Ett år senare

Tänk, för ett år sen satt vi här med en relativt nyfödd bebis och undrade vad vi skulle göra med den. Men det löste sig efterhand och nu är bebisen över ett år och går själv, äter "riktig" mat, vet hur man använder fjärrkontrollen till teven och älskar att pussas. Och nu är det då dags för den ömma modern att gå tillbaka till jobbet och sitta vid skrivbordet 8-17 varje dag. Men inte på onsdagar, för då är det Oliver-tajm! Då ska vi sova länge, kladda med gröten till frukost och mysa hela dan. Förmodligen kommer vi att gräla, gråta och skrika en del också, men det hör ju liksom till. :) Och vad vi har förstått på andra småbarnsföräldrar så behöver vi inte göra det särskilt ofta med vår smågris. Nu är det mest spännande att få se om jag kommer att komma upp i tid imorgon för att hinna med bussen till jobbet. Men måste man så måste man så det går nog bra. Det värsta kommer nog bli att komma över att Stefan får ligga kvar i sängen och dra sig! Men det är väl hans tur nu :)

Flyga drake

Nu har t.o.m. jag läst Flyga drake av Khaled Hosseini, typ sist av alla... Men men, den som väntar på nåt gott väntar inte för länge, eller hur ordspråket nu går, det passar i alla fall bra här. Flyga drake infriade alla mina förväntningar och det är en riktigt bra bok. Jag blev genast sugen att se filmen, en reaktion som jag vanligtvis inte får eftersom filmatiseringar av böcker kan bli riktigt usla... men här tror jag att det istället kan bli riktigt riktigt bra! Jag gillade att läsa om den osannolika vänskapen (eller var det eg. vänskap?) mellan rikemanssonen och hans "betjänt". Och intressant med den inre resan som Amir gör genom boken, från barn till vuxen och hela tiden med det dåliga samvetet i bakhuvudet, mot hur han hade betett sig mot Hassan. Intressant även att läsa om Afghanistan som jag ärligt talat inte vet så mycket om. Som sagt, jag ser fram emot filmen och jag får nog snart ta och läsa Tusen strålande solar också.

Skillnad på min och andras trädgårdar...

Vi var på Gunnebo slott en dag förra veckan. Litet slott med fin trädgård. Vi lunchade dyrt men gott (pappa betalade dessutom...) och sen kikade vi framför allt på köksträdgården. Den såg inte alls ut som vår gör... Så här tjusig kål kommer nog aldrig att växa i vårt grönsaksland t.ex. hehe Men då har dom ju trädgårdsmästare med slavar som rensar i parti och minut. Jag har ju bara Stefan... :)

Flaggning i tre dar...

Jahapp, då har vi flaggat i tre dar. Först fyllde Kronprinsessan Viktoria år, sen var det Olivers tur att fira ettårskalas och sen var det undertecknad som är alldeles för gammal för att den rätta åldern ens ska nämnas på den här sidan... Oliver hade stort kalas och det var full rulle. Särskilt tack till Maarit som kom ända från Stockholm över dagen och kokade pasta och var allmänt trevlig hela dan. :) Oliver fick tusen fina presenter (och många ljudliga sådana) och det blev mysigt kalas trots ösregn vilket genererade ett kalas inomhus... Lagom till sin ettårsdag började han knata runt också och även om det går lite stappligt så går han faktiskt bokstavligen. Min födelsedag blev mer anspråkslös för ingen orkade göra nånting, allra minst jag... Ingen tårta eller sång på sängen och nästan inga presenter. Men det gör inte så mycket, jag fick ju faktiskt biljetter till Brucan av Stefan veckan innan så det var ju en av de bättre sakerna! Nu är det slut på firandet för den här gången och nästa år tror jag att det blir ett mindre barnkalas, jag pallar inte mer! :)

Mer böcker...

Nu avverkas böcker på löpande band här. Det rullar på bra, kanske beroende på att jag inte kunnat sova så bra på sistone... eller för att Stefan är hemma och har semester och kan leka med Oliver lite medan jag ligger på sängen och läser :) De senast två lästa böckerna har en isländsk författare skrivit, Arnaldur Indridason. Glasbruket och En kvinna i grönt. Båda fick glasnyckeln för bästa roman i Norden under 2000-talet. Jag har tänkt läsa något av Indridason länge men har inte fått tummen ur förrän syrran lånade mig några böcker. Jag är en storslukare av svenska deckare och när jag tänker efter kanske nordiska också eftersom jag även gillar Anne Holt och Karin Fossum. Den isländska touchen tilltalade mig, lite vemodigt och genomsyrat av det karga isländska landskapet (även om mycket av handlingen utspelar sig i mindre smickrande knarkarkvartar i storstaden Reykjavik). Nu väntar Flyga drake och Mustafa Caans Tätt intill dagarna på nattduksbordet. Två böcker jag bara hört bra saker om.

Det e lugnt

Ok, läget är bättre nu. Ni behöver inte ringa psykakuten! :) Ibland blir det kaos i livet helt enkelt. Idag har jag jobbat lite med kroppen i rabatterna och sånt piggar alltid upp även om man känner sig hundra år gammal när man ligger där o plågas av ont i ryggen, vaderna och knäna... men men, efteråt är det skönt! Nu är det snart dags för ettårskalas här så vi har en del att stå i vill jag lova. Full rulle, kanelbulle. Igår var vi på bio och såg senaste Narniafilmen. Den var riktigt bra tycker jag men saknade lite mer saga runtomkring som det var i första filmen. Nu märker man också hur många likheter det faktiskt är mellan Narnia och Sagan om ringen även om den ena (enligt Stefan) är mest baserad på kristendomen och den andra gotiken. Men man kan se många paralleller i filmerna. Minns inte riktigt om det kändes likadant i böckerna för det var så länge sen jag läste dom och minnet idag är som sagt var inte vad det borde vara...

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAA

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA Precis så känner jag just nu. Frustration, irritation och att allt är åt helvete. Och jag har ingen aning om varför. Bara att går det inte över snart så behöver jag psykhjälp.

Oh oh oh oh Thunder Road...

Efter mycket om och men så fick jag faktiskt en biljett till Brucan på Ullevi i lördags. Tack Ann och tack Stefan! Sällskap fick jag också av Helle, Unni och Tobbe. Efter fredagens konsert var frågan om Bossen kunde överträffa sig själv på lördagen, och det kunde han! Suverän konsert, underbar publik, medelhavsvärme och bra bra bra musik! Bruce Springsteen hör till en av de artister som hållt på hur länge som helst men som fortfarande producerar ny bra musik. Det är inte alla som gör. Därför kan han spela i 3 timmar och göra en skitbra konsert. Jag är ju (som så många andra) en sucker för Thunder Road och Born to Run men älskar även hans nyare The Rising och Waitin’ on a Sunny Day. Det var många superlativ i tidningarna efter Bossens två konserter i Göteborg men även några som tyckte att Bruce är en gammal gubbe som bara behöver visa sig för att han automatiskt ska få lovord och bra betyg. Och visst är det så att nästan ingen har något ont att säga om Bruce Springsteen och the E Street Band. Men det beror ju på något också, och allt det visade dom i lördags!

