Jorden vi ärvde och lunden den gröna...

I somras lyssnade jag på Maria Wetterstrands sommarprat i radion. Och jag läste hennes bok Den nya gröna vågen. De var ganska lika. Maria Wetterstrand är verkligen en miljömedveten kvinna, men också en som är bra på att föra ut sitt budskap! Synd att hon slutar som partiledare. Hur som haver så handlade den här boken inte helt otippat om miljön! men fokuks är BRA saker, inte hur kass miljön är utan vad helt vanliga (och ibland ovanliga) människor gör för att förbättra den! de drar sitt strå till stacken på olika sätt och den här boken handlar om att lyfta fram dessa goda exempel. Jag tror, precis som många andra, att jordens vara eller icke vara går i cykler, förmodligen är vi inne i en dålig sådan nu. Och vi har gjort vår allra bästa det senaste århundrandet för att påskynda processen. Ju mer man läser om hur jorden mår, desto sämre mår man själv. Hur tänkte vi när vi gjorde så här? Ja allt handlar ju om utveckling, men vår utveckling har tagit hårt på det som har gjort den möjlig, nämligen jordens resurser. Det är en svår fråga, för handen på hjärtat, hur mycket är man EGENTLIGEN beredd att offra när det kommer till kritan? Man har vant sig vid en viss livsstil idag och den är svår att bortse ifrån. Men om det görs stora förändringar, direktiv som gäller ALLA så kanske det blir lättare att forma om sin vardag och sitt liv. Men att själv helt plötsligt göra avkall på det mesta, sälja bilen, flytta ut på landet och odla sin egen potatis, ha getter i ladugården och sy sina egna kläder och tvätta allt för hand i såpa. Ja då känner man sig ju lite lurad när man vet att grannen sitter i sin IKEAsoffa i sina stentvättade jeans och tittar på Hollywoodfruar på teve och äter Oekologiskt odlade chips. Ja livet är en enda stor röra helt enkelt, jag tror inte att jag är lyckligare för att jag har allt detta än någon på andra sidan jordklotet som bor i ett litet hus med stampat jordgolv och lagar mat runt en eld tillsammans med en stor familj (och några getter såklart) men jag tror att det är svårt att plötsligt svitcha. Det behöves en stegvis ändring och den ändringen måste ske hela tiden varje dag och överallt. Sluta med allt detta sabla emballage på allt man köper, odla mer i Sverige så det går att köpa mer närproducerat, se till att ekologiskt blir standard, utveckla kollektivtrafiken ännu mer, och sluta med slilt och slänglivsstilen! gör saker som håller istället och se till att det är det nya svarta. Ja, kanske är det jag som ska bli den nya Maria Wetterstrand? det låter nästan så, men jag tror bara att jag är en alldeles vanlig liten människa, och kanske kan jag dra mitt strå till stacken, jag ska bara komma på hur :)

Smutsig

Fem smutsiga små fingrar...

Blommor

En sån här "trevlig liten bukett" som min mamma skulle säga... plockade jag ihop i trädgården igår för att pigga upp mig själv. Det är då alla de där rensningstimmarna på knä känns helt ok, när man får in lite blommor i huset. Vackert är vad det är.

Bokmässan

Som vanligt är jag inte kändis-spotter av rang, utan snarare en urusel sådan... men jag såg i alla fall Janne! fast utan väst... Han har tacklat av. Och meterolog-Per två ggr! Vi vann inte priset heller som årets bibliotek men konstverket vi hade vunnit var faktiskt riktigt fult så det kanske var tur det ;) Fast visst var det synd, det hade varit bra publicitet och ett nice erkännande av vårt härliga bibliotek! Roligaste hörnet är ju barnhörnan, men jag hann provsmaka både efterätt och rosévin på plan 2. En trevlig lunch på Världskulturmuseet med trevliga kollegor hann också avnjutas, en lååång sådan... skönt att komma bort ifrån allt stim en stund. Och inte handlade jag överdrivet mycket den här gången heller, mest nöjd är jag över mitt drakboksfynd!

