Tillfälligt avbrott

Jag har läst massor av böcker, jag har bara inte orkat skriva om det, eller något annat heller. Därmed är det officiellt tillfälligt avbrott i bloggen. På återseende nån gång!

Elly Griffiths

 Någon gång i slutet av sommaren, i början av hösten började jag läsa Elly Griffiths böcker efter tips från olika kollegor. En deckarserie som exempelvis har kallats "En härlig blandning av arkeologi, mord och relationer." Och ja det kanske är en rätt bra beskrivning. Huvudkaraktären Ruth Galloway är arkeolog och benexpert och blir senare rättsarkeolog då hon dras in i ett fall där några människoben hittas i Norfolk (östra England), inte långt ifrån där hon bor. Då möter hon för första gången kriminalkommisarie Harry Nelson som kommer att bli en bekant figur i hennes liv. Vi möter dessa två lite udda personligheter (och många andra) i den första boken om Ruth. Flickan under jorden. Jag gillade den ganska omgående och då särskilt Ruth som är i sina mid 40s, singel, kort, mullig, lätt förvirrad akademiker och föreläsare på universitetet men som har förmågan att dra bra slutsatser och hamna mitt i olika typer av äventyr. Och kriminalkommisarie Harry Nelson är aldrig långt borta. Ni anar ju intrigen redan... På denna följer en hel serie böcker och jag har läst alla som kommit på svenska. Det går säkert att läsa dem fristående om man vill, man brukar få en kort förklaring till vem Ruth och Nelson är i varje bok men det finns en poäng i att läsa dem i ett svep, från början till slut. Det har inte så mycket med kriminalgåtorna att göra men om man vill följa den andra röda tråden efter arkeologi, nämligen relationer så är det allra bäst att vara med från start. Här är serien hittills:

• Flickan under jorden (1)
• Janusstenen (2)
• Huset vid havets slut (3)
• Känslan av död (4)
• En orolig grav (5)
• De utstötta (6)
• De öde fälten (7)

Vilken är bäst då? Det är svårt att säga eftersom det är så intressant att följa hela storyn, jag gillar allihop men kanske att De utstötta är mest speciell. Kanske beroende på att det var just den senaste :) Vad är det som är så kul med Ruth och Nelson då? Jag vill inte lägga några spoiler alerts men det är som sagt, complicated. Ruth är en tuff person som jag önskar att jag själv var lite mer lik, utseende- och åldersmässigt är jag förmodligen redan det, men till sättet. Hon är cool och bryr sig inte nämnvärt mycket om vad andra tycker men kan samtidigt bli märkbart nervös vid kontakt med det motsatta könet när det verkligen är något hon känner. Och att hon väljer att bo totalt off med sina katter vid saltängarna, ett otillgängligt områder i Norfolk visar på hennes integritet. Hon ger ett litet F*** you till världen på något sätt. Så är du intresserad av att läsa deckare med en arkeologisk och historisk twist och så en märklig personlig relation på det så är det här serien för dig!

Finns det en ultimat kost?

Läste ut Ann Fernholms Ett sötare blod, fast jag skummade faktiskt lite ibland. Intressanta uppgifter och forskning och samtidigt skrämmande. Vetenskaplig forskning kan ju riktas åt vilket håll som helst egentligen. I det här fallet har det kanske blivit en snedvridning och lite läskigt i så fall om så många påverkats negativt av att äta mer kolhydrater än fett (8 skivor bröd om dan tex). Särskilt de som har diabetes. Samtidigt måste jag ta det hela med en nypa salt. Ingenting är ju absolut. Och det tycker jag på något sätt den här boken också visar om man läser den med öppet sinne och inte redan innan har bestämt sig för att blir en s.k. LCHF:are. Och återigen slås jag av hur många olika faktorer som faktiskt spelar in vid god hälsa. Det är i viss mån personligt, det speglar tidsandan vi lever i och vilken tid man har att lägga på sin hälsa (och vilja) samt många andra delar. Jag tror säkert att man kan minska lite på kolhydraterna och öka på det "naturliga" fettet. Men samtidigt måste andra delar till om livet ska bli hälsosamt. Så boken var intressant men den övertygade mig inte helt. :) Det bästa är att läsa lite olika och dessutom inte stirra sig blind på forskning utan lära känna sin kropp lite bättre. Tips från coachen som verkligen inte lever som hon lär, alltså moi. ;)