Ode till Oliver

Varje morgon brukar jag vakna och tänka, redan morgon? får jag sova lite till, snälla... Nu är det plötsligt annorlunda. Visst vaknar jag fortfarande varje morgon och tänker att jag vill sova lite till. Men, plötsligt hör jag hur någon småpratar med sig själv och jollrar glatt i sin säng i det andra rummet. Jag blundar och lyssnar ett tag. Sen går jag upp, gläntar lite på dörren och hör hur det rasslar till i sängen. Och där sitter eller står du och vet inte till dig av glädje över att jag har vaknat. Och du sträcker dina små armar upp mot mig och jag lyfter upp dig, du lägger din lilla haka på min axel och kramar mig hårt. Jag håller dig tätt, tätt intill mig och tänker att jag måste vara den lyckligaste personen i hela världen!

Eremitkräftorna

Efter att ha läst Berlinerpopplarna och gillat den görmycket så var jag ju genast tvungen att låna Eremitkräftorna när jag fick veta att det fanns en fortsättning! Den läste jag ut igår och den var jättebra den med men man lämnades med en riktig cliff hanger och mig veterligen är den tredje och sista boken i serien inte utgiven i Sverige än! AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA! Hur ska det gå för Torunn, Erlend och de andra? Ja det vete tusan. Läs mer om författaren här.

Årets skörd

I går tog vi upp den första potatisen till middagen och passade på att ta rädisor och sallad med. Här kan ni se en liten del av årets skörd! Uppenbarligen får potatisen vara i landet lite till eftersom den inte växt så mycket som vi trodde. En del rädisor är ju större än potatisen men det beror mest på att vi har fått gigantiska rädisor! Jag undrar om de har muterat och ämnar ta över hela trädgården. Får se om vi vaknar nån natt av att jätterädisor försöker ta sig in i huset... huh, värsta Stephen Kingrysaren...

Mer läst...

Nu har jag verkligen kommit igång och avverkar böcker i parti och minut. Senast utläst, sent igår kväll, var ett tips från en kompis, Den indiske tolken av Jhumpa Lahiri. Bara namnet på författaren inbjuder genast till läsning. :) Det är en novellsamling med korta berättelser ur vardagen ur indiskt perspektiv. Kul och tänkvärd läsning och jag gillar faktiskt formen med noveller. Det är inget jag läser så ofta men det kanske beror på att det inte marknadsförs särskilt mycket i Sverige. Här är det istället romaner som gäller. Nackdelen och fördelen som jag ser det med noveller är man oftast bara får brottstycken av en historia som man skulle vilja läsa mer av, personer man vill veta mer om, man vill helt enkelt ha en fortsättning. Novellen är ibland för kort för sitt eget bästa. Men samtidigt ser jag det som en av de stora fördelarna för man kastas in i handlingen direkt och det är oftast små små historier om människor man aldrig hade kommit på tanken att läsa om annars. Det triggar fantasin lite, och det kan ju behövas i dagens informationssamhälle. Jag gillade den här boken jättemycket och den rekommenderas varmt!

Sex and the city

Igår var Ann och jag och såg filmatiseringen av Sex and the city tillsammans med en massa andra tjejer (och tanter) i en fullsatt salong. En air av förväntning pyste bland sätena och jag måste säga att de faktiskt infriades för mig. Det är kanske ingen omskakande och fantastisk film som man minns länge men den gav det den skulle, en fortsättning på teveserien Sex and the city. En serie som jag har sett på teve, rakt igenom via min dvdbox (som jag fick av Stefan en jul) och som jag faktiskt kan se om och om igen. Boken av Candace Bushnell som allt baserar sig på läste jag allra först, men medans den mest gav en sur eftersmak av trist prosa, platta karaktärer och totalt oengagerade historier så fick teveserien mig att tycka precis tvärtom! Därför var det kul igår att träffa Carrie, Charlotte, Miranda och Samantha igen. Särskilt den sistnämnda, hon har onekligen en krass syn på tillvaron men med åren faktiskt den bästa! Miranda är sitt vana trogen ironisk och bitsk men det märks ju att familjelivet har fått henne att mjukna. Och Charlotte, vad ska man säga om Charlotte? Hon är verkligen sinnebilden av upper class Manhattan bride... Carrie däremot framstår mer och mer för mig som en rätt egocentrerad person som är alldels för uppslukad av sig själv. Det kände jag redan när jag såg teveserisen och det har inte ändrats. Men kanske att Mr Big får ordning på det. Who knows. Egentligen är det ju helt meningslöst att spekulera i fiktiva personers personliga utveckling men samtidigt är det ju så kul! Och jag har insett att det inte är det glamourösa livet i högklackat, med drinkar o haute couture som gör att jag känner mig lite avundsjuk på Carrie och tjejerna. Det är den där osannolikt kravlösa vänskapen som jag känner dragning till. Att alltid ha sina tjejkompisar väntandes på ett café två kvarter bort, redo att prata om ALLT och ingenting. Det är det jag vill åt.

Caipirinha med Döden

Jag har precis läst ut Caipirinha med Döden av Maria Ernestam och vad 17 ska jag säga om den?? Jag fastnade direkt för boken eftersom hela tanken på att Döden en dag ringer på dörren och lite senare tar sin resegarderob och flyttar in var allt för absurd för att inte vilja läsa mer om. Maria Ernestam har ett rätt rappt och fräckt språk dessutom och såna där små roliga och putslustiga beskrivningar av vardagens vedermödor och händelser. Jag läste ut den ganska så fort för jag var bara tvungen att se hur den här otroliga historien skulle sluta, haha! Men genom hela boken låg liknelsen med Jultomen och lurade i bakhuvudet. Han, precis som Döden, har också den här märkliga förmågan att vara överallt i hela världen, ungefär samtidigt. Och hur mycket man än klurar på det så går det inte ihop sig, i motsats till den här boken. Fullständigt absurd, men det funkar ändå! Jag har inte läst något mer av författaren men tror nog att jag måste det ganska snart.

Typisk midsommar

Så var midsommarafton över för denna gång. Gott med sill o potatis och grillat o jordgubbar. Men vädret, precis som de senaste åren... Totalt oberäkneligt, det enda men vet med säkerhet är att det ska regna när det är dags för dans kring midsommarstången. Så också i år. Men nu bor vi i alla fall bara 2 minuter från midsommarfirandet så det löste sig rätt bra ändå. :) Nu är det som ljusast på året, precis just idag är det sommarsolståndet på norra halvklotet, årets längsta dag och kortaste natt. Får mig att minnas midnattssolen över Björkliden där det är lika ljust mitt i natten som på dagen, rätt psyko men väldigt coolt!

Fast i historien

Dee Browns Begrav mitt hjärta vid Wounded Knee ges återigen ut på svenska, men denna gång inte i reviderad form. Jag läste den för många år sedan och det är verkligen en bok som fastnar och som ger mersmak för att vilja veta mer om de indianer som den beskriver. Jag funderar på om jag ska läsa den nya utgåvan eller istället ge mig i kast med att läsa färdigt Jorden skall gråta istället, eller läsa något annat som kan ge en ny, mer nyanserad bild. För säga vad man vill om indianlitteratur genom tiderna. Handlar det inte om "galna vildar" så ges ofta en förskönande bild av naturmänniskan som lever kvar i våra minnen i sin forna glans. Det finns ju trots allt ganska många indianer som lever idag, på ett helt annat sätt än Sitting Bull och Crazy Horse. Det vore nästan mer intressant att läsa om dem! Och då är jag redan såld på bilden av den noble indianen på hästen ridande över prärien, men jag vill veta mer om vad som hände sen. Nu känns det som vi är fast i historien och inte kan komma loss.

