Kall som is

Idag är jag inte riktigt lika grinig. Känner mig lite bättre faktiskt. Men brrr, vad kallt det är! Nu har vi minus 12 här ute hos i bushen och kallare ska det tydligen bli. Jag funderar på termobrallor i morrn men Stefan skrattade hånfullt åt mig. Kanske tycker han att jag är en klenis eller så vågar han inte själv ta på sig sin 80-talsskiddress... hehe Hur som helst så finns det väl ingen mer passande låt än denna gamla slagdänga just nu!

Nu har vi ljus i vårt hus

Nu är det ljus i vårt hus, alla adventsljusstakar och ljusslingor utomhus kom på plats igår och idag hängde Stefan upp julgardinerna i köket efter att jag brottat fast mig i en gardinstång. Lätt hänt när man är så grinig som jag, värre och gnälligare sjukling får man leta efter... Hoppas i alla fall jag är bättre imorgon, både för husfridens skull och för att jag ska orka jobba :) Nu väntar thaimat om inte budet kör vilse i snöstormen.

Light sucks!

Efter att äntligen ha passerat det värsta chokladsugstadiet i mannaminne så har jag lugnat mig lite. Problematiskt dock, att bara hasa runt hemma med ett sjukt barn, och sukta efter i princip allt som finns i skafferiet. Jag googlade meningen tips på goda lightprodukter nyss och fick absolut inget endaste litet tips, förutom att just undvika sådana... Approachen att lightprodukter inte är bra har faktiskt gett effekt verkar det som. Men om man nu måste dra ner på fettet och kanske skulle vilja byta ut lite grejer, vad finns då att tillgå? Inte mycket om man ska tro Internet i alla fall. Och jag kan för mitt liv inte hålla med dem som tycker att mini-lätta är precis lika gott som Bregott eller att mini-fraiche smakar ens i närheten så bra som matlagningsgrädde... Det är osmakliga och blaskiga produkter som helt klart smakar mer syntet än äkta vara. Fast det är min egen åsikt, det råder delade meningar om detta. Men jag fortsätter köra matlagningsgrädde och Bregott för smakens skull, det får bli annat fett som får stryka på foten istället. Men nu utvecklades det här till en fettföreläsning vilket nog beror på att jag läser den här boken för tillfället. Där författaren just påstår ovanstående falsarier (outnyttjat ord tycker jag). Men hon påstår även en hel del annat som jag lätt kan skriva under på. Ganska klokt och fyndigt emellanåt men under bokens gång blir det allt tydligare för mig att alla har sina egna demoner att brottas med vid viktnedgång. Man är helt enkelt olika, surprise!!! :) Så jag får fortsätta tampas med mina och länsa fruktfatet återigen i brist på choklad.

Ungdomar...

Har läst två ungdomsböcker, det gick ganska så fort. Fick för mig att jag skulle hänga med lite i tiden och se hur det är att vara ung idag. Baristas av Denise Rudberg är första delen i någon sorts serie om tre unga killar som möts via en kaffebar där dom börjar jobba extra. Jag är inget stort fan av Denise Rudberg och hennes övertydliga överklassbeskrivningar. Allt bara flyter på och det känns inte engagerande på något sätt - hur många problem karaktärerna än har i böckerna. Och sen är det något med hennes uppsyn... (vilket självklart är ganska barnsligt och omoget av mig) Men men, jag tog tjuren vid hornen och det slutade exakt där det har slutat förut, som jag beskrev här. På något sätt har jag svårt att känna med Ruben, Nicholas och Ludvig och deras kärleksproblem. (bara namnen är ju så löjligt överklassiga så man dånar). Det är lättläst litteratur som liksom bara flyter förbi som olja på spagetti. Och allt löser sig sådär mysigt härligt varje gång. Har inte läst någon av hennes senaste i den hypade genren "elegant crime" och det är mycket möjligt att de är bättre, kanske är det där hon hör hemma. Mer intressant var då Gunnar Ardelius Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket. Kanske för att den var så befriad från klyschor och "det gamla vanliga". Med korta texter på varje sida om ditt o datt i Morris och Bettys kärleksrelation vinner den lätt i jämförelse med DR skildring... Men frågan är om det är vad ungdomar vill ha? kanske en liten del, men överlag tror jag lätt att Baristas kommer att leda utlåningsstatistiken på skolbiblioteken. Men sånt är livet :)

Coolt eller läskigt?

När man läser min blogg kan man ju inte tro att jag gör annat än handlar på Ica. Och det stämmer ju :) Här om dagen vann jag en burk sill (som vi inte hämtat ut än) och idag när jag åkte ända till Ica Maxi vann jag ingenting, men däremot såg jag den här fantastiska skylten! FÖRST I SVERIGE liksom!!! Coolt! eller egentligen inte, för den lila sparrisen såg verkligen inte god ut, snarare läskig. Jag tror jag håller mig till vit och grön sparris. Tills den lila blir mer utbredd i alla fall, och ser godare ut.

Plötsligt händer det!

Idag när jag stod i kassan på Ica och skulle betala harklade sig kassörskan och tittade på mig, du har vunnit! säger hon glatt sen. Va? sa jag, fattade ingenting. Men tydligen hade jag vunnit ett tolvpack ägg. Det är det här med att vinna på kvittot, det trodde jag var nys eftersom det inte hänt en enda gång - förrän nu! Tänk att jag vann, tolv ägg, det är fantastiskt. :)

Strålande morgontrött

I morse hämtade jag dom små på flygplatsen. Morgontrött som jag är sov jag längre än nödvändigt och sen upptäckte jag att planet skulle landa en halvtimme tidigare än sagt plus att inlandsisen fullkomligt hade parkerat sig över bilen så det blev lite stressigt. Men jag hann! På väg till Landvetter önskade jag hett två saker, 1) att jag hade haft kameran med mig, 2) att jag hade haft tid att stanna och fota lite vid sjön. Det var en strålande vacker morgon med soligt klart väder och frostiga träd och ett hängande dis över vattnet. Så när jag kom hem slängde jag mig in i bilen igen och körde först ner till badplatsen och sen bort mot Hultafors. Tyvärr hann det allra krispigaste och vackraste att tona bort men jag lyckades fånga lite av stämningen med kameran i alla fall. Nästa gång MÅSTE jag gå upp tidigare, hur nu det ska gå :)

Digitalkameran is back!

Äntligen har vi fått tillbaka vår digitalkamera, eller rättare sagt vi fick en ny kamera. Den gick inte att rädda. Precis som med förra... Det är objektivet som ställer till det, oftast är sand boven i dramat men nu sist vet vi inte vad som hände. Jag har använt min gamla vanliga hederliga systemkamera lite och så har vi lånat Stefans jobbkamera. Men vilket meck! Tänk vad mycket digitalkameran ändå har revolutionerat fotandet för den "vanliga människan". Man tar snabbt foton, ser med en gång om bilden blev ok alternativt usel. Man kan ladda in fotona i datorn och lägga upp på bloggar, maila eller bränna på cd, spara på usb och visa andra. Man kan lätt bildbehandla om det visade sig att bilden blev för mörk eller man fick med för mycket runt motivet osv. Möjligheterna är oändliga. Men visst är det just nu spännande att vänta på att filmen som var i systemkameran ska framkallas och se hur dom korten blev. Så var det ju jämt förut, men jag föredrar nog hur det är nu för tiden.

Nallar

En nalle är alltid bra att ha, här är Oliver och jag med våra. Min heter Ludde, Olivers heter - tja, Nalle :)