Harper Lee

Jag har inte slutat läsa men för tillfället slutat att skriva. Jag hinner helt enkelt inte med det. Men jag speedar kanske upp det snart! Hur som helst så måste jag bara recensera den bästa boken i somras eller kanske överhuvudtaget! Åtminstone en av de bästa. Jag talar om den moderna klassikern Dödssynden, (To kill a mockingbird), skriven av den nyaktuella författaren Harper Lee. En oerhört välskriven bok med ett viktigt ämne. Berättarröst är nioåriga Scout som växer upp i den amerikanska södern under 1930-talet. Hennes pappa, advokaten Atticus Finch, tar sig an ett uppseendeväckande mål i trakten. En svart man anklagas för våldtäkt på en vit kvinna och målet rör upp en massa känslor och åsikter i den lilla staden. Den största behållningen i boken är berätterskan själv, Scout. En härligt rättfram och tänkande tjej som får mig att önska att jag varit sådan i nioårsåldern. Det är ett sant nöje att ta del av handligen genom hennes ögon. Bokens språk är både lättläst och underbart och egentligen ville jag aldrig att boken skulle ta slut. Den kom ut på 1960-talet och beskrivningen av rasdiskrimineringen i amerikanska södern blev så bra att den ofta ingår som obligatorisk kurslitteratur i amerikansk skola. En klassiker väl värd att läsa med andra ord.

Not that kind of girl

Eftersom jag älskar tv-serien Girls och är en bokmal var det kanske inte oväntat att jag läste Lena Dunhams bok Not that kind of girl när den översattes till svenska. I Girls är det snart ganska uppenbart att manusförfattaren gör en tv-serie mycket om sig själv. I boken är det ingen tvekan. Som vanligt när det handlar om en samling texter, lite ihopslängda på en höft (förmodligen inte men det är så man upplever det) känns det inte som man kommer ner på djupet på någonting. Men det är catchy, och utlämnande. Lena Dunham är ju en spännande person även om det i dag är lite sorgligt att något som egentligen borde vara helt naturligt blir ett statement. Att prata om sin egen kropp (ja underlivet står i centrum men inte enbart) och sex, mat, bantning, killar, tjejer, vänskap, familj. Ja sånt som man brukar prata om med sina vänner. Lena Dunham har på något sätt blivit lika med en hel generation kvinnor/tjejer som skiter i vad andra tycker om att de tar plats och pratar om sina liv. Jag gillar att hon gör det och jag hoppas att hon följs av fler.

Tjuvarnas stad

Tjuvarnas stad av David Benioff lämnar nog ingen oberörd. Meningen "Det är vintern 1942 och Leningrad är belägrat av tyskarna" säger nog det mesta. Det är alltså jäkligt kallt, fattigt, ingen mat - misär med andra ord. Mitt i allt detta ertappas den unga Lev med att stjäla från en nedfallen tysk fallskärmssoldat. Lite mat, en kniv, saker för att överleva helt enkelt. Han kastas i fängelse där han möter den charmiga soldaten som deserterat. De klarar sig från att bli avrättade med ett krav - de måste hitta 12 ägg till den ryske överstens dotters bröllopstårta inom fem dagar. En uppgift som visar sig vara nästan omöjlig. Men den ger dem en frist och vi får följa Lev och Kolja genom ett fruset Leningrad där de möter en samling udda karaktärer och råkar ut för märkliga händelser. Det är en kamp på överlevnad men även en fantastisk berättelse. Samspelet, eller kanske snarare bristen på det, mellan Lev och Kolja beskrivs på ett nästan kärleksfullt sätt. Man kan riktigt känna kölden, hungern och hopplösheten krypa sig på. Ändå är detta en hoppfull bok! Det ska gå att lösa denna uppgift och efter det - vem vet vad livet har i beredskap? Jag gillade den här boken jättemycket. Trots misären så finns det minnesvärda människoporträtt och vem kan inte älska Koljas obotliga optimism. Läs den! David Benioff skriver även manus till några stora filmer och tv-serier och med det i bakhuvudet så tror jag han kommer att fortsätta skriva bra böcker!