Läst...

Nu har jag läst lite igen. :) En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie (coolt namn men omöjligt att komma ihåg) till bokcirkeln. Ska inte säga så mycket om den mer än att den var riktigt bra, gripande och intressant att läsa. Jag känner mig väldigt tacksam för att jag inte behövt uppleva krig och svält. Sen läste jag Imago av Eva-Marie Liffner. Jag fastnade dels för namnet, omslaget (se bilden) och bl.a. för den här recensionen på baksidan: " minutiöst genomarbetat, omväxlande vackert och skoningslöst naturalistiskt. Som roman är Imago övertygande, som kriminalroman direkt märkvärdig."Blekinge Läns Tidning. Tyvärr tyckte jag den mest var krånglig att läsa och hängde inte alltid med i alla historiebeskrivningar kontra nutidens lilla deckargåta som på slutet inte alls kändes som en deckargåta. Men men, den kanske tar sig om man har lite mer tid att läsa och koncentrera sig än vad jag har just nu... Sist ut är Berlinerpopplarna av Anne B. Ragde. Ruskigt hypad bok som faktiskt levde upp till mina förväntningar. Gick lätt att läsa, inte särskilt tjock (bra va Emma!) och med en historia som kändes rolig och intressant att följa. Lite rörigt på slutet kanske men ungefär så pass rörigt det kan bli i det verkliga livet så det passade bara in. Jag gillade den starkt! Det är en släkthistoria om tre bröder vars mor ligger för döden. Tre bröder som inte umgåtts på väldigt många år, många skelett i garderoben och häpnadsväckande avslöjanden. Nice.

Lugnet lägrar sig

Japp, då har det börjat regna, vi får väl bara hoppas att det slutar innan själva sommaren sätter fart på allvar. För jag vägrar att ha en lika regnig och kall sommar som förra året! VÄGRAR! Och sommarpratarna har annonserats. Jag tänker åtminstone försöka komma ihåg att lyssna på Peter Lemarc, Fredrik Lindström, Lars Winnerbäck, Kajsa Bergkvist och Björn Ulvaeus. Dolph Lundgren känns lite otippat, men why not! :) I helgen har Elin varit här på besök också och nu när hon åkt lägrar sig lugnet över Sandared igen... Oliven sover i sin säng istället för vagnen eftersom det regnade när vi hade tänkt gå ut och jag läser tidningen och dricker kaffe och bloggar lite. Jag känner som alltid efter att ha umgåtts med mina vänner hemifrån att jag lever ganska gott här. Jag är ju av naturen ganska lat och laid back och blir bara stressad av att ha för många järn i elden samtidigt. Här kan jag koppla av och leva mitt hemmafruliv och ta dagen som den kommer och softa lite, slänga in en och annan tvättmaskin, småhandla på Ica (fast nu har vi börjat storhandla igen!) och pula lite hemma. Precis så som jag vill ha det :)

Sommar sommar sommar

Jisses vilken värmebölja det har varit här den senaste tiden. Igår var vi på stranden en sväng och fick sand på alla upptänkliga ställen... förra veckan var vi och svettades i djurparken och tittade på girafferna och klappade minigrisar. Idag gör vi mest ingenting, vi orkar inte. Oliver sover ute i skuggan i sin vagn och jag pendlar mellan värmen på altanen och den behagliga svalkan inomhus. Då och då rensar jag lite i potatislandet. Jag letade på Sveriges radios hemsida efter vilka som blir sommarpratare i år men hittar ingenting! Bara listor på vilka som har pratat mellan 1959-2007... Det blir väl något hoppas jag??? Det är ju en av sommarens absoluta bevis på att det är just sommar. Men jag måste erkänna att jag blivit sämre och sämre på att lyssna med åren, men som tur är så hänger ju SR med i utvecklingen och man kan lyssna i efterhand på nätet (åtminstone i 30 dagar). Det är nice. Nu tror jag att jag ska ta en tur ut på altanen igen, vi ses!

Indiansk filosofi kontra kolkraft

Läste den här artikeln i DN om Vattenfalls Vd´s uttalande om indiansk filosofi och kolkraften... Det skapade tydligen debatt i alla fall och det är ju för mig ganska uppenbart att enda anledningen till att han sa det var för att vi så fort vi hör indianer tänker på att leva i samklang med naturen och att kretsloppet bevarar jordens resurser. Och det är ju även ganska uppenbart att så inte är fallet med kolkraften vilket han själv i princip säger i den artikel som fått så mycket kritik. Vattenfall tonar ner sina miljömål och ökar inte antalet vindkraftverk nämnvärt jämfört med kol och kärnkraft. Synd tycker jag, det finns ju mer ekologiska resurser att använda istället men som vanligt är det väl ekonomin som styr. Det som skrämmer mig lite är att en stor del av denna kolkraft kommer från Tyskland och man får känslan från Vd´n själv att de har ganska lite inblick i hur kolen bryts och tas tillvara. Kommer det att bli så mer och mer att Sverige lägger ut energiutvinning på andra länder men samtidigt bryr sig mindre om hur det görs? ungefär som klädindustrin. Tråkigt, och onödigt.

Seg

Just nu är det segt på den här bloggen. Jag har så mycket annat att göra, det är trädgårdsarbete, stegräkning, barnvagnar som ska tittas på, hus som ska städas och så den här jobbloggen med 23 saker och Olivers blogg... Han sa ju när vi skulle börja blogga att han skulle fixa det själv men sen visade det sig att han inte ens kunde skriva! Herre min hatt... jag får ju göra allt, typiskt. Men jag återkommer nog här snart med lite mer grejer. Under tiden kan jag meddela att jag bl. a har läst tusen tidningar, boken Allt för min syster av Jodi Picoult (aktuellt ämne om genetik) och den fantastiska Middlesex av Jeffrey Eugenides. Läs den!!!

Bokenkät

Den här bokenkäten hittade jag på En annan sida, den var lite kul så jag plitade ner mina svar.

1. Vilken bok läste du senast?
Just nu läser jag Middlesex av Jeffrey Eugenides.

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
Förmodligen Caripihina med döden av Maria Ernestam. Men det finns många alternativ som ligger på nattduksbordet...

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
Är osäker på svaret för jag har nog inte tänkt i dom banorna. Min musiksamling har jag bättre koll på, där överväger nog kvinnorna!

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker “nu har jag kommit en fjärdedel”, “en tredjedel”, “hurra! hälften!” osv?
Det beror på om jag läser boken mer för att jag ”måste” än för att jag vill. Är den seg händer det nog att jag kollar hur mycket jag har kvar hela tiden.

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?
Det är verkligen blandat, flest tips är nog från vänner och familj men även från dagstidningar, bloggar och andra sidor. Sen läser jag det mesta inom den svenska deckargenren så fort det kommer ut. Där är jag fast.

6. När blir en bok för lång?
När historien inte drivs framåt och man börjar räkna sidorna (se fråga 4)

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?
I wish! Jag läser alldeles för långsamt på engelska för att det ska kännas bra men alla Damernas detektivbyrå-böcker som jag har läst tog jag på engelska.