Legoland

I lördags var vi på Legoland. Det var första gången för mig! och för Oliver :) Coolt! extremt mycket lego och väldigt fint gjort. Roliga småattraktioner och så 4D-film. Och man kan ju inte låta bli att undra hur beskrivningen såg ut till Sitting Bulls alla 1.4 miljoner legobitar... Det blir nog helt klart fler gånger på Legoland.

1000 mail

Nu har jag passerat 1000 mail i inboxen. Det stressade mig ganska mycket för ett tag sen att jag närmade mig detta gigantiska antal. Men efter lite back-up från stödjande kollegor känns det helt okej. Det finns ju faktiskt en sökfunktion i mailprogrammet, så man borde hitta det man ska ha ändå. Bara man kommer ihåg ämnet eller vem det var ifrån... Det här informationssamhället tar ju kål på en snart, snacka om information overload. Rensa i röran hemma talas det ständigt om, ut med gamla för små kläder och fula oanvändbara pryttlar. Men att rensa i informationsdjungeln är det mer tyst om. Kanske för att ingen har kommit på något bra sätt att hantera alltihop annat än att dra ut sladden.

Villette

Sakta men säkert arbetar jag mig nedåt i högen av lånade böcker. Senast ut - Blodröd måne över Villette av svenskan Ingrid Hedström. Det tog mig ungefär halva boken innan jag fattade att Villette var en påhittad stad... eftersom Belgien är för mig ett blankt papper så försökte jag ta reda på lite mer om omgivningarna. Så för er som undrar, Villette-sur-Meuse finns alltså inte på riktigt :) Till en början (och även till viss mån i slutet) var det hopplöst att hålla isär alla olika karaktärer och händelser och många namn bara flyter förbi. Men faktum är att historien tar sig på slutet och upplösningen kändes som en sådan där klassisk deckarupplösning där man får många delar från olika håll i vart annat kapitel, allt för att hålla spänningen uppe. Huvudkaraktären Martine Poirot är domare i domstolsväsendet i Villette och jag gillar henne. Här handlar det om trippelmord x 2 som sträcker sig över en trettioårsperiod och det är många trådar att nysta i. Om man lyckas ta sig över tröskeln med alla namnen och vurmar för franska och flamländska så tror jag man gillar den här om man gillar deckare.

Noshörningspisseväder

Regnet bara öser ner och jag börjar faktiskt allvarligt undra om det inte är syndafloden som är på g... här hemma hade det mesta blåst omkull på altanen så lite storm är det minsann också. Idag har det varit riktigt noshörningspisseväder och den som varit på djurparken och sett noshörningarna pissa 3 meter rakt ut bakåt vet vad jag talar om...

Nypon

Nu har vi massor av nypon igen, hösten är här. Surfade runt lite på nyponsoppa och hittade det här receptet. Men det verkar hur jobbigt som helst att göra egen nyponsoppa så jag köper nog Ekströms... SÅ husmoderlig har jag inte blivit efter 40... :)

Välkommen in!

Med stora kartonger kan man göra en massa roliga saker som lådhus! Välkommen in i Olivers pepparkakshus, kaffekopparna är självklart på plats och en smart sak med kartonghus är att man kan rita tavlor direkt på väggen om man vill... Och det är inte randiga straffångar som byggt huset om ni tror det utan bara vi som klädmatchat lite :)

Trattisar!

