Lagt golv ligger

Hoppas jag i alla fall... det är rätt mycket golv som ska läggas där uppe men nu har vi kommit en stor bit på väg! Så här ser det ut för tillfället. Imorgon blir det mer. Då måste vi förbi den kritiska biten vid badrumsväggen... nästa vecka funderar jag på att ta en restresa till Cypern eller nåt, jag vill helst inte vara hemma när trappan kommer, det blir nervöst...

Människohamn

Igår kväll läste jag ut Människohamn av John Ajvide Lindqvist. Till skillnad från den här usla boken som jag inte ens orkar skriva om eftersom jag tyckte den var så kass så fastnade jag direkt i Människohamn. Han skriver bra Lindqvist. Den här boken skilde sig ändå lite från de andra två jag läst, Låt den rätte komma in och Hanteringen av odöda. Denna gången tyckte jag att det övernaturliga fenomenet var otroligt svårgripbart. På något sätt var det lättare att acceptera att det finns vampyrer och zoombies. Märklig tanke. Hur som helst så fastnade personerna på näthinnan den här gången, intressanta karaktärer som man gärna ville veta hur det skulle gå för och när man tänker efter är havet rätt svårgripbart till att börja med. Läs den! men läs nästan ännu hellre Hanteringen av odöda.

Något är knas

Ja något är sannerligen knas när barnklädesaffärerna får härja fritt. Tur att någon ifrågasätter ibland. Håller med Kakan om att det är galet. Det är inte för inte jag känner ett plötsligt sug att boosta den här boken igen. Ge ditt barn 100 möjligheter istället för två! Utkommen på det fantastiska förlaget Olika. Där får man upp ögonen för ett och annat.

Failure?

Se där, trots goda intentioner misslyckades jag totalt när jag skulle laga mat idag. Att se sådär tjusig ut alltså. Med ett barn som så gott som somnade i kundvagnen på Ica behövdes en snabb matinsats. Champinjonerna glömdes, baconet blev sådär, riset kom sist och jag såg inte ett dugg flärdaktig ut. Flygande Jakob gjorde skäl för sitt namn, det fixades i flygande fläng. Hm, bättre lycka i morrn kanske?

Perfekt

Jag lånade en sån där kokbok med recept för barnfamiljer på bibblan. Alla ser så läskigt perfekta ut på bilderna. Mammorna (kockarna) är supermejkade och snyggt klädda och barnen idylliskt söta med trendiga kläder och frisyrer. Alla ser superlyckliga och tjusiga ut vid matbordet och matlagning. Mig veterligen ser vi INTE ut sådär när vi lagar mat, eller nån annan familj jag känner heller för den delen... Tillrättalagt kallas det. Men visst, det ska ju locka folk att läsa, vilja laga mat och också bli sådär lyckliga. Det var en del lockande recept i boken som jag tror jag ska testa. Men jag kan inte börja med en gång, jag måste gå och sminka mig och snygga till mig lite, man kan ju inte se ut hur som helst när man lagar mat!

Vi är på bibblan

Idag hämtade jag Oliver på dagis där han tydligen hade fått ett litet bett, hm. På vägen hem fick jag svara rätt många gånger på frågan "varför då??". Ibland har man ett bra svar, ibland inte... vi tog vägen om bibblan eftersom jag hade böcker som skulle tillbaks. Oliver parkerade sig på barnavdelningen, tog av sig stövlarna och läste böcker. Och tjoade så det lät över hela bibblan men det var som tur var bara vi där - och bibliotekarien förstås (inte jag alltså, utan den som jobbar där bara för att klargöra det hela). Jag lånade lite ditt och datt och vi la även två kattböcker till samnlingen. Jag förundras varje gång över hur mycket roligt dom faktiskt har på den lilla bibblan. Oliver skulle icke låna med sig nåt hem, förmodligen tycker han att han har böcker så han klarar sig eller så fick han ingen inspiration. Sista biten hem fick jag svara på fler frågor och väl hemma upptäckte vi att resten av snön på framsidan hade rasat ner så jag fick skotta en gång till brevlådan med tung blötsnö som var packade hård som en sill, inget vidare. Sen var det mer frågor, matlagning (hastigt improviserad kassler-pasta-rätt) och Oliver spelade Pippis ballongspel själv tills hans pappa kom hem och förbarmade sig över honom. Nån timme och tusen frågor senare somnade han i sin säng framför Musse Pigg före kl 20! helt galet. Men man blir väl trött av så många frågor kan jag tänka mig...

mobilbloggning

Jag testar att blogga från mobilen. Det går långsamt... jag är inte vän med de mikroskopiska tangenterna. Får se om man vänjer sig...

Ozonskiktet har tjockat på sig

Äntligen en bra nyhet! Ozonskiket tjockare än på länge, sen 1991 i alla fall. Ett steg i rätt riktning!

snögubben smälter

Snögubben har tappat näsan, och ögonen och snart lite mer saker. Han smälter!!! stoppa tövädret!