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?
Övertala och övertala men jag vill alltid att alla ska ha läst Tony Hillermans deckare om navajoindianerna men det är aldrig någon som är intresserad…

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp?
Jag börjar bli bättre på det men har tidigare nästan skummat vissa sidor i en dålig bok bara för att ”komma igenom den…”

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
Svenska deckare… fast nu för tiden ger jag faktiskt bort de flesta pocketböckerna så den delen har nog minskat lite. S.k. erotisk litteratur finns nog inte...

Snygga strumpor

Dom här otroligt snygga strumporna fick jag i julklapp av min systerdotter tror jag. Dom har legat i lådan sedan dess för jag tyckte dom såg så obekväma ut med alla tår... och jag visste inte riktigt när jag i ärlighetens namn skulle ha användning av så randiga och färgglada strumpor... men här om dan när våren slog till och alla byxor var i tvätten förutom ett par jeans med lite kortare ben så tog jag fram dom! Mina fördomar kom genast på skam för alla dom där tårna var inte alls obekvämt (även om det tog längre tid att få på sig dom än med vanliga strumpor) och riktigt snygga var dom också! Så fram för fler randiga strumpor!

Vindens skugga

Jag har inte skrivit på ett tag, det har varit mycket att pyssla med och vädret har ju plötsligt blivit kanon! Och sen har jag läst Vindens skugga. Ack, vilken bok! Jag läste och läste för att få veta mer men ville samtidigt aldrig att den skulle ta slut. En del böcker är sådana, inte många, men några. Vindens skugga utspelar sig i Barcelona i början av 1900-talet (och runt krigstiden). Den är skriven av Carlos Ruiz Zafón och förutom den fantastiska historien så är alla platser och namn på spanska ljuv musik för en som mig, en som älskar språket! Jag ska inte skriva så mycket mer än att ni måste läsa den! :)

Shopping i Ullared

Igår var vi på Ullared. Jisses! Jag var helt slut när vi kom hem men då hade vi också varit borta HELA dan... Men vad kul det var! Jag minns någon gång i början av 90-talet då vi var på semester i krokarna av Varberg och åkte till Gekås i Ullared för att besöka detta fenomen, som det var för oss som bodde mer norrut (Stockholm). Vi köade nån timme för att komma in och väl där inne köpte jag en turkos baddräkt i bubbligt material som var väldigt modernt på den tiden... Vad jag köpte mer minns jag inte men jag tror inte vi handlade några mängder utan var rätt nöjda bara av att ha varit där! Igår var det annat, då shoppade vi loss totalt men så är livssituationen en helt annan också. Jag bor nu bara max 1.5 timmes bilfärd från Ullared, är småbarnsmamma med eget hus, det finns stora möjligheter att fynda med andra ord! Och fyndade gjorde vi. Massor av leksaker och kläder till O och en del till mig själv med faktiskt (kläder alltså) och sen det där andra man köper av bara farten, tandkräm, nya tandborstar, schampoo, servetter osv... Mest nöjd var nog svägerskan, men jag kom snart efter!

lat och fet

Ibland står det intressanta saker på mjölkpaketen. Här om morgonen fångade baksidan av mjölken mitt intresse då följande stod om förr i tiden: "det var inte modernt att vara smal och både män och kvinnor ville att det skulle se ut som att de hade mat i överflöd och latade sig hela dagarna". Härligt, då skulle jag ha platsat in där direkt! Idag är det ju tvärtom, man ska se så smal ut och så upptagen ut som möjligt. Jag har fullt sjå med att värja mig mot alla onyttiga saker som det finns att välja på i affären. Snacka om snedfördelning i världen, här har vi ett överflöd av helt meningslösa godsaker och mat för miljarder slängs varje år rakt i sophinken utan att ätas upp, man kan ju alltid äta godis sen istället.... och på andra sidan jordklotet svälter miljarder människor ihjäl för att dom inte har mat för dagen. Livet är orättvist och jag kan inte begripa att vi inte med lite logistik och ekonomi kan få ordning på denna orättvisa. Men det har väl med BNP och byråkrati och annan skit att göra. Under tiden får en del av befolkningen nöja sig med smulor medan den andra äter för mycket och kämpar för att inte bli för feta. För fetma funkar inte idag. Det funkade bara förr i tiden...

Var det julen som varade ända till påska eller tvärtom?

Nu snöar det utanför mitt fönster igen! Snön verkar inte alls vilja försvinna och snögubben som Lisa och Sebastian byggde här i måndags (med hjälp av Stefan ska ju även erkännas) står stadigt kvar och glor in på vår altan med sin lilla snöhund i kopplet. Vid det här laget hade jag tänkt lägga undan vinterdojorna och ta fram vårpjucken. Men det känns avlägset just nu. Idag tog jag i alla fall fram solstolen ur garaget och slängde en yllefilt på och satt och solade i ett hörn en stund. Oliven snusade gott i vagnen runt hörnet och är lyckligt omedveten om att våren egentligen borde vara här. Han koncentrerar sig istället på att försöka krypa vilket inte alltid är så lätt :)

82 % boknörd...

Mot storstan!

Imorgon bär det av till storstan med lite mellanlandning i Linköping där vi ska slafa på hotell. Lite lyx sådär men rätt skönt också eftersom Oliven fortfarande är rätt liten och den nya bilstolen så hård... :) Det ska bli kul att komma upp och träffa familj, släkt och vänner igen och visa Oliver var hans mamma har busat i alla år. Vi syns!

Gula blommor

Gult är fult i trädgården tycker många. Man väljer mycket hellre blommor som är rosa, vita, blå, lila, orange osv. Det gör nog jag med egentligen om man spanar in vår trädgård, men några gula blommor finns faktiskt. Sen är det rätt lustigt för de blommor man nästan blir gladast åt varje år är ju vårblommorna och de är ofta gula; påskliljor, krokus, tulpaner, tussilago osv. Det finns många varianter. Här hade jag tänkt ha en bild på mina fina gula krokus som kommit upp efter snödropparna men idag var det liksom tomt på baksidan. Gissa vem som varit på besök!? Förmodligen samma rådjur som åt upp min prydnaskål här om veckan. Typiskt. Hur som helst så är det väl dags att börja pula i trädgården snart eftersom den här så gott som obefintliga vintern snart övergått i definitiv vår. Undrar om jag ska plantera något gult?

Bara vara hemma kanske?

