Björnen sover - inte!

Väck inte den björn som sover är faktiskt något som är värt att ta fasta på om man läser dagens BT...

Stor eller liten?

Det är inte lätt att vara 3.5 år. Ibland är man stor och ibland är man liten. Men Oliver nu får du sluta med blöja, du är ju en stor kille! Nu får du allt klä på dig själv, du är ju en stor kille! Bara små bebisar har ju napp, du är ju stor! Eller, nej du får inte vara kvar hemma ensam när vi åker och handlar, du är alldeles för liten! det här är vuxendricka, du är bara ett barn. Nej, du kan inte cykla själv än, du är alldeles för liten. Och så fortsätter det... Det är inte lätt att veta om man är stor eller liten eller när man är det ena eller det andra. Det är som sagt inte lätt att vara 3.5 år...

Jehåvasjäveln

Jag måste erkänna att när jag skulle läsa Henrik Petterssons jehåvasjäveln var det mest för att få smaskiga detaljer om en företeelse som jag tycker är ytterst suspekt. Och visst får man en inblick i denna märkliga och slutna värld. Men smaskiga detaljer? nja, det var mer en ganska tragisk och plågsam bok att läsa om den stackars förvirrade Jens som dras mellan församlingen och den "andra världen utanför". Vart är han på väg? vem är han? vad ska han göra? Ja, stora existensiella frågor som ni märker. Ändå beskrivet på ett ganska vardagligt sätt. Jag har inte ändrat min uppfattning om sk vittnen efter att ha läst den här romanen, den har snarare förstärkts.

Dagens miljövän

Massor av djur...

Igår kväll läste jag ut Karlstad zoologiska av Hanna Hellquist. Jag har inte riktigt hängt med i Hanna Hellquists värld och såg henne för första gången i programmet Sommarpratarna på svt förra året. Det som är typiskt för henne är väl hennes rättframhet, hon bara brötar ut det hon tänker på och den värmländska dialekten förstärker hennes uppriktighet på något sätt. Ungefär så är det i boken också, Hanna berättar rakt av om sin uppväxt med tusen miljarder olika djur tillsammans med sin pappa som är rätt fanatisk när det kommer till just djur. Hennes mamma figurerar som en trygg person i bakgrunden medan boken cirklar kring Hanna och hennes pappa. Och djuren såklart. Herre min hatt vad djur familjen Hellquist haft genom åren! Kakaduor, ormar, möss, sköldpaddor, hundar, katter, papegojor, you name it! En helt främmande barndomsvärld från min egen, uppväxt med en allergisk mamma som jag är. I min djurlista samas en vattensköldpadda och några ynka fiskar (varav ett gäng söta black mollyfiskyngel som blev brutalt uppätna av sina föräldrar eftersom jag tyckte synd om dom när dom bara fick simma runt i sin lilla barnbassäng och släppte ut dom...). Fiskarna spolades ner i toaletten en efter en när dom gick hädan, vattensköldpaddan Robban skänktes bort till en djurfamilj på annons som hämtade med bilen full av hundar, fåglar och annat. Jag tänker alltid att han fick det bra, men förmodligen blev han sköldpaddssoppa... Men nu har jag halkat från ämnet, boken! Den består egentligen av korta kapitel, små krönikor om alla djur som passerade genom åren och så Hannas förhållande till sin pappa. I början tyckte jag att han var ett as som lät henne göra så mycket konstiga och otäcka saker bara för att få tag i de bästa djuren eller brutalt göra sig av med dem när de inte mådde bra eller behövdes längre. Men längre fram i boken växer ändå någon sorts ömsesidig kärlek fram mellan dom två, dom har en speciell relation. När slutorden kom fick jag faktiskt en liten tår i ögonvrån, familjen är ändå alltid familjen, eller hur!?

Lika som bär?

Magsjuka

Ja magsjukan hann ikapp oss till slut. Just när vi var helt säkra på att vi klarat oss. Igår låg jag blek på soffan hela dagen, så fort jag försökte ställa mig upp snurrade det i huvudet. Det stackars barnet fick roa sig själv, men han fick både frukost och lunch och bytt blöja om ni är oroliga för hans välfärd :) Idag är han hos farmor och leker och blir ompysslad medans hans trötta föräldrar kurerar sig hemma. Så kan det gå! Igår avundades jag alla på Facebook som skrev såna lyckliga statusuppdateringar om ditt och datt medans min dag helt gick itu. Men det går ju över! Vi masade oss ut lite på eftermiddagen och det var sannerligen en strålande sol. Några snödroppar på g hittade jag också! Men mest var jag glad över att vi aldrig flyttade in utemöblerna efter sommaren så jag kundel ligga på soffan på altanen och titta på när Oliver lekte i snön. Nu känns det milsvids bättre så det finns hopp!

Byxdressen är tillbaka

Läste till min förskräckelse i tidningen att det är byxdress som gäller i år. Ehe, jag vet inte vad ni andra tänker på när ni tänker byxdress men jag tänker ungefär som på bilden och det är INTE nåt jag vill se igen... Förstår såklart att det säkert finns modernare varianter av byxdresser idag men är det snyggt? tveksamt... På mig lär ni inte se nån byxdress i alla fall men å andra sidan ser ni aldrig nåt trendigt på mig, det ingår inte i mitt vokabulär. Har gjort mina små försök genom åren med fransar och nitar på stövlarna (typ 2 år försent...) och min beskärda del av stentvättade jeans och pastelljackor och så salomonryggsäcken såklart (full av ditlimmade extremt coola hårdrocksmärken). Men that´s it. :) Så är byxdressen back eller inte? Det får vi se i vår.