Introvert - ja!

Började på den här för ganska länge sen men läste de sista raderna först här om dagen. Introvert: den tysta revolutionen av Linus Jonkman. När jag var som mest inne i boken så kunde jag knappt sluta prata om det här med att vara introvert. Nu har det mesta lagt sig en aning och jag har väl insett att visst är jag förmodligen superintrovert. Men inte enbart. Det finns såklart fördelar med att kunna sätta en etikett på sig själv och andra men även nackdelar. Man är oftast inte bara på "ett sätt". Men visst, introvert verkar vara min grej. Det blev många aha-upplevelser i boken och jag sög åt mig en hel del av det som stod. Men man måste kanske analysera sig själv i flera lager och inte haka upp sig på bara en sak. Att vara introvert i en värld där att vara extrovert snarare premieras är något man måste lära sig att leva med. Oftast går det ju bra ändå :) Men det blir ganska tydligt hur man "egentligen" borde vara när man ser skillnaden. Då gäller det att inse att alla faktiskt inte är lika (en gammal klassiker) och inte behöver vara det. Det är det där med gruppdynamiken tex. Att ha en grupp bestående enbart av utåtriktade, högljudda, sprudlande och egocentriska(?) personer fungerar oftast sådär. Samma sak med motsatsen. En blandning däremot brukar ge gruppen rätt skjuts till kreativa beslut. Det gillar jag! Så visst, hej, jag heter Lena och är introvert. Men det är ju inte allt här i livet. :)

Leon

Mons Kallentoft serie om kriminalinspektör Zack Herry är mer spännande och känns i viss mån mer råa än hans andra böcker. Särskilt när Zack själv inte verkar kunna ta sig ur sitt drogmissbruk och risker inte bara sitt eget liv utan andras. Senast läst är Leon, där flyktingfrågan på något sätt hamnar i fokus fast det eg inte är huvudspåret. Det gillar jag. Sen är den andlöst spännande också och lägger man på tidsnedräkningen på det så har vi en perfekt spänningsroman. Tidigare läst Zack. Ett plus för de snygga bokomslagen.

Gott och blandat

Här kommer några kortisar om böcker som jag läst i sommar. Som tex. Popmusik rimmar på politik av den förträffliga Anna Charlotta Gunnarson. Lånade den för evigheter sen och nu fick jag plötsligt för mig att läsa den. Ganska lättläst med korta kapitel om olika musikhändelser som kan förknippas med olika politiska strömningar. Samhällskritik genom musik med andra ord. Intressant och en del nyheter för mig. Som alltid med krönikor, antologier, i viss mån noveller, ja allting som inte hänger ihop som en roman märker jag att jag slarvläser, lite sporadiskt sådär. Så även om ämnet intresserar mig så kändes boken både intressant och - lite halvseg. Tror att Anna Charlottas radioprogram med samma tema är betydligt mer engagerande! En roman jag läste på temat relationer var också ganska seg. Och jag märker att jag i viss mån har nått en mättnad på området svenska relationsromaner. I alla fall de här som börjar med att man får möta tex tre olika tjejer med tre olika liv som sammanstrålar på något sätt under resans gång och allt först går åt helvete men alla går igenom någon sorts metamorfos och blir skitlyckliga i slutändan. Nä, jag pauser dem ett tag även om det säkert finns oerhört bra svenska relationsromaner där ute som bara väntar på att bli lästa. Den senast hette Välkommen ut på andra sidan av AnnaMaria Jansson och var inte dålig men heller inte särskilt bra. Kan beskrivas ungefär som ovan :)  Framförallt känner jag riktigt hur oengagerad jag är i persongalleriet och jag sneglar ständigt på bokhögen som ligger på vänt bredvid sängen... Men det kanske bara är jag :) Jag plöjde sen två hårdkokta deckare (ja de kallades faktiskt så, det fick mig att tänka på Micky Spillane...) på raken. Svenska Kristina Ohlsson har skrivit Lotus blues och uppföljaren Mios blues. Och i början stör jag mig lite på just det där hårdkokta språket och den otroligt jobbigt manlige huvudkaraktären men det rullade på och man dras in i händelserna och efter att ha läst den första kastade jag mig över den andra delen, som tur var fanns den som e-bok. Spännande och jobbigt att plötsligt befinna sig som huvudrollsinnehavare i en historia som man håller på att utreda. Snabbläst crime på semestern! Vet att författaren medverkar på Crimetime Gotland som pågår just nu. Undrar om de har kommit fram till något spännande under veckan.