"Tipset är att köpa färdig mat, be om barnvakt ofta och lägga sig tidigare så orkar man mer". Det citatet tillhör Ann Söderlund som svarar på tidningen Kupés fråga om hur hon får det att funka med tre barn och jobba jämt. Hm, att jobba mindre tycker jag annars vore en bättre idé. Jag kan bli galen på alla kändismorsor som får sina 15 minutes of fame i tv och bara måste "ta chansen". Även om de producerar barn i parti och minut och egentligen enligt min mening borde ägna sig mer åt att vara hemma den tiden (delat med pappan naturligtvis, man är väl feminist!). Men på något sätt är det superinne att vara o farten och synas överallt släpandes på sina rufsiga ungar i moderiktiga retrokläder i ena handeln och en cafe latte i den andra... Och jobba jämt, jämt, jämt. Fördelen för dom här morsorna är väl att de jobbar lite mysko tider och kan vara hemma mitt på dan rätt så mycket men alla tidiga morgnar för direktsädning i morgonprogram eller inspelning av serier och repetioner och gud vet allt och där emellan måste man ju gå till skönhetssalongen och fixa utseendet och sen är det alla premiärfester... suck. Jag blir alldeles matt när jag tänker på det. För mig blir det nästan för mycket när vi ska på tre olika saker en vecka, en sak per dag då... Det är också ett gissel att vara mamma idag när man förväntas gå på tusen och en saker hela tiden för att "barnet ska utvecklas och bli framåt" när det mesta egentligen ändå är till för föräldrarna/mammorna och att barnen klarar sig alldeles utmärkt hemma i köket med en träslev de första månaderna. När man som jag är en rätt laid back och jordnära person som helt enkelt gillar att gå hemma och slå dank och läsa sagor för Oliver eller leka på golvet eller prata om vad jag lagar för mat i köket känns det här bara stressande. För man är ju ingen bra mamma om man inte gör alla dom här sakerna, eller??? Det är lite så det vinklas i media och styrks av kändismammornas framfart i densamma. Men vi tar det lilla lugna här i förorten, vi plaskar i babysimmet en gång i veckan och ibland sjunger vi kyrkan på babysången. Vi mammor träffas och fikar och pratar barn varannan vecka. Det tycker jag är alldeles lagom, och det verkar som att Oliver gör det med!

Totalförbjudet

Idag gjorde jag något totalförbjudet. Jag upptäckte halvvägs på min promenad att jag började tappar orken och gick in på bageriet och köpte en chokladboll som jag raskt åt upp. Det positiva är ju att jag faktiskt orkade hela vägen hem och segnade inte ner orkeslös och utmattad i nåt dike medan O rullade vidare med barnvagnen på egna äventyr... Det dåliga i det hela är att jag precis lika gärna kunde gå tvärs över gatan och in på Ica och köpa en banan eller annan frukt men är man sugen så är man. Jag är totalt sockerberonde, det är ju uppenbart. Finns det nån klinik a la Betty Ford man kan lägga in sig på? Jag kunde även köpt en budgetchokladboll på Ica men icke, här ska det vara bageri. Jag lever lyxliv minsann. Living la dolce vita!

Massor av tulpaner

Jag kan meddela att det verkar som att Stefan har läst min blogg i alla fall. På alla hjärtans dag fick jag massor av fina tulpaner! Dom är jättefina och livar verkligen upp hemma. Puss på dig Stefan!

Vinter eller vår?

Den här veckan har det varit kanonfint väder här hos oss. Vissa dagar har våren inte känts långt borta med kvittrande fåglar i varenda buske och den där speciella lukten som helt enkelt luktar vår. mmm... (och då menar jag inte den där illaluktande avlopps- eller sumpmarksstinkandet som brukar dyka upp i april) Men sen är det som idag, hysteriskt soligt men även kallt. Sådär så att man önskar att man hade sina randiga långkalsonger från Polarn & Pyret på sig under jeansen. Lite is hittade jag också i skogen, på en minimal pöl.

Alla hjärtans dag

Idag är det då alla hjärtans dag igen. En sån där kommersiell och amerikaniserad högtid tycker många. Jag tycker den är rätt bra, för även om man ju självklart ska måna om sina nära och kära alla dagar om året så är det rätt bra att ha en dag när man verkligen blir påmind om att göra det! Däremot kan man ju dra ner på allt krimskrams med tusen miljarder kort och prylar med hjärtan och lööööööveeeeeeeeeeeeee på och det där måstet att man ska ha bokat restaurang och bio och hittat på allsköns andra prylar. Roligare då om man bestämde att man skrev en liten dikt till varann eller lagar en riktigt god middag till älsklingen. Fast här blir det verkligen basic ikväll, pizza och smågodis och några trötta själar på var sin soffa... Det är kärlek det! :)

Schäfrar

Läste någonstans att shäfern fortfarande ligger i topp på hundlistan. Nähä tänkte jag, man ser ju alltid folk som har labradorer, golden eller små terrier eller alla kändisar som har pyttehundar som blir platta som pannkakor om man sätter sig på dom i soffan... har jag hört... Men faktum är att nu när jag varit ute och promenerat en hel del med barnvagnen så har jag nästan bara stött på folk med schäfrar! Märkligt. Men det kanske är som vanligt, när man väl läser om något eller har/är något själv så ser man det plötsligt överallt. Lite som barn, barnvagnar, mammor, Skoda Octavia, gröna jackor osv. Så schäfer är det fortfarande som gäller alltså.

Böcker

Nu har jag läst lite igen, först ut var Jessika Jungs saknad av Elisabeth Gilek. Jag läste först fel på titeln och trodde det var Jessika Jung som var saknad men det var det visst inte... Hur som helst handlar boken om att ovan nämnda tjejs pojkvän blir mördad i Solna Centrum. Han jobbade som väktare och först ser det ut som en hämndaktion från en av de outsiders som hänger i området. Det hela verkar knepigare än så och Jessika bestämmer sig själv för att lägga ner lite tid på att rota i händelsen. Som ni förstår dyker det upp en del mystiska omständigheter. Författaren själv har skrivit manus till både det ena och det andra på teve som har med brott att göra och här kommer hennes roman. Helt ok tycker jag men ibland undrar jag över författares namnval. Jessika verkar sätt och vis passa att heta just Jessika, men om ni läser Jessika tillräckligt många gånger blir det ett otroligt jobbigt namn har jag upptäckt. Därför har jag försökt klämma in en del Jessika i den här recensionen så fattar ni vad jag menar... :)

Nästa bok ut var Nattvakten av Sarah Waters, en bok vi läste i vår bokcirkel. En udda berättelse om framförallt tre unga kvinnor under och efter andra världskriget i ett bombat London. En intressant skildring av kön, klass, krig och kärlek. Jag tyckte mycket om den och fastnade ganska omgående trots många namn och relationer som man inte alltid hängde med i. Jag gillar den lite oväntade vinkeln om lesbiska kvinnor på 40-talet även om det inte är det som är det viktigaste i den här historien. Läsvärd!

Sist men inte minst läste jag den andra boken vi bestämde till bokcirkeln som heter Kalla det vad fan du vill av Marjaneh Bakhtiari. En fyndig och rolig historia med filosofiska undertoner om Bahar och hennes familj, invandrare från Iran som försöker få ihop sin kultur med den svenska. Jag gillar, precis som i Ett öga rött av Khemiri, den lite grubblande, filosofiska approachen ur invandrarens egna synpunkt. Inte bara svart på vitt hur vårt segregerade samhälle ser ut och en beskrivning av förortsbetongen utan något mer. Kul!

Sällskap vid bordet

Det är rätt mysigt nu när man kan ha sällskap vid bordet av Oliver på ett helt annat sätt. Han älskar att sitta i barnstolen och pilla på lite leksaker eller suga på sin bitring (eller ibland även kudden till stolen) medan jag sysslar med något annat. Vi umgås lite på ett annat vis nu.