Energilösa?

Läser om efterverkan av jordbävningen i Japan. Kärnkraftverket var byggt för att tåla kraftiga skalv men det gjorde det inte ändå, ibland rår inget på jordens krafter. Kärnkraft känns som ett sårbart alternativ vid energiförsörjning i världen. Det är bra på många sätt men när det väl händer en olycka, blir konsekvenserna väldigt allvarliga. Än så länge tror jag inte så stor mängd radioaktivitet (men tillräckligt) har läckt ur detta kraftverk, men jorden runt omkring lär inte vara lämpad för jordbruk på länge, vart ska alla familjer ta vägen som lever av detta? Hur kommer det att påverka människans kropp och hjärna och allt runt om kring? Men vad kan vi använda istället för kärnkraft? Kol har ju inte heller visat sig vara ett bra alternativ, borde det kanske ha satsats mer på alternativa energikällor som vatten, vind och sol. Alla tre är jordens element, är det inget vi kan lära där? Någon syntetisk energi som går att applicera på det sätt vi lever idag. Stora summor läggs på forskning av olika de slag, men lika mycket pengar läggs på t ex vapenindustri. Hur går det ihop? Ska vi förstöra jorden, ska vi göra det rejält är budskapet. Jag är förvirrad.

Gagagagagaga

Ja hur ska man ens kunna kommentera den här nyheten? Jag avstår...
"Gaga hotar att stämma glasskiosk"

Tre apor

Efter några riktiga bottennapp i bokcirkeln satsade vi på ett tema och läste den här boken. Det visade sig vara en lyckträff för i stort sett alla tyckte den var bra och sen gick den till råga på allt och blev nominerad till BT:s debutantpris! Nu är vi på banan igen... Boken har egentligen bara ett problem och det är egentligen ett ganska stort problem om man vill bil framgångsrik som författare. Jag kommer inte ihåg vad den handlade om så här i efterhand. Nästan blankt. Men när man läser den är den välskriven, rolig, sorglig, fyndig och har på sina ställen riktiga guldformuleringar. Men just nu är det som sagt blankt. Man vill ju gärna komma ihåg vad en bok handlar om och här kan jag väl efter en kvälls genomgång endast säga det i stora drag. Boken får bra kritk som här i DN och den är väl värd att läsa, och kanske är det bara mitt minne som börjar försvagas av åldern? vem vet... Nu vill ni säkert veta vilken bok det gäller också och det är alltså Tre apor av Stephan Mendel-Enk .

Färg och svartvitt

Vi fick så fina tulpaner här om dagen, dom lyser upp hemma! En riktig färgprakt. Sista tapeten kom idag på plats - i vårt sovrum och det blev jättebra ihop med det mörka golvet. Imorgon kommer lister och dörrar m.m. Sen är det "piff" kvar. Och på onsdag ska jag måla förrådet och där ska lite golv in sen. Det börjar likna nåt banne mig! Men jag börjar också bli fasligt trött på mig själv och allt prat om renovering och tapeter hit och dit och kuddar och mattor och lampor. Oliver måste börja undra snart om det är så här livet ser ut, jobb jobb jobb, handla handla handla. Hm.... är vi barn av vår tid? :) Men snart är vi klara och då är pengarna tvärslut så vi kommer att ha oceaner av tid att umgås med billiga medel. hehe

Biblioteksångest

Idag är det international hug an librarian day men det jag läste här om dagen handlade mer om bibloteksångest. Christer Hermanssons bok Varför har inte fler bibliotekarier läderbyxor är fantastiskt kul emellanåt och ibland lite tragisk och ångestframkallande. Som i det här kapitlet där han beskriver hur han (anno någon gång på 80-talet) glad i hågen kliver in på Borås högskolebibliotek och ska beställa ett fjärrlån.

En dag vill du prova dina vingar och ta det stora steget att beställa ett fjärrlån från högskolans bibliotek. Du har hittat en referens till en väldigt intressant tidskriftsartikel som handlar om din favoritförfattare. Du fyller i blanketten med de nödvändiga bibliografiska uppgifterna och stegar sedan frimodigt fram till informationsdisken. Bibliotekarien tar emot din fjärrlåneansökan, granskar den och börjar sedan skratta maliciöst. Du får sedan en rejäl utskällning och uppmanas att skriva de bibliografiska uppgifterna korrekt och och sedan komma tillbaka. Du går därifrån med en känsla av skam. Aldrig någonsin frågar du en bibliotekarie i informationsdisken på högskolan i Borås om någonting överhuvudtaget.

Efter den läsningen ville jag genast skriva ett brev till Christer Hermansson och be honom komma tillbaka och göra en fjärrlåneansökan hos oss idag, jag lovar att han skulle bli förvånad över den snabba och excellenta service han skulle få, dessutom med ett kärleksfullt leende. Så arbetar vi på fjärrlånet vid Högskolan i Borås idag! hehe skämt åsido, det känns som att åtminstone några saker har förbättras inom biblioteksvärlden idag som servicen utåt våra låntagare. Det är vad jag tror i alla fall. :)