Kulturkrock med Indien

Snubblade över lite Gubb-lit: Mikael Bergstrands böcker om Göran och Yogi. Delhis vackraste händer och Dimma över Darjeeling. En ganska bra beskrivning, Gubb-lit. I motsats (?) till tant-lit och chic-lit. Feelgoodböcker för män men även för kvinnor. Jag skrattade högt när jag läste de här böckerna, visst kan man ana en del sexism ibland men för det mesta bara vanligt gubbsnack. Jag gillar kulturkrocken med svenska Göran (Goran) och den karismatiske indiske Yogi. Fantastiskt! Och hur Göran motvilligt övervinner sin rädsla och sitt obehag över Indien och mer och mer gör det till sitt eget land. Hur han finner kärleken och en stor vänskap. Väldigt väldigt roligt, ibland lite sorgligt och lite sådär indiskt filosofiskt. Fast på svenska. Ja ni fattar, major kulturkrock! Läs böckerna i alla fall, jag har den tredje kvar. Gurun i Pomonadalen. Jag hoppas den är lika bra. 

Barnläsning

Det är lässtund varje kväll för Oliver och medan Stefan har läst Jack-böckerna av Therés Stephansdotter Björk har jag läst en hel del annat för Oliver. Här är ett urval som snart ska tillbaka till bibblan. Tyckte att alla var riktigt bra men Big Hero 6-boken är ju inget litterärt mästerverk direkt även om han naturligtvis gillade den! och jag gillade filmen, jättemycket. Harry, Gunnar och presenten var lite fin eftersom bröderna gör sitt bästa för att ordna en present till sin mamma för att göra henne glad. Handlar om pengar, kärlek, påhittighet och val. Jo Nesbø skriver ju även barnböcker och vi har läst två om Doktor Proktor, dock i lite omvänd ordning. När jag fick tag i den här, Doktor Proktors pruttpulver var Olivers lycka gjord. Finns det något roligare än pruttar? Tveksamt. Nesbø har prisats för sina barnböcker och visst är de roliga men faktiskt en aning svårlästa för det är otroligt, OTROLIGT mycket text, långa meningar och ganska invecklade beskrivningar av saker och ting. Men samtidigt väldigt roliga och kluriga och vem kan inte älska en av huvudkaraktärerna som heter Bulle? och pruttar? nu väntar vi ivrigt på filmen. Herr Fågelbo i huset bredvid handlar om barns längtan efter lek och mystiska saker som krockar med föräldrarnas lätt tråkiga önskningar och värderingar. Men allt ordnar sig till bästa såklart :) Boken med den underbara titeln Bortappat: Katt, kompis, kalsong läste vi ut här om kvällen och den handlar om Hjördis, men hon gillar inte H så därför heter hon bara Jördis. Hennes bästa kompis i klassen är Judith men så en dag brakar det in en annan person i klassen och saker och ting börjar hända. Väldigt rolig, eftertänksam och lätt att snacka om. Däremot fegade jag ur lite och trollade bort en del av texten som handlade om mens. Kändes onödigt att veckla in sig i såna förklaringar för en 8-åring :D

Jag är tacksam över att det finns så otroligt många bra barnböcker där ute, både att köpa och framförallt låna och alla de här tex fanns på vanliga bibblan. Vi lånar kassar med böcker för det går ju åt en del. Härligt!