Tulpaner

Nu måste jag komma med ett sånt där tantinlägg igen... men man blir ju lika förtjust varje år när tulpansäsongen sätter fart, köpte några billiga rosa på Ica och det funkar alldeles utmärkt. Ofta hoppas jag att Stefan ska komma hem med lite tulpaner nån kväll bara för att han vet att jag älskar dom, men det är kanske att hoppas lite för mycket. hahahaha

Kan bilar gå på snor?

I så fall kan dom definitivt tanka hos mig... kan vara en intressant miljöaspekt på detta, och jag lovar, det finns outsinliga källor att tillgå! Har precis genomlidit min andra mastodontförkylning på kort tid. Min immunitet mot sjukdom som jag hade när jag var gravid är som bortblåst. Jag fascineras av hur mycket snor det egentligen kan finnas i en näsa??? Därav mitt inlägg som jag nu ska sluta skriva på bums eftersom det börjar bli rätt äckligt.

Heath Ledger död?

Heath Ledger var en av mina favoriter inom filmen. Det känns ytterst trist att han har dött av en överdos. Nu blir det inga fler filmroller eller Oscarsnomineringar. Mest kommer jag naturligtvis att sakna det första. Liksom River Phoenix försvann ännu en talang alldeles för tidigt.

13 rätt!

Helt otroligt, i lördags fick vi in 13 rätt på tipset! Inga miljoner tyvärr men mer än 1000 kr i alla fall! Nu är vi ju sex personer som delar så som sagt, vi blir inte rika men bara känslan av att få in 13 rätt är rätt nice! Jag är väl den som fått in mest pengar på min enkelrad dessutom, när vi rivstartade tipsklubben fick undertecknad nämligen 11 rätt på en gång! Och ni som tycker jag är en skrytmåns, ni har helt rätt. haha

The Fountain

The Fountain är en film som jag har hört väldigt lite om. Det är synd nu när jag vet hur bra den är! En lågmäld och filosofisk film med min favorit Hugh Jackman i huvudrollen. Livet är en förunderlig gåva.

Maisie Dobbs

Nu har jag läst ut Maisie Dobbs av Jacqueline Winspear. Enligt pressen ska detta bli en ny serie i Agatha Christie och Alexander McCall Smiths anda. Det låter ju onekligen intressant. Jag gillade boken och historien men ibland var det lite Harlekinvarning, en del meningar kändes ganska så klyschiga och miss Dobbs framstår ju som präktigare än präktigast. Men jag gillar som sagt idén om en kvinnlig privatdetektiv i London vid 1900-talets början. Det ställer till en del oanade situationer. I den här första delen får vi lära känna Maisie Dobbs och får reda på hennes bakgrund parallellt med hennes första fall. Jag kommer nog att läsa nästa del i alla fall!

Northern Exposure

Helt fantastiskt! idag såg jag första avsnittet av 110... av den underbara teveserien Northern Exposure (eller Det ljuva livet i Alaska som den hette på svenska). Det är en sån serie som kanske bara gått i repris nån gång sen den visades i början på 90-talet i Sverige. (till skillnad mot Fresh Prince in Bel Air som visats tusen ggr i repris...) Men nu har jag den! på dvd! tack vare min snälla sambo som gav mig den i julklapp. Att boxen dessutom ser så här cool ut gör ju inte saken sämre!

De tre vise männen...

Idag har alltför många plusgrader sakta börjat smälta gårdagens ståtliga snögubbe. Han är bortom all räddning... Idag damp det ner ännu en julklapp från Stefan. Han har beställt skivor som inte direkt kom till jul utan har kommit pö om pö veckorna efteråt. Ett ganska trevligt sätt att få julklappar på har jag upptäckt! Idag var det dags för tre skäggiga och håriga män med otroligt ljusa röster och då fattar nog alla att jag pratar om Bee Gees! Greatest hits. Inga dåliga grejer. haha Stefan retar mig för det men det är ju nåt visst med Bee Gees och Barry Gibbs håriga bringa. Hm... Night fever, night fever...

Snö!!!

I morse när vi tittade ut hade det snöat i massor! Eller massor och massor men med södra Sverige som måttstock var det drivor... Vi klädde på oss och rusade ut och byggde världens största snögubbe! Eller största o största men den största jag byggt på många år i alla fall! Det är lätt att överdriva när man blir sisådär en 7 år igen och har jullov och bara måste ut och leka i snön! Oliver däremot tog det hela med ro och undrade vad föräldrarna höll på med egentligen. Nästa år blir det nog annorlunda! Då måste vi ha införskaffat en pulka - och stövlar till O.

Gott nytt år!!!

Jag glömde visst att önska god jul så jag gör det så här lite i efterhand... som vanligt tog julen slut fortare än man hann säga acetylsalicylsyra... Alla förberedelser innan och så vips är julafton äntligen här - och sen är den slut, hm. Men nu var det gott nytt år jag skulle säga! Tänk att vi redan är framme vid 2008. Snart har ett helt decennium gått på 2000-talet. Tänk vad länge sen milleniumskiftet känns? Paniken inför år 2000 då alla datorer och all teknik i hela världen skulle krascha - samtidigt!!! hehe Känns lite löjligt såhär i efterhand, men man vet ju aldrig. Kanske kraschar hela världen snart isället, med tanke på miljökatastrofer, moderater vid styret och ett rökförbud i Frankrike vid årsskiftet... Vi får väl se om vi står kvar när tolvslaget slår!

G O T T N Y T T 2 0 0 8 !

Nu var det klart

Så var dopet över och man kan koncentrera sig på annat... Det gick riktigt bra tycker jag, men jag undrade lite vad vi höll på med när jag satt där i kyrkbänken och drömde mig bort. Dopet är en lustig sak för även om folk inte är/känner sig det minsta kristna så är dopet ändå jätteviktigt! och ändå handlar det i princip bara om att bli upptagen i den kristna tron och gemenskapen. Namnet får du genom att skicka in papper till Skatteverket och kan bara ha en namngivningsceremoni om man vill göra det lite mer officiellt. Ja jag vet egentligen inte hur jag förhåller mig till detta men måste erkänna att det kändes ganska avigt att sitta och lyssna på en Högmässa som kändes helt uråldrig, lika uråldrig som de gamlingar som satt i bänkarna utöver släkten... Men visst, tron är viktig för många och man kan tro på olika sätt. Och på något sätt har vi blivit lite religionslösa här i Sverige, det finns kanske inte så många kristna kvar snart om alla går ur kyrkan och bestämmer sig för att vara ateister eller något annat. Jag vet inte hur det är med min kristna tro, däremot tror jag på att kyrkan gör många goda saker i samhället. Jag tänker fortsätta vara med och betala "min tionde" så kyrkan kan fortsätta med sin barnverksamhet, ordna kurser i matlagning för änklingar, ordna körer och annat där ALLA är välkomna. För det är lite det som känns skillnaden mot annan samhällelig verksamhet, till kyrkan är alla välkomna, vem du än är. Det gillar jag.

Bakat och klart!

Det är fantastiskt vilket bakår jag har bakom mig snart... :) Det var bullar i parti och minut innan Oliver kom och nu har jag bakat småkakor och lussebullar, det finns ingen hejd på det!!! Eller jo det finns det, nu tror jag att jag lägger ner. För i år alltså.

