Världens godaste kaffe på Preem?

I dag kunde man läsa i tidningen att dom serverar världens godaste kaffe på Preem, lika gott som i Italien :) Det låter ju inte illa! frågan är om miljön är lika mysig, går det att jämföra kaffe i en pappmugg på macken mot en härlig kopp på Piazza Navona i Rom? Nja, kanske inte, men man får ju inte vara för kräsen.

Det händer mycket...

Det händer mycket när man är borta några dagar. Nu är det fritt fram för homovigslar i kyrkan, vilket jag stödjer fullständigt. Ny asfalt är lagd nerifrån affären hela vägen upp till oss, något som jag också stödjer fullständigt :) Oliver lägger sina lite svårare pussel utan problem, det går lätt som en plätt för pusselmania-killen. Asterix fyller 50 och den konstiga anti-pollutionlampan i bilen har åter tänts. (tur att det är dags för service). Jag har hunnit läsa tre böcker också med all väntan på flygplatser och annat. Först ut var en för mig okänd bok som heter Gråt inte över spilld mjölk, skriven av Anitha Bondestam. Vid första anblicken såg den ut att handla lite om Tyskland vilket jag tänkte kunde passa bra. Men den visade sig mest handla om insideaffärer och hur man kan fiffla med konton, avtal och mysko paragrafer. Rätt så bra bok faktiskt, även om jag nog inte riktigt hängde med i alla svängarna kring ovan nämnda transaktioner... Jag klämde även snabbt svenska folkets debutroman - Dimridåer. Ett projekt där svenska folket har röstat på 700 bidrag från just svenska folket och en bok har satts ihop med tio kapitel av olika författare. Lite som den gamla "jag börjar skriva historien här så fortsätter du-prylen". Det blir lite därefter med snabba konstiga vändningar i storyn, a la Desperate housewifes. Men ändå lyckas den röda tråden hållas genom hela boken och man blir verkligen nyfiken på hur det ska gå för alla! Ett kul projekt. Sen har jag även läst Viveca Stens deckare I de lugnaste vatten som utspelar sig i Sandham. Helt ok tycker jag och jag kommer självklart läsa fortsättningen. Men snart blir det svårt att hålla isär alla svenska och nordiska deckare, dess författare och deras karaktärer. Allting går liksom ihop och jag får vända många gånger på böckerna nu för tiden för att komma på om det verkligen är något jag inte har läst innan...

Home sweet home

Nu har jag varit i Hannover på konferens i flera dagar. Det har varit en jättebra jobbvecka och kul att se en ny stad. Men ack så skönt det var att komma hem! Den här resan har jag verkligen saknat Oliver o Stefan. Och svenska språket! :) Fast jag har träffat en del svenska kollegor naturligtvis, men annars har det mest varit engelska med konstig brytning hela konferensen och sen tyska tyska tyska för hela slanten. Tröttnar dom aldrig på sitt eget språk? Varenda amerikansk komediserie är dubbad (liksom allt annat) och det blir till slut helt absurt. Men det har varit kul att se en ny stad som sagt, trots att det med undandtag av tisdagens underbara väder har varit rätt så kallt och ruggigt. Som väntat har tyskarna en oerhört effektiv lokaltrafik, både stadsbussar, tunnelbana, spårvagn och lokaltåg trängs på liten yta. Och åker man inte något av dessa transportmedel är det cykel som gäller, cyklister överallt! Det tillsammans med ganska många stora trafikerade vägar med (i mitt tycke) vansinniga korsningar och spår överallt gör Hannover till en stad som åtminstone inte jag skulle vilja köra bil i... Vad gör man annars i Hannover? Jo man äter t.ex. Hela centralstationen var ett enda eldorado i smaskiga wursterior, bakverks och smörgåsställen och mycket mycket mer. Goda grejer överallt! Sen shoppar man, hela city är fullt med affärer och gallerior på alla håll och ledder. Bokhandlarna är stora och maffiga och innehåller allt, även supersköna bra sittplatser där man kan sitta och läsa, och café förstås. Helt i min smak! Det märks att svensk litteratur är populär i Tyskland, Stieg Larsson i topp på alla listor, Håkan Nesser lite överallt, massvis med barnböcker där figurerna heter helt andra saker som Willi Wiberg (Alfons Åberg) Pippi Langstrumpf och Findus och Pettersson...

Svenska barnböcker med nya namn...

Smaskiga bröd och bakverk..

Man röker också en hel del, även på hotellet är jag rädd. Mitt rum luktade skunk när jag kom men efter någon dags vädring gick det att sova utan att känna sig rädd för att dö av passiv rökning... Konferensanläggningen som vi var på, Hannover Conference Center (HCC) var gigantisk och full av stora och mindre salar, korridorer och hallar. Där konfererades det minsann.

Hannover Conference Center (HCC) sett från parken bakom

Men nu är det som sagt skönt att vara hemma igen och jag kan fortfarande inte fatta att jag överlevde flygningen dit i världens minsta plan, men det gick!

Hannovers egna Turning Torso?? Fast i mindre format...