Ensam på Mars

Man kan inte säga annat än att Ensam på Mars av Andy Weir bjuder på underhållning! En riktig bladvändare som gjord för att bli film. Vilket den har blivit också, i höst har den premiär med Matt Damon i huvudrollen. Boken är sjukt spännande från första sidan och vem kan inte älska en bok som börjar med: "Jag är körd". :) Och ja det tror man ju verkligen när det visar sig att Mark Watney lämnats ensam kvar på Mars av sin expedition som tror att han har dött. Han lyckas ändå ta kontakt med jorden och mirakulöst klara sig genom den ena katastrofen efter den andra. Han är lite rymdens McGyver. Man förstår ju varför astronauter behöver sjukt mycket träning och några specialkunskaper, för att överleva en sån här grej gör man inte hur som helst. Jag hade tex dött direkt. Boken är uppbyggd med riktiga cliff hangers som gör att man hela tiden vill läsa vidare men det som mest fascinerar är ju huvudkaraktären som som sagt visar sig vara en riktig uppfinnarjocke som tar sig igenom den ena svårigheten efter den andra med bravur. . Inte alltid på ett konventionellt sätt men framgångsrikt. Han är dessutom rolig. Så nej Mark Watney, du hade fel, du är inte körd!

Sommarläsning - deckare

Recenserade något senast i juni så man kan ju tro att jag inte har läst något på hela sommaren men nu när jag räknade blev det faktiskt tio böcker! inte illa ändå. Först blev det ett gäng på läsplattan när jag låg på sjukhus några dagar, sen har jag försökt stjäla lite ledig tid vilket inte alltid är lätt hemma med två busiga barn, eller i alla fall ett busigt barn :D Innan sommaren tog fart läste jag en bok som jag har glömt att nämna, som var riktigt bra! Men kanske inte så lämplig precis innan man ska åka Stena line-färjan till Danmark... Livbåten av Charlotte Rogan. En suggestiv beskrivning av en mardrömsfärd i en större livbåt mitt ute på havet. Den kallas för en psykologisk thriller och det stämmer bra det. När oceanångaren Empress Alexandra förliser gäller det att hålla huvudet kallt. Huvudkaraktären Grace hamnar i en livbåt med 39 personer och efter några dagar blir det en kamp för överlevnad. De har mat och vatten så de klarar sig ett tag men det hela utvecklar sig till en inre kamp snarare, vem är stark nog att överleva rent psykiskt? Otroligt spännande! Har läst några deckare som vanligt och en av dem var Singöspionen. En ganska sävlig och lite klassisk deckare i skärgårdsmiljö. För mig var det lite roligt eftersom jag tillbringat de flesta av min barndoms somrar på just Singö. Det kommer att komma fler i samma serie om den lite äldre kriminalinspektören Solbritt som skaffar sommarställe på ön och inte kan låta bli att rota i en gammal historia. Författarna Anders Gustafson och Johan Kant har ansträngt sig för att inte använda en massa klichéartat och smaskigt våld (mer än nödvändigt) i deckaren och tänker sig en lite mer traditionell och lågmäld deckarstil. Bra idé! Ninni Schulman har istället skrivit en deckarserie som utspelar sig i Värmland, om poliserna Petra Wilander och Christer Berglund och journalisten Magdalena Hansson. I Svara om du hör mig har ett jaktlag råkat ut för ett mord. En av jägarna hittas död på sitt pass och någon av alla som var ute på jakten den dagen måste vara skyldig. Ett deckararbete tar sin början och självklart kommer en massa gammal skit upp till ytan. Spännande!

Två bokcirkelböcker

 Det känns som att jag har glömt att skriva om den här? Drömhjärta av Cecilia Samartin. Kanske en ny favoritförfattare. Vi läste den i bokcirkeln för flera månader sen. En intressant skildring av en uppväxt på och utanför Kuba när revolutionen och Castro gör sitt intåg. Jag visste inte så mycket om den här tiden och vad som egentligen hände men som vanligt får man den bästa historieskildringen genom skönlitteraturen. Förutom all fakta och målande beskrivningar av hur det faktiskt var att leva på Kuba under den tiden har Cecilia Samartin ett underbart språk som flyter fram så vackert och poetiskt. Fast egentligen är det här ingen vacker historia utan verkligen revolutionens baksida portätterad. En riktigt bra bok, läs den!


