Bästa barnet

Läste ut den här serieboken av Sofia Olsson, Bästa barnet. En utlämnande berättelse om det svåra i att bli med barn. Jag tror att många som har stått ut med hormonbehandlingar, sprutor, inseminationer, och längtan efter barn som inte kommer känner igen sig i den här. Författaren ritar och skriver väldigt personligt och det här är bara en berättelse av många. Hoppet, glädjen, sorgen, ångesten och den där fasaden man sätter upp utåt kan splittra vilket förhållande som helst. Karaktärerna har ett talande minspel så ibland är texten nästan överflödig. Precis som i Klara Zimmergrens berättelse känner jag verkligen med dem (och då spontant mest med kvinnan) som kämpar och försöker bli med barn fast det inte går. Eller går till slut, som i den här serieromanen. Det är svårt att sätta sig in exakt i hur det är men de senaste åren har många gått ut och berättat sin historia vilket jag tror underlättar för andra i samma situation. Att bli förälder är inte alltid något som går på räls.

Längtan bor i mina steg

I år tipsade vi om biografier inför sommaren på jobbet. Då passade jag på att sno med mig den här hem (jag lånade den alltså :)) Längtan bor i mina steg av Klara Zimmergren. Tema barnlöshet är ju ingen nyhet i sig men i det här fallet lite sensationellt att en så offentlig person berättar så naket och ärligt om vad det faktiskt innebär. Allt jobb, känslor, vånda och det som hör till. Jag tror att det är svårt att till fullo förstå hur känslorna rör runt i kroppen och sinnet när man står inför det faktum att det här med barn inte visade sig vara något man fixar med en fingerknäppning. Medans de flesta inte ens behöver anstränga sig utan det "bara blir" så finns det (fler och fler) som får kämpa till sista droppen att få till det där älskade barnet. Jag tycker det är strongt av Klara att skriva en sån här bok just för att hon inte räds att skriva direkt från hjärtat. Så här är det, detaljer, tankar och känslor bildar en bok om ämnet. En personlig berättelse. Men den här boken handlar inte bara om barn och barnlöshet, den handlar även om hundar. Kärleken till ett djur som är så stark att den överskuggar det mesta. Efter att ha läst Klaras bok blev jag grymt sugen på att skaffa hund. Synd bara att jag är allergisk. Men det kanske går att ändra på i framtiden, för till skillnad från det här med barn så är hundar något man faktiskt kan "skaffa" lite när som. Det slutade ju bra för Klara till slut, hon fick det där efterlängtade barnet men kanske på ett annat sätt än hon hade tänkt från början. Och hund tror jag är något som hon alltid kommer att ha.

Barnlöshet

Lyssnade på Klara Zimmergrens sommarprat igår kväll när jag egentligen skulle sova. (ja jag är lite sen med sommarpratarna jag vet...) Har länge velat lyssna på hennes program där ämnet är framförallt barnlöshet. Vad gör man när de där barnen man önskar aldrig kommer? Det får mig att själv känna en oerhörd tacksamhet för de två små guldklimpar som jag fick, trots löss, förkylningar, nattvak och kräkningar. Livet med barn är ju vårt liv nu och jag kan inte tänka mig annat. Men Leo är en liten bonus för där var jag övertygad om att det faktiskt inte skulle bli fler efter Oliver. Men naturen har ett sätt ibland att överraska. Det kan vara på ett bra sätt eller ett dåligt, för oss var det på det bra sättet. Men många tankar har funnits under de åren mellan Oliver och Leo vill jag lova. Varför funkar det bara inte är den vanligaste. Och varför kan vi inte bara strunta i det och vara nöjda som det är är en annan. Det finns inget svar på någon av dem men jag känner mig otroligt ödmjuk inför de som aldrig får några barn trots att de så gärna vill. Och hur förhåller vi oss till dessa personer? Det är mycket det som Klara pratar om i sommarprogrammet. Och där är det svårt, det finns ju  naturligtvis uppenbara bra och dåliga sätt men samtidigt är det svårt att göra något "helt rätt" i en sån situation. Men viktigt är att inte släta över det hela och säga att "ja men det finns ju så mycket annat i livet, man behöver inga barn". Det är ju helt sant men inget man vill höra i det läget, för då är det där barnet det ENDA man tänker på och som man inte kan tänka sig vara utan. Det är inte lätt, utan svårt, jobbigt och tufft men allt vanligare idag och därför kanske ännu viktigare att man pratar om det! Så jag sänder en tanke till alla barnlösa som längtar, längtar, längtar och kramar mina barn lite extra under tiden.

Ännu mera läsning...

Mer Maria Ernestam blev det i sommar. Busters öron bjöd på en famlijehistoria kopplad till rosor och en med en härlig twist. Eva får på sin 56-årsdag en dagbok av sitt barnbarn och börjar nysta i sin egen livshistoria. Det framkommer saker som hon har hållt hemligt länge, fast mest hemligt är det för läsarna ända till slutet, kul! Och omslaget på pocketen är fantastiskt. I babyboomstider läste jag ut Babysug av irländska Sinéad Moriarty. Det handlar såklart om någon som inte alls kommit med i babyboomen utan tvärtom längtar efter barn - men det blir inga. Både roligt och sorgligt beskrivet, precis som det är. Det kan ju bli lätt hysteriskt med ägglossningstester och panikknull för att tiden är "rätt" och när ser man som mest barnvagnar, barn och gravida kvinnor överallt som när man själv desperat längtar efter det?? Ja ämnet är tufft men flera böcker finns ju som Ben Eltons Fruktlösa försök som kom redan 1999. Annars känns det ju som att, även om det naturligtvis alltid har funnits barnlöshet, så är det framförallt det senaste decenniet som det blivit riktigt utbrett. Förmodligen pga. att folk "skaffar" barn senare i livet och det finns tusen miljarder tidningar och media som slår upp det stort eller så är det allt det där giftet i Östersjön :) Sen kan det ju vara så att det ju gäller min egen omgivning för tillfället eftersom jag är just i "den där åldern". Boken var läsvärd och det är Ben Eltons med.