Efter att inte ha hittat en kantarell i skogen på typ 13 år så förbarmade sig Sara över mig och tog med mig på kantarelljakt. Hon nosade snabbt upp hur mycket trattkantareller som helst! Vi åkte nöjda hem efter en skön skogspromenad med var sin påse full av godbitar. Sen började det tråkiga arbetet, att rensa... men ack så viktiga arbetet också har man förstått efter all svampförgiftningsinformation som tidningarna basunerar ut... Svampen räckte till både en fet och härligt god svampsås (som avnjöts med entrocote och klyftpotatis) och svampomelett samt var sin stor rostmacka med stekta trattkantareller på. Härligt! Så nu är jag nöjd och ska inte klaga mer på dessa embarliga svamphatande skogarna eftersom det uppenbarligen finns guld bara runt hörnet ;)

Det är skillnad på folk och folk

I torsdags möttes man av skylten Idag välkomnar vi Kungen och Drottningen till Borås! I morse tänkte jag att det istället kunde ha stått, idag välkomnar vi Lena Holmberg in till Borås! Men icke. Det är tydligen skillnad på folk och folk... :)

Parlez vous francais?

I måndags lånade jag I natt är du död av Viveca Sten. Sen var jag tvungen att sträckläsa den för bibliotekarien påpekade med en gång att flera personer sneglat lystet på boken. Den var reserverad och jag kunde INTE ha den så länge. Så nu har jag läst ut den och nästa lystna person kan få den :) Den var väl ungefär som de andra deckarna som Sten har skrivit och ungefär som de andra svenska deckarna som kommer ut titt som tätt, helt ok och fyller sitt syfte, lite onödigt spännande på slutet av flera anledningar. En av dem är att det var totalt vettvilligt meningslöst att ge sig ut på den sista mördarjakten men men. De här deckarna utspelar sig i Sandhamn och det säger mig just ingenting trots att jag är född i Stockholm. Vi hade landställe längre norrut, utanför Grisslehamn så jag vet inte ens om jag någonsin varit i Sandham. Däremot var det intressant att läsa om kustjägarna, jag har inte glömt att en av dem satt i mamma och pappas kök en gång i min ungdom och grät för att det var så hemskt att vara kustjägare... hehe Och det kan jag ju förstå efter att ha läst den här boken.

Sen klämde jag en kortis med den underbara titeln Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans. Tyvärr infriade inte boken mina förväntningar efter att ha läst Gavaldas Tillsammans är man mindre ensam (även det en underbar titel) I den här boken möter man en mängd olika personer som inte verkar ha något samband och det är små ögonblick i livet som beskrivs. Skulle kunna vara hur bra som helst men blir här mest förvirrande och faktiskt rätt ointressant. Jag kan inte låta bli att undra om boken inte hade varit betydligt bättre om jag hade läst den på originalspråket franska. Men nu kan jag inte mer franska än Silvoplait och je m appelle Lena... så ni inser ju att förmågan är begränsad... Så om någon kan franska och har läst den här boken på det språket, please let me know om den var bra eller ej.

Adjöss och tack för fisken!

Med lite moraliskt stöd kunde jag äntligen lägga den här boken åt sidan. Jag kom bara inte framåt hur jag än försökte. Gillade ändå den andra jag läste av henne. Jag talar om Nicole Krauss Det stora huset. Det låter oerhört lovande på baksidan men den utlovade härligheten dyker aldrig upp. Man bara väntar och väntar och blir bara mer och mer förvirrad. Nu har jag ju inte läst till slutet i den här men jag tyckte ändå att Kärlekens historia gav något mer, den var också seg och lite obegriplig på sina ställen men den hade ändå något av detta mer! Men good riddens! nu har jag lagt den åt sidan och klämde en annan fantastisk liten bok istället, visserligen en bok fylld av död, men hur bra som helst! Men jag ska inte säga mer om den än eftersom de andra i bokcirkeln (förmodligen) inte har läst den än, lyckliga dom! Läs Bumerang!

Över alla himlar

Ibland, rätt ofta till och med, är det trevligt att ha fönster på övervåningen. Så man ser lite av himlen liksom! Ikväll var det stora moln och rosa skyar, himla nice. Sån här himmel kan verka lite lugnande på ens mammanerver också när man upptäckter att barnets säng blivit pimpad med tuschpenna i brunt... men why not! det är ju hans säng. :)