Livet som nattuggla

Efter fem dagar ungefär försvann det där rosa skimret där ingenting kunde irritera mig eller få mig att tycka annat än att livet var fantastiskt underbart med en liten bebis på armen! Nu börjar tröttheten ta ut sin rätt eftersom vi fått en liten nattuggla på halsen. Det tar tid att ställa om sig så att man sover på dagarna en stund istället. Men det går väl det med. Man upptäcker att man orkar mer än man tror och så småningom kommer väl även vi att hitta en rytm i vardagen. Plus-sidorna överväger minus-sidorna i alla fall och var det kärlek vid första ögonkastet så var det!

Nu är han här!

Ja det tog inte många timmar sen mitt senaste blogg-inlägg tills dess att det faktiskt började hända något. :) Under kvällen vann jag t.ex. årets första krocketmatch med förvärkar... Det tycker faktiskt jag var bra jobbat! Dagen mellan Vickans födelsedag och min egen gjorde han entré 14.52 under XXXX antal timmars krystvärkar... Sen var i alla fall jag helt slut och även lilla pyret tyvärr, som fick akut hjälp att piggna till. Han är fortfarande världens tröttaste bebis men nu mår han i alla fall bra.
Det var några jobbiga första dygn på BB men nu är vi hemma och försöker få lite ordning på tillvaron. Han har inte fått något namn än men det lutar åt Oliver!

/Lena

Ingen kunglig bebis...

Idag fyller Kronprinsessan Viktoria 30 år och idag är även dagen B, beräknad Bebis. Men här är ingen bebis i sikte utan det blir kanske på undertecknads födelsedag på måndag istället, eller om två veckor... hm

Men den som väntar på något gott! :)

Ingen bebis i sikte

Det här inlägget är främst för Emma som är så nyfiken så hon kan dööööö!!! :) Jag har inte fått någon bebis än utan sov faktiskt ordentligt hela natten. (minus 18 kisspauser ungefär). Men vi får väl se vad som händer idag! Imorgon är det ju Kronprinsessans födelsedag och även beräknat datum för vår knodd. Får se om det stämmer eller ej.

Over and out!

Klar!

I natt läste jag ut sista delen av Stieg Larssons deckare. Rafflande bra den med! Men vad gör jag nu? Livet känns tomt och meningslöst... he he Jag får väl börja läsa något annat helt enkelt.

Barn kontra jobb

Har funderat lite på det här med det ständiga pusslandet för småbarnsföräldrar nu för tiden. Var man än läser eller vem man än pratar med så verkar alla tycka att det är lika krångligt att få ihop det med barn och jobb. Hur kan det komma sig? Att skaffa familj sägs ju vara ett "naturligt steg i livet" (även om alla naturligtvis varken håller med eller praktiserar detta, helt ok för min del). Varför ska det då vara så svårt att ha barn och jobb samtidigt? (är allergisk mot ordet karriär så det slopar jag här). Borde det inte vara tvärtom? Om Sverige vill säkra framtiden med lite mer barnafödande och mer arbetare, borde det inte gå att kombinera dessa aktiviteter på ett vettigt och naturligt sätt? Man hör fler och fler skräckhistorier om arbetsgivare som diskriminerar fram för allt mammor som vill gå ner i arbetstid för att få mer tid för sina barn eller som väljer att tala om att de ÄR med barn. Är inte det lite 1800-tal eller i alla fall 1950-tal??? Hm... Jag har inte hamnat i smeten än mer än att jag redan haft mina duster med Försäkringskassan men det är en annan historia. Får återkomma om något år när jag ska gå tillbaka till jobbet så får vi se hur läget ligger då.