Läste också klassikern Stoner av John Williams senast och när jag väl kom in i den så blev jag fast. Ett mer kortfattat och inte på det sättet poetiskt språk men man känner ju igen en riktigt bra författare när man läser en. Vi får följa William Stoner från det att han blir antagen på Universitetet för att läsa till agronom och fortsätta arbeta på jordbruket hemma på gården. Men något händer och han byter bana och ger sig in i litteraturens värld. En livsresa både i och utanför akademiens väggar. Ett katastrofalt äktenskap, motgångar och sjukdomar. Väl värd att läsa! Två bra bokcirkelböcker att rekommendera alltså. (Stoner lästes som e-bok på läsplattan)

Jussi Adler-Olsen

Äntligen! Carl, Rose och Assad är tillbaka. Fick låna Den gränslöse av min snälla kollega innan hon ens hade läst den själv. Insåg ganska snart hur mycket jag har saknat det surrealistiska samspelet mellan de omaka individerna i källaren hos avdelning Q. Alder-Olsen levererar igen och det är en skön känsla att läsa en av hans deckare. Den här är dessutom lite new age-aktig. Denna gång utspelar sig dramat på Bornholm och det är ett gammalt dammigt fall som får nystart genom att en poliskollega tar livet av sig och adresserar fallet till Carl och avdelning Q. Det är ändå fascinerande att sen sådan udda samling personer lyckas få till ett så bra samarbete och lösa de mest knepiga fall. Men de tillhör ju inte avdelning Q bara därför att! :) Nu dröjer det kanske till nästa del men det finns ju en uppsjö andra deckare att välja mellan. Tyvärr ingen med karaktärer som dessa.

Deckarfrossa

När man åker tåg och sen är hemma och är sjuk veckan efter är deckare the best. Jag laddade ner en bunt i min läsplatta (som jag har börjat använda igen) och först ut var Helen Turstens I skydd av skuggorna. Jag gillar deckarna med Irene Huss, de är lättlästa, lagom kluriga och ofta i Göteborgsmiljö. Nu är ju jag inte någon göteborgare men lite känner man la ju igen. Den här gången verkar allt perfekt i början, Irenes man Krister har tagit över en krog och allt går geschwint tills det börjar hända grejer i motorcykelgängskretsarna. Det hänger ihop med vad som plötsligt händer på Kristers krog och så är bollen i rullning. Sen var det bara att börja på nästa, Polis av min favorit Jo Nesbø. Eller egentligen är ju favoriten Harry Hole men eftersom han är skapad av Nesbø så... Här tampas han (motvilligt) med den sk polismördaren. Han glider in i berättelsen en bra bit in i boken. Utredningsteamet som kämpar i motvind redan från början inser att här behövs ett proffs - Harry Hole. Efter det kanske det inte var rättvist att läsa Ramona Fransson för det kändes i ärlighetens namn lite, B. Inget fel på historien alls men hela persongalleriet andas "skrivstund i skolan" och jag får ingen riktig känsla för personerna. Hämnaren från Tjörn heter boken och även här är det lite västkustsk stämning. Jobbigt ämne då det visade sig att en av huvudkaraktärerna hade cancer och det blev ganska tuff läsning. Som sagt, ganska bra story men jag tycker språket är lite fattigt. Efter det stiftade jag bekantskap men en ny deckarförfattare (för mig) Carin Gerhardsen som bla skrivit den jag läste - Hennes iskalla ögon. Här är det Hammarbypolisen som äger scenen och den fastnade jag i ganska lätt. Det tar ett tag innan polisen lyckas nysta upp den här storyn och när de väl gör det är det rätt gött. Japp, det var min deckarstream, under loppet av två veckor ungefär. 

Gryning över Kalahari : hur människan blev människa

Jag hade inte läst något av Lasse Berg förut men sneglat på Gryning över Kalahari hur länge som helst. När någon sa att den var jättebra och han dessutom var med på Babel och pratade om sina böcker och sitt liv på resande fot så bestämde jag mig för att nu är det dags. Han har skrivit en trilogi om mänsklighetens historia och nu har jag läst alla tre delarna. Det kändes sorgligt att stänga den sista boken, lite som ett avsked. Men Lasse Berg finns ju kvar och han har skrivit en massa andra saker om jordens människor, ekonomi och utveckling. Spännande! De tre böckerna jag har läst är Gryning över Kalahari: hur människan blev människa, Skymningssång i Kalahari: hur människan bytte tillvaro  och Ut ur Kalahari: drömmen om det goda livet. Tre välskrivna och mycket intressanta böcker om hur människan blev människa. Jag tyckte bäst om den första delen för det var fascinerande att läsa om hur människan utvecklades till en tänkande individ som älskar att leva tillsammans med andra människor. Alla lämningar som hittats och arbetet bakom att kartlägga vår historia. Här talar vi inte om några århundraden utan om tusentals år. Jag slås av hans nyfikenhet och öppna natur, vilken världsresenär. Finns det någonstans han inte har varit? och här snackar vi inte turism utan research, att leva med lokalbefolkningen, att dokumentera och följa upp och inte minst fundera över vad han har hört och sett. Gryning över Kalahari öppnade mina ögon för hur vi människor är och varför vi har blivit sådana. De efterföljande delarna handlar mer om den moderna människan men landar alltid i Afrika, urmänniskans födelseplats. Han har en positiv livssyn och en positiv syn på människan som han i grunden anser är god. Därom tvista de lärde men jag tycker att han har en poäng. Det här är inget han bara slänger fram utan att ha något på fötterna. Är du nyfiken på människans historia? läs Lasse Berg!