Show your liquidsskylt på flygplatsen, låter nästan lite äckligt...

Det här flygplanet önskade jag att jag skulle få flyga med...
... men istället blev det det här...

Några rosor blommade faktiskt fortfarande i parken

Min utsikt från hotellet

Den längsta lindallé jag någonsin gått genom...

Jag önskar att jag inte hade...

... hört Thomas Di Levas version av David Bowies Let´s dance. Den var helt enkelt bara oerhört dålig...

Yes!

Igår när jag var hos frissan fick jag veta att jag är såååå inne just nu! För jag har min naturliga hårfärg. Yes, äntligen! jag visste väl att jag skulle bli inne nån dag...

Nej, jag tänker fortfarande inte bestiga Mount Everest eller paddla runt USA...

Igår var jag och lyssnade när Renata Chlumska föreläste i Borås. Kvällens tema var att göra det du drömmer om! Det går att uppfylla sina drömmar, om du vill tillräckligt mycket! Positiv energi med andra ord. Jag tänkte att det kunde vara bra för en sån som mig som är lat, feg och undviker allt vad utmaningar heter - att få lyssna på någon som istället ser allt i livet som en utmaning! Något man måste testa och se om man klarar av. Ingenting är ett problem utan bara en möjlighet. Jag tyckte hon vävde in allt detta bra genom att berätta om hur hon förberedde sig och laddade inför sina expeditioner. Jag fascineras över människor som Renata Chlumska, jag skulle vilja vara en själv!! Men jag kommer definitivt aldrig att bli sugen på att bestiga världens högsta berg eller paddla med iskallt saltvatten som sköljer över mig dag ut och dag in i Stilla havet för att bli första person att lyckas ta sig runt hela USA helt för egen kraft, antingen genom paddling, cykling eller gång. Nej såna utmaningar lockar mig inte, däremot blev jag efter gårdagen lite sugen på att utmana mig själv, lite mer lagom sådär. Att nästa gång inte tänka, det här klarar jag aldrig, utan istället - det här fixar jag! Det mesta sitter ju i huvdet och i att förbereda sig för det man ska göra. Vi får se vad som händer. :)

Åsa Larsson

Jag har läst Åsa Larssons Till dess din vrede upphör. Att läsa Åsa Larsson känns lika tryggt som norrländskt tunnbröd och renfilé. Man vet man får och man blir inte besviken. Inte jag i alla fall! Jag gillar Åsa Larssons deckare, dom tilltalar mig och så fort jag öppnar en av hennes böcker kopplar jag av fullständigt. Men nu är den slut och det är bara att vänta på nästa.

Bibblan blir fem!

I fredags firade BLR, bibliotek och läranderesurser fem år! Det var heliumballonger, tårta med prickarna på, tal av alla möjliga och föreläsning av Sven Eric Liedman. Och självklart en massa happenings inne i biblioteket. Tårtan gick åt till sista smulan och ballonguppsläppet såg coolt ut, färgglada ballonger mot en blå himmel, på väg ut över Borås. Hoppas det blir lika maffigt när vi firar tio år!

Sara har tagit den coola bilden.

Ullared nightmare!

Igår hade Stefan fått för sig att vi skulle åka till Ullared. Han har bara varit där en gång tidigare, då var han pappaledig och det var mitt i veckan, mitt i månaden och inget folk. Igår var det därmot folk i mass vill jag lova! Regnet öste ner och vi åkte en öde och folktom väg genom Svenljunga och fnissade över skylten "varning för kanotister" och saktade ner för att titta på dom konstiga svartvita korna som var randiga, vad kan det vara för ras??? och sen öppnade sig folkmassan och parkeringen i Ullared framför oss, jisses! Stefan o Oliver letade parkering i en timme medan jag köade i regnet, hm. Konstigt nog var vi alla ändå på gott humör och inte ens trängseln inne på Ullared fick oss att surna. Vi handlade grejer, Oliver åt ostmackor och tittade på folk. Han måste nog vara världens snällaste barn eftersom han i princip inte sa ett pip förrän vi var på väg till kassan. Då hade han börjat tröttna. Han fick en glass utanför och vi käkade korv. Han höll tom humöret uppe när vi stretade mot bilen (längst bort) i motvind och regn, mitt fina prickiga paraply måste vara av ytterst dålig kvalitet för det knäcktes snabbt i vinden och vi såg alla ut som dränkta katter näv vi väl kom fram till bilen. Men Oliver ropade glatt regna, regna hela vägen. Det är ju ett ord han kan! Sen åt vi choklad i bilen hem och var lyckliga över att vi hade överlevt vår första (och sista?) Ullared nightmare...

Nasse är återfunnen

I morse hittade jag Nasse på ett högst oväntat ställe. Pusselbiten med Nasse på som varit försvunnen i evigheters evigheter låg snällt och väntade på att bli återfunnen i ett glasögonfodral i skåpet i hallen. Hm, jag är ganska säker på att jag inte lagt honom där i alla fall...

Lady

Idag blev jag kallad Lady av korvgubben. Det är sånt som höjer hela dagen på nåt sätt :)