Nu vill jag sjunga dig milda sånger

Ack ja, det var länge sen jag läste en bok där texten fullkomligen flöt fram. En njutning att läsa! Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson har stått på "att läsa listan" ett tag och nu är jag nästan ledsen att jag har läst den. Det är en sån bok man vill ha kvar att läsa, mysko. Den handlar om Veronika som kommer till en enslig stuga i Dalarna för att skriva på sin roman. Hon har tunga saker i bagaget, rent bildligt och mycket att fundera över. Av en händelse kommer hon i kontakt med enstöringen Astrid som bor i huset närmast. Hon har bott i byn i hela sitt liv och hon och Veronika turas om att berätta händelser ur sina liv. Jag kan bli lite besviken på Astrids val i slutet av boken, jag ska inte säga mer än så för er som inte har läst den. Men på det stora hela är det en underbar liten berättelse som gör en varm i hjärtat. Läs den!

Första advent redan här

Jahapp, igår var det första advent och det första ljuset skulle tändas. I brist på lussebullar och pepparkakor åt vi brieost på knäckebröd. Lite annorlunda men gott. Man tager vad man haver! Det är mysigt med advent, alla sätter unisont upp sina adventsljusstakar i mörka fönster och i de flesta hem åker julgardinerna upp samtidigt. Men jag får lite ångest i samma veva eftersom första advent innebär att det inte är många veckor kvar till jul! Och det är än det ena och än det andra som ska fixas, saffransbullar ska bakas, julklappar ska köpas, kransen till dörren ska fixas, julsaker ska åka upp, julgodis ska knådas, julskinka ska lagas och nu har jag bara den där låten från Askungen i huvudet... Vi ska sy och vi ska klippa... osv... Jag ser de där små mössen framför mig, hur de febrilt försöker få klänningen färdig till balen. Men jag har inga möss som kan hjälpa mig!!! Eller vänta nu, det har jag ju faktiskt, två stycken i garaget... men de har väl görat in sig i Stefans skridsko för vintern så jag får nog klara mig själv. Bäst att sätta fart! ...Sätt igång nu, skynda ila, vi har inte tid att vila...

Harry Potter!

Nu har jag läst ut den sista Harry Potter (Harry Potter och dödsrelikerna), boken kom fram till slut... Himla spännande mest hela tiden tycker jag och många aha-upplevelser. Ska inte nämna något om slutet här eftersom det säkert finns många som inte läst den än. Jag kan bara säga att jag både är nöjd och inte, på något konstigt sätt :) Nu är det i alla fall avklarat och man kan återgå till att göra något annat i livet.

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA

Va f-n! Idag skulle ju min Harry Potterbok komma i brevlådan. Den svenska översättningen är äntligen klar. Vad händer? Jo självklart slarvar sabla Schenker bort min leverans! En hel lastbil full med Harry Potters sista del är på rymmen... Jag är nog inte ensam om att vara sur idag. Det sitter förmodligen en hel drös med suktande HP-fans där ute som har laddat med cola och red bull för en maratonnatt. Och så måste vi vänta tills imorgon! AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA

Nördvarning? Självklart :)

Två böcker

I bokcirkeln läste vi senast Hon simmade i havet vid Guanagaspar av Shani Mootoo och den var väl ok men inte så mycket mer. Jag hade svårt att komma in i boken (kanske beror det på att jag först bara läste när jag gick och lade mig och somnade efter 2 sidor typ...) men ju mer jag läste desto mer ville jag veta hur historien skulle sluta. Det handlar om Rose från överklassen och Harry, sonen till ett fattigt indiskt hembiträde. De växer så gott som upp tillsammans och kärleken slår till, men det är här det blir lite konstigt för det känns som att det mest är från Harrys sida genom större delen av boken och först i vuxen ålder börjar Rose visa sina känslor. Men men...

Sen har jag läst Kyssar på Manhattan av David Schickler och boken lanseras som en sorts frispråkigare Sex and the City. En bok fylld med små historier där personerna länkas samman och återkommer i varandras berättelser. Småfyndigt och inte alls så frispråkigt som jag tänkte mig men däremot är boken fylld av väldigt udda karaktärer som gör rätt udda saker. Men that´s New York!

Galoscher

Här om veckan tog jag några fler vuxenpoäng, eller snarare tantpoäng... Jag har redan avslöjat att jag gärna ser en snutt på både Go kväll och Landet runt när jag känner för det. Och att jag föredrar bekväma skor framför högklackat och viker mina kökshanddukar och örngott "the old fashion way". Tantvarning med andra ord!!!! Och nu är det alltså ännu värre. Jag har köpt ett par galoscher. Har länge tänkt att det är så otrevligt och fånigt att gå runt med blöta strumpor hela dan när man ska ut i regnväder och alla skor man har läcker in någonstans i sulan... Och gummistövlar känns ju lite klumpigt och Bosse Rappne att ha på sig ute på stan... Så jag köpte mig ett par galoscher a la bilden. Fick användning av dom dagen efter då regnet stod som spön i backen och vattnet gick till fotknölarna ungefär. Skorna höll tätt och jag hade torra strumpor när jag kom hem, finemang! och tantigt. Men det bjuder jag på! ;)

Samma sak, varje år...

Det finns något som återkommer varje år, något som man alltid kan lita på, nämligen årets första snökaos. Trots att alla som bor i Sverige vet att vintern och därmed snön kommer varje år och trots att alla mitt i däckbytarsäsongen tjatar om vikten av bra vinterdäck och smhi varnar för blixthalka. Trots detta utbryter fullt trafikkaos varje år, ett lika säkert vintertecken som julskyltningen... Fascinerande.

Dagens ungdom

Jag zappade lite mellan kanalerna under reklamen igår när jag såg på Grey´s anatomy. Hamnade på svenska Top Model och såg en kort intervju med en av tjejerna. Hon malde på om hur hon inte tänkte stötta de andra eller försöka vara kompis med dem utan hon var ju tvungen att tänka på sig själv nu, hon skulle ju vinna tävlingen. Det fanns ingen anledning att vara uppmuntrande mot någon annan. Detta återkom gång på gång och hon och en av de andra tjejerna satt och pratade skit om de andra på något café. Det är ju inte så konstigt tänkte jag då, att samhället ser ut som det gör idag, att allt fler unga begår våldsbrott, hoppar av skolan (eller beter sig som svin i skolan), går arbetslösa och har dåligt självförtroende. Det är ju inte så konstigt, i en värld där allt går ut på att vara så egocentrerad som möjligt och där det viktigaste av allt är att vara snygg och kanske rik. Hm. Vad ger alla de här sjuka teveprogrammen och tidningarna för signaler till alla ungdomar egentligen? Detta är ju ingen nyhet men det kändes så påtagligt när jag såg det på teve igår. Förfallet har börjat, hur f-n ska detta sluta??!!

Scary Halloween!

"Åh" utbrast jag förtjust alldeles nyss när tre ruskigt utklädda tjejer ringde på dörren och frågade "bus eller godis?" Förra året när vi var nyinflyttade köpte vi nämligen obscent mycket godis till Halloween eftersom vi fått höra från en granne/kompis att det måste man göra. Det kom inte en enda liten filur och ringde på... Men nu kom det alltså några! därav min förtjusning, de måste ha trott att jag inte fått besök på länge... hehe

Scary Halloween på er!

5 saker...