Mycket snö är det!

Nu är det snö upp till staketet igen, och det redan i början av januari! Tokigt. Och mycket att skotta...

Ugglor i mossen

I natt kunde jag inte sova, så jag gick upp och satte mig framför datorn en stund. Sen släckte jag adventsljusstaken i fönstret och tittade ut. Vad fint det är nu tänkte jag, alldeles stilla och vitt. Men vad är det där för mörkt på altanräcket? Är det en stolpe som inte har snö på sig, konstigt. Men vänta, stolpen är ju precis bredvid, vad 17 är det där? är det en katt? eller en fågel? hm, jag gick ut i vardagsrummet och kikade genom fönstret där istället, då ser jag att någon tittar på mig, det är en uggla! Vad coolt! Jag går in i datarummet igen, ugglan har vridit på huvudet mot mig igen. Jag smyger in till Stefan och väcker honom, han blir förvirrad och undrar vad det är frågan om? Men när han masat sig upp och också sett ugglan tycker han det är lika coolt. Till slut känner den på sig att den är iakttagen och lyfter och flyger iväg, wow!!! Årets händelse, svår att toppa. En uggla på vårt altanräcke en meter från huset! Jag tror den spanade på småfåglarna som vi matar precis vid busken framför men dom hade nog gått och lagt sig, det var bara ugglan och jag som nattsuddade lite. Hoppas den kommer tillbaka! Spekulationerna annars är många, var den här för att rekrytera Oliver till Hogwarts? (han som inte gillar ugglor) eller var det ett tecken, tydligen finns det både bra och dåliga. Ugglan anser vara kvinnans totem - den representerar mörker och det okända. I vissa kulturer förknippas den med död och pånyttfödelse, ett sätt att gå vidare. Den är också en symbol för en uråldrig visdom, drömmar och visioner. Den är ett tecken på transformation - en utveckling för att uppnå ett högre andligt medvetande. Eller, så var den bara hungrig :)

Bamse i öronen

Sighsten Herrgård

I går läste jag ut ett tips från Christel, ett nytryck av boken Sighsten, skriven av Sighsten Herrgård själv och journalisten Carl Otto Werkelid . Själva boken är inget litterärt mästerverk, skriven i lite sådär gammaldags stil ibland som t.ex. nu ska vi återvända och se vad Sighsten gör 1968... Ett ganska irriterande grepp. Men det är inte språket som är grejen i den här boken utan det är storyn. Vilket liv han har levt Sighsten! Och när han själv berättar är det allra bäst, som de helt fantastiska dagboksanteckningarna från jobbresor till Iran och Island. Bland det roligaste jag har läst, varför levde man inte på 60-talet??? coolt! Man får både en bakgrundsbild av Sighstens uppväxt (född i Finland) under kriget och vilka han möter genom livet som påverkar honom och framför allt kanske hur han påverkar dom! Både underhållande och intressant läsning och en bra inblick i hur nyheten om sjukdomen AIDS slog ner i ett ont anande Sverige. Jag var 18 år när Sighsten gick till dom sälla jaktmarkerna och visste nog egentligen inte vem han var (mode-o-intresserad som jag alltid varit) men minns att det blev en del ståhej. Två år senare dog även Jakob Dahlin i samma sjukdom men han gick aldrig ut offentligt som Sighsten och talade om att han var sjuk. Sighsten la nog grunden till ett arbete mot sjukdomen och för forskningen i Sverige och fick oss att få upp ögonen för aids. Idag pratas det inte alls lika mycket om Hiv och aids , kanske för att de flesta i västvärlden får bra bromsmediciner och kan leva ett ganska bra liv - betydligt längre än man kunde 1989. Däremot är det ett gigantiskt problem i u-länderna och idag räknas ca 33 miljoner människor vara smittade och förmodligen i realiteten är det fler än så. Det jobbas hårt på ett vaccin men än så länge finns inget fungerande botemedel. Läs gärna Sighsten, inte bara för inblicken i aidsforskningen utan för att det är en härlig levnadsskildring av en omtyckt man.

Oliver är på g

Tro det eller ej men Oliver är nu inne på sitt fjärde år trots att han just nu bara är 3,5. Här är lite bilder från 2007 till 2010 ungefär samma tid på året. Han växer! :)

GOTT NYTT ÅR!

Ok, vi lyckades få till nästa paj i alla fall, god blev den också. Liksom den gratinerade hummern, oxfilén och allt godis. Total överätning som vanligt. Konstigt regn vid tolvslaget så en del raketer ville inte tändas men det skjuts ju upp en del andra som man kan titta på. Sent påkomna och nattsuddade charader av Bamse fick börja det nya året och det var länge sen vi skrattade så mycket. GOTT NYTT ÅR!