många fått barn. Lite sådär som dom har i USA, dagis på jobbet. Jag vet inte riktigt hur vi tänkte med akustiken men jag har i alla fall löst middagslursfrågan! Oliver fick plats perfekt på längden i hyllan så då kan vi bara stapla fullt runt om. Det går in många ungar! Det blir kanske längdmätning först och eventuellt en liten säkerhetsanordning på utsidan. :) Perfekt!

Det dåliga samvetet har börjat...

I morse var jag aningen stressad, ett stycke motsträvig unge skulle lämnas på dagis, jätteledsen, kramig och trött. Bilen skulle sen köras till verkstan för översyn eftersom en varningslampa som inte borde vara tänd var det, antipollution fault, blinkar det på displayen. Är det inte alltid det när man kör bil egentligen? Ur avgassynpunkt menar jag... svärfar mötte i alla fall på verkstan och körde mig till jobbet och jag var här prick 07.49, inte illa! 10 minuter senare ringer dom från dagis. Oliver har feber, 38.5... Det var därför han var så omöjlig i morse och grät när jag lämnade honom. Det dåliga samvetet slog till direkt. Och det är väl så det kommer att bli nu, resten av livet. Man kan inte alltid upptäcka att barnen är sjuka på morgonen, men det känns som att man borde... Nu löste det hela sig bra ändå eftersom favoriten farmor genast susade ner till dagis och hämtade och om någon timme kommer pappan hem och lagar köttbullar. Den allra bästa lösningen hade förstås varit att inte stressa iväg i morse, låta Oliver sova ut, pejla läget, se om han var sjuk eller bara ovanligt klängig. Men så funkar det ju tyvärr bara i den bästa av världar, där man inte behöver rusa till jobbet, lämna bilen på verkstan, passa tider osv. Men man lär sig kanske till nästa gång!

Jag klarade det!

Jag och Oliver klarade det kanske ska tilläggas. Att komma iväg till dagis och vara där 07.15 och sen hinna med bussen och vara på jobbet i alla fall 08.10. Yes! Men nästa gång får jag nog gå upp lite tidigare så att Oliver hinner vakna innan vi lämnar huset... Imorse var det knappt.

Dagisbacillerna anfaller

Idag skulle ha blivit Olivers första "riktiga dag" på dagis efter inskolningen. Men jag var tvungen att ringa honom sjuk i morse. Och jag misstänkter att alla på jobbet just nu säger, vad var det vi sa! hehe Dagisbacillerna kom ikapp fortare än vi trodde. Men han mår redan mycket bättre så det blir säkert bra.