5 saker jag inte trodde skulle hända, innan jag fick barn...

1) Jag vaknar på gott humör... (därför att en glad liten kille ligger i sängen o skrattar)

2) Det är bajs på badrumsmattan... (blä...)

3) Jag pratar plötsligt bebisspråk... (hur gick det till???)

4) Tycker att en kräkig tröja, den kan man väl ha en dag till! eller två... (man är inte så kräsen)

5) Jag kikar gärna ner i andras barnvagnar för att se vad det är för en filur där i... (och konstaterar ALLTID att min bebis är sötast)

Vargbröder

Nu har jag läst ut Vargbröder och Varbröder: Havets fångar, de två första delarna i serien. Den har varit så omskriven och populär bland barn så jag lånade böckerna av min systerson och började läsa. Jag gillar dem eftersom jag gillar hela den här mytiska världen med vargar och amuletter och andevärldar osv. Det har alltid varit min grej. Jag tycker böckerna var lättlästa och spännande och kan nog tilltala vuxna och inte bara barn... Varbröder handlar om Torak, en helt vanlig liten kille som växer upp med sin far som lär honom allt om jakt. Men det visar sig att Torak inte är så vanlig som han tror utan han är en andevandrare. Många märkliga saker sker i Storskogen och Torak har plötsligt en svår uppgift framför sig. Ska han klara det? Han får oväntad hjälp av vargungen Ulv. De två blir vargbröder.
Böckerna är skrivna av Michelle Paver.

Pigga ögon

Kom att tänka på vilken skillnad det är när en liten nyvaken glad bebis kikar runt med pigga ögon på morgonen mot låt säga undertecknad på väg till jobbet en vanlig dag... När jag vaknar tänker jag mest, "åh nej, är det redan morgon", sen äter jag samma sak till frukost, har samma ångest över vad jag ska (kan få) på mig, åker samma väg till jobbet, och göra ungefär samma saker. Varje dag. Nu när Oliver vaknar på morgonen ser han sig nyfiket omkring och det ser ut som om han tänker "vad ska hända för spännande den här dagen då"! Allt är nya upptäckter och oförställd glädje. Så vill jag också ha det.

Årets tomatskörd

Ja det ser kanske inte mycket ut för världen, och det är det inte heller... men det är första gången jag odlar tomater så vad kan man säga :) Jag tackar ändå Fluff för de söta tomatplantorna som jag lyckades få att överleva och bli stora. Men när jag ställde ut dem för sommaren stod de nog inte så soligt... Bättre lycka nästa gång!

Handlingsförlamad

Här om dan köpte jag en trädgårdstidning till... den kostade bara 22:50 stod det lockande på framsidan... det förstår jag för den var inte mycket att hänga i julgranen. Men jag är fast, fast i köpandet av trädgårdstidningar, inredningstidningar m.m. Jag bläddrar och läser och tänker att så där skulle jag vilja ha det. Men sen händer absolut ingenting! Jag vet inte om jag hade väntat mig att jag genom all denna läsning skulle få någon sorts andlig upplevelse som gjorde att jag verkligen satte igång och gjorde allt det där jag bara läser om??? Men det händer aldrig. Detsamma är det med kokböcker, jag läste någonstans att vi i Sverige köper mest kokböcker i världen men tillbringar minst tid när det gäller matlagning... Jag äger också tonvis med kokböcker men det slutar oftast med att jag gör köttbullar och makaroner för tredje gången samma vecka... Det kallas handlingsförlamning och det finns säkert någon tidning som förklarar hur man kommer loss, den måste jag köpa. :)

Sitting Bull

Det var längesedan det var någon indian på tapeten i den här bloggen... det var ju liksom meningen från början! Därför breder jag ut texten lite om den ultimata indianen, nämligen Sitting Bull. Det finns ju många kändisar som Geronimo, Crazy Horse, Cochise med flera men Sitting Bull är nog den mest omtalade av alla nordamerikanska indianer genom tiderna.

Tatanka Iyotake ( Sittande Tjuren) föddes 1831 i Hunkpapastammen bland Siouxerna i SydDakota. Som barn kallades han Hunkesni (Den Långsamme) men redan som 14-åring visade han sitt mod i en raid mot Kråkindianerna. Han avancerade snabbt till ledare av krigarsammanslutningen De starka Hjärtana. Han blev 1860 ledare för Hunkpapastammen och det var först då han egentligen började komma i kontakt med vita, men det dröjde inte länge innan han var deras svorne fiende. Sitting Bull var nämligen emot allt som bröt det traditionella indianska livet, han ansåg att de vitas påverkan på indianerna slutligen skulle leda till att den indianska kulturen försvann, vilket han ju hade alldeles rätt i... Behovet av starka ledare blev tydligt ju mer de vita trängde sig in i indianernas land. Sitting Bull, Crazy Horse, American Horse, Gall med flera blev en samlad ledarskara för de olika stammarna och gjorde tillsammans angrepp mot de vitas framfart efter upptäckten av guld i Black Hills1874. De amerikanska myndigheterna köpte upp mer och mer av indianernas land och när de till slut vägrade sälja förklarade man krig. Det resulterade bl.a. i ett av historiens mest kända slag, det mot Custer vid Little Big Horn. Efter det blev situationen ohållbar för Sitting Bull och hans gelikar för de vita satte in hela artilleriet och indianerna fick fly åt olika håll. Sitting Bull styrde mot Kanada där han levde i exil några år men längtan hem blev till slut för stor så han och hans stam återvände till USA och blev krigsfångar. 1883 återförenades han med hela sitt folk där han blev deras självskrivne ledare. De sista åren kämpade han för att indianerna skulle få tillbaka sitt land som nu var det reservat som de bodde i, vilket kulminerade 1890 då hans motståndare general McLaughlin lät arrestera honom. I tumultet som uppstod kring detta blev Sitting Bull skjuten och en epok var över. Han lever vidare idag som en av de mest fascinerande frontfigurer för indianskt motstånd genom historien.

Det blev mycket information på en gång här men lite kuriosa kan jag slänga in så här på slutet. Under sin tid i reservatet vid Standing Rock, Missouri gjorde Sitting Bull under år 1885 några gästspel hos William Cody´s Buffalo Bill´s Wild West Show. En show som nog blev förstadiet till dagens rodeo. Vad han tyckte om det förtäljer inte historien...

So you think you can dance - moi????

Igår var jag uppe sent för att se finalen i So you think you can dance. Lite överraskande vann faktiskt Sabra över Danny (för er som inte sett det, Sabra är en liten kort söt och duktig tjej och Danny är rena drömkillen för alla småtjejer...). Överraskande för att jag var helt övertygad om att alla tjejer i hela USA skulle ringa in och rösta på Danny, han är som sagt var rena drömmen med sina sammetsögon, snygga atletiska kropp och så naturligtvis superduktig på att dansa också. Men Sabra är inte illa heller, hon har varit min favorit genom hela serien och därför är det ju extra kul att hon går och vinner! Är himla imponerad av alla som varit med, snacka om att kunna dansa allt från hip hop till wienervals! Själv kan jag stapplande ta mig runt dansgolvet i en foxtrot... Så på frågan/påståendet - So you think you can dance???!!! svarar jag NEJ!!!! men drömma kan man ju alltid... Here I come, Patrick Swayze!!!!