
28 januari 2009
Bilar bilar bilar

En busschaufför...
Igår kväll var det faktiskt ett sant nöje att åka buss 404 hem till Sandared. Jag satt ett tag och funderade på bussen vad det var tills jag insåg att jag hamnat på en buss med en busschaufför som visste hur man körde en buss! Och det är inte så många i dagsläget för att spä på kritiken mot Västtrafik... De flesta chaufförer måste ha hittat sitt körkort under en sten i skogen... Men här gled buss 404 följsamt fram genom Borås och jag kunde kliva av utan att ha mått illa en enda gång, hurra! Man får vara glad för småsaker här i livet. :) Och när jag kom hem stod maten på bordet och sen hade Stefan köpt semlor! Kvällen var räddad.
26 januari 2009
Dagisbacillerna anfaller
Idag skulle ha blivit Olivers första "riktiga dag" på dagis efter inskolningen. Men jag var tvungen att ringa honom sjuk i morse. Och jag misstänkter att alla på jobbet just nu säger, vad var det vi sa! hehe Dagisbacillerna kom ikapp fortare än vi trodde. Men han mår redan mycket bättre så det blir säkert bra.
23 januari 2009
Aj aj aj
Jag var nog lite för snabb i mitt triumferande över icke existerande träningsvärk igår... Karin sa att det alltid kommer dagen efter. Hon hade rätt...
22 januari 2009
Ett mirakel!
Jag vet ju att definitionen för ett mirakel kanske inte riktigt stämmer in på det som hände igår men ni som känner mig lite bättre förstår nog vad jag menar. Jag, Lena Holmberg, köpte ett friskis och svettiskort och var på ett pass i Sandareds gympahall igår, och jag överlevde! Visserligen totalt utmattad och jag erkänner att jag fuskade lite ibland när det var armhävningar men annars så klarade jag det! Nu gäller det bara att fortsätta... Det bästa av allt måste ju ändå vara att idag har jag ingen träningsvärk att tala om, det var ingen som behövde knuffa mig ur sängen i morse. Undrens tid är ännu inte förbi. :)
21 januari 2009
Mardrömmarnas trädgård...
Bilden är lånad från svt.
Läst...
16 januari 2009
Dagens promenad och dagis
Tid: 45 min
Sträcka: Lite osäker, men en bra bit av terrängbanan i Sandared i alla fall
Väder: 10 minusgrader och vindstilla, solen lyser genom träden, ljuvligt.
I-poden: ingenting eftersom jag inte har någon...
Idag vinkade jag adjö till Oliver på dagis redan efter 10 minuter och han brydde sig som vanligt inte nämnvärt... Sen hade jag en massa tid över och passade på att ta en långpromenad i det härliga men kalla vädret. Det blir inte så ofta annars, det är mörkt när man går till jobbet och mörkt när man kommer hem och har jag tur så är det fint väder just en onsdag när jag är hemma. När jag kom tillbaka till dagiset fick jag sitta i farstun några minuter medan Oliver hade fruktstund. De tyckte att det gick så bra så det inte fanns någon anledning att störa. Sen skulle vi gå hem. Att jag plötsligt dök upp igen som gumman i lådan var väl inte jättepopulärt, det såg jag på Olivers min. haha Men det var dags för vila för de andra barnen så vi började operation påklädning vilket man inte skojar bort så här i vintertider... och så vinkade vi adjö och kastade en och annan slängpuss på vägen. Att det hela är så odramatiskt från Olivers sida är ju naturligtvis jättebra och jag trodde nog inget annat heller, han är ett av de o-mammigaste och o-pappigaste barn jag vet och det har aldrig varit något problem förut. Men i hemlighet önskar jag ju ibland att han bara nån enstaka gång ville kasta sig runt halsen på mig och yla maaaaaaaaaaaaamma och vägra och släppa. Men hittills har det aldrig hänt... samtidigt är det oerhört skönt att allt funkar så bra och är just odramatiskt, han vet att vi kommer tillbaka, det är inte mycket mer med det. Han har skoj under tiden och har andra att ty sig till, precis så det ska vara. Än så länge har det ju varit så korta stunder också, det kanske blir annorlunda när det är mer på "allvar". Alla kan ju ha en dålig dag t.ex. barn likaväl som vuxna. Då kanske mamma och pappa ligger lite på plussidan i alla fall :)
14 januari 2009
Julen är slut!

12 januari 2009
Jag har en dagisunge!
07 januari 2009
Aldrig nöjd

05 januari 2009
Läst...

04 januari 2009
Jag vill ha en egen måne

Så här dramatisk såg himlen ut när det började skymma på nyårsdagen och vi var nere och grillade korv vid sjön. Isen låg blank och fin och det var många ute och åkte skridskor denna dag. Det var även många som grillade korv för varenda korvbröd var slut i affären, men det går ju lika bra med selleri :) Jag hoppas att ingen gick genom isen någonstans för det var som sagt var fullt med folk överallt även om det ju är långt ifrån säkert att isen håller överallt. Varje år är det samma historia, folk ger sig av på långfärdsåkning ensamma och försvinner för alltid. Fast man behöver inte ens ge sig ut särskilt långt, eller ensam heller för den delen. Men det är oftast lättare att ta sig iland igen om man är två. När vi var ute och åkte så verkade det inte vara någon fara men isen gör ibland ett sånt där märkligt ljud, en blandning mellan ett knakande och sjungande läte, lite övernaturligt. Jag hoppas isen håller.
02 januari 2009
Så många böcker, så lite tid...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)