Att ringa Clara

Jag hade hört så otroligt positiva saker om den här romanen och kastade mig över den med liv och lust. Men nä, den fastnade inte, tyvärr! Kanske hade jag för bråttom? jag försökte analysera vad det var som gjorde att jag inte tyckte den var sådär storslagen som många andra. Visst är den bra skriven, den har ett intressant och gripande tema och det är alltid kul att följa två personer åt under så många år. Det finns avsnitt både i nutid och tillbakablickar. Det är en helt ok berättelse och roman. Men den saknar det där lilla extra som gör att en bok blir storlagen för mig, den grep helt enkelt inte tag. Det handlar alltså om Att ringa Clara av Anna Schulze. Men jag kanske ska ge författaren en chans till, hon har trots allt skrivit fler relationsdramer. Det kan ju hända att jag kom in fel, det händer ibland. Men det märks så tydligen när det klickar det till som med När Gud var en kanin tex eller Bumerang av Tatiana de Rosnay (typ alla böcker av Tatiana de Rosnay) eller Erlend Loes böcker exempelvis Naiv Super. Alla dessa blev kärlek vid första ögonkastet. Det blev det inte med Anna Schulze, men jag ska ge henne en chans till!

Feminism, politik och livet som underklass

Efter Eva Witt Brattströms föredrag om sin nya bok Stå i bredd på högskolan här om veckan kände jag mig laddad att läsa en del av all den där litteraturen som skrevs på 70-talet. Jag bestämde mig för att börja med en av de mest kända, Maja Ekelöfs Rapport från en skurhink. Ett lyckokast tror jag för den är verkligen en klassiker. En städerska som rapporterar från sin egen livssituation, en diskbänksrealism men överraskande nog full av politik, kultur och mitt i livet-funderingar. En roman i dagboksform som vann Rabén & Sjögrens romanpris 1970 och gavs ut mitt den litterära hetluften. Kunde verkligen en städerska skriva en bok? och en bra sådan dessutom! Den manliga kultureliten chockades svårt. :) Jag tänker fortsätta läsa litterära klassiker från 70-talet för det är verkligen en intressant tid. Nu för tiden ser boken ut så här som till vänster när man köper den men jag lånade jobbets gamla slitna exemplar från 1970 och då var det ett mer talande omslag (och baksida). Läs den!

Bästa barnet

Läste ut den här serieboken av Sofia Olsson, Bästa barnet. En utlämnande berättelse om det svåra i att bli med barn. Jag tror att många som har stått ut med hormonbehandlingar, sprutor, inseminationer, och längtan efter barn som inte kommer känner igen sig i den här. Författaren ritar och skriver väldigt personligt och det här är bara en berättelse av många. Hoppet, glädjen, sorgen, ångesten och den där fasaden man sätter upp utåt kan splittra vilket förhållande som helst. Karaktärerna har ett talande minspel så ibland är texten nästan överflödig. Precis som i Klara Zimmergrens berättelse känner jag verkligen med dem (och då spontant mest med kvinnan) som kämpar och försöker bli med barn fast det inte går. Eller går till slut, som i den här serieromanen. Det är svårt att sätta sig in exakt i hur det är men de senaste åren har många gått ut och berättat sin historia vilket jag tror underlättar för andra i samma situation. Att bli förälder är inte alltid